Har du på allvar förstått kritiken mot evolutionsläran?
Det är ingen känslomässig och religiös övertro som ligger bakom, utan det är ett logiskt tänkande.
Evolutionisternas antagande kräver en enorm tidsåtgång för att få ihop sina tankar kring utvecklingsläran.
Man letar efter felande länkar som inte finns. Fossilerna ligger i fel ordning i de sedimentära berglagren och de kan inte förklara varför.
Att slump och stor tidsåtgång skulle kunna skapa intelligenta strukturer i allt liv, är en sannolikhet som inte är matematiskt möjlig.
Precis som en explosion i ett bageri inte kan skapa bullar. Det krävs en bagare för det. En skapare.
Följ med mig till TV 7 och ett föredrag av Anders Gärdeborn, föreläsare, författare och f d ordförande i föreningen Genesis.
Han har gjort noggrann genomgång av evolutionen kontra skapelseläran, och jämfört dem med geologiska och biologiska forskningsrön.
Hans böcker finns på Bokus, och den som heter "Adam och Eva-lutionen" kommer jag nu att citera några stycken ur. Jag bildsätter med eget material.
Vilken fyndigt namn: Eva-lutionen… Eller hur!
Det första problemet är Big Bang, vår moderna skapelse-myt.
Evolutionisterna (jag förkortar dem E i detta inlägg) beskriver vad som händer när universums samlade massa i tid och rum exploderar - från 1 - 100.
Men de kan inte förklara hur all denna massa i tid och rum överhuvudtaget finns!!
Hur kan det överhuvudtaget finnas ett noll-läge och sedan ett 1-läge??
0 - 1... hur gick det till? E har ingen förklaring.
Varför small Big Bang?
Universum expanderar, tänker man sig, och rör sig bort från denna enda plats där det en gång hände.
Det är inga andra styrande krafter än Slump och Tid.
I vilka andra sammanhang kan något skapas bara med hjälp av slump och tid, ur Ingenting, till Någonting, utan en Formgivare bakom?
Den okända faktorn X - alltså Gud såsom Skapare - är det stora problemet för evolutionisterna.
Alla vetenskapsmän i alla discipliner ser att universum har strukturer på samtliga nivåer, både makrokosmos och mikrokosmos.
Evolutionisterna kan inte förklara dessa strukturers uppkomst. De bara finns där... av en slump.
Är det möjligt?
Anders Gärdeborn ställer en fråga till:
- Hur stoppas universums expansion så att gas kan dra ihop sig till fast materia?
Vem eller vad styr den processen?
- Och vad stoppar kontraktionen så att inte allt blir till svarta hål? Vad är "lagom"? Vem eller vad styr det?
Detta är problem för evolutionisterna.
Vi som tänker på ett annat sätt, ställer frågan om livet inte snarare handlar om en av-veckling och inte en utveckling, en de-generation istället för en evolution.
Strukturer har nämligen en tendens att snarare brytas ned, än att byggas upp. Jag återkommer till den tanken.
Han tog Ljuset som exempel.
Synligt ljus har en stor spännvidd mellan långa och korta vågor i sitt elektromagnetiska spektrum. Ljuset existerar från infrarött till gammastrålning, med ett enormt spann i våglängder, mer än vad vi känner till.
Solens strålar befinner sig till 70% i den våglängd som ger det synliga ljuset.
Hur kommer det sig att vår atmosfär bara "råkar" släppa igenom det synbara ljuset i så stor mängd, och inte de andra våglängderna?
Är det genom "naturligt urval", alltså på samma sätt som biologin vill förklara jordelivet?
Nej! Detta är fysik!
Och här finns absolut inget "naturligt urval". Ljuset följer fysikens lagar och har inte utvecklats. Ljuset kan inte förklaras med hjälp av Slump och Tid.
- Vad är sannolikheten att det synliga ljuset skulle kunna ta sig igenom vår atmosfär, av sig själv, och ge förutsättning för liv? frågade Anders Gärdeborn.
Den sannolikheten är att jämföra med följande:
- ta ett sandkorn och stick ett hål någonstans på jordklotet, kasta upp sandkornet och hoppas att det träffar exakt rätt i detta lilla hål.
Det är nästintill omöjligt.
Den okända faktorn X behövs igen. - - -
Vattnets genomsläpplighet gäller bara det synliga ljuset, inte de andra våglängderna. Det är likadant för fotosyntesen i bladen, där är det också bara det synliga ljuset som är verksamt.
Av en slump?
Nej.
Skaparen har gjort en exakt kalibrering av universums processer för att liv skall vara möjligt.
Evolutionen är en teori. Darwin försökte förstå livet med hjälp av utvecklingsläran - som inte var i motsats till Gud för honom - och började leta pusselbitar till helheten. Men utgångspunkten är fel.
Man får nämligen olika släktträd av livet beroende på vilken faktor man studerar. Olika proteiner och aminosyror ger olika resultat.
Jämför vi myoglobinet mellan levande varelser, då är människan mest lik babianen.
Jämför vi fosterställningen liknar vi mer björnarna.
Jämför vi förekomsten av fosfor är vi mer lika råttorna, jämför vi med kolesterolet; då liknar vi ormen och ser vi på Anti-gen A; då är vi mer lik en böna i trädgården.
Vi borde få samma resonemang oberoende vad vi studerar, men det får vi inte. Evolutionslärans teori går inte ihop med verkligheten.
Jag vill hellre likna en böna i rabatten än en babian...
Ett exempel till. Hundar och katter - kommer de från samma stam?
Ja, säger E, om vi ger det tillräckligt många miljoner år att utvecklas, så gör de det. Det borde finnas en gemensam anfader för 40 miljoner år sedan, tänker evolutionisterna.
Ge oss bara några miljoner år till, så hittar vi "hundkatten" menar E.
Men var är mellanformerna då? De finns inte. De är utdöda, svarar evolutionisterna.
Skapelse-vetenskapsfolket studerar fossiler och kommer fram till en annan slutsats, eller teori.
Fossiler i bergarter är ju liksom naturens eget dokumenterade historia, eller hur!
Anders Gärdeborn visar en karta på hur det borde se ut, och så som man undervisar skolbarn, och en annan karta som fossilerna vittnar om:
I de sedimentära bergarterna finner vi först de encelliga varelserna. Men i nästa lager så dyker livet hastigt upp i form av tydliga "stam-arter", en grundstruktur som sedan varierat.
Forskarna har kunna urskilja 40 olika stammar, som ligger till grund för allt liv på jorden, i havet och i luften. De har ingen "utveckling" sig emellan, de har en hög klassificering av egen struktur.
Vi är överens om att en art kan utvecklas inom sina gränser för att anpassa sig till yttre miljö, men vi ser ingenstans bland fossilerna att gradvisa former finns.
När biologerna studerar den del av jordskorpan som kallas Cambrium, ser man hur liv plötsligt över hela brädden uppstår. Synligt är dessa 40 livs-stammar, som en biolog skulle kunna kalla för "Biologins Big Bang.
Hur kan dessa former ha uppträtt samtidigt?
Fossilernas förekomst talar mer för en skapelse än för en utveckling.
Anders Gärdeborn tog den lilla varelsen Brachiopod som exempel.
Den har ingen förfader. Brachiopoden ser likadan ut genom alla tidslager ända ned till Cambrium.
Man hittar inget annat än en likadan sådan överallt.
Brachiopoden dyker alltså upp i tiden fullt färdig.
Det finns inget spår av "utveckling"!
Biologerna är förbryllade. Skapelsetroende är förstående....
Den darwinistiska förväntan att alla levande varelser skulle ha utvecklats ur en enda encellig sådan, får inget stöd av de fossiler som finns i jordens tidslager.
En annan "enkel varelse" - Trilobiten - finns tydligt fångad i de sedimentära berglagren. Det vi då ser är inte alls någon enkel konstruktion.
Trilobiten har skal, komplexa muskler, lungor, hjärna, blodcirkulation och ögon...
Trilobiten är även den fullt färdig, utan spår av någon "utveckling".
Detta talar tydligt för att livet är skapat.
När man studerar fossilernas ordning i bergen så uppträder de i en viss ordning, men inte så som evolutionisterna önskar. Enligt E's teori borde enkla fossiler ligga djupast och större överst.
Om man prövar denna uniformistiska modell, säger Anders Gärdeborn, så kan man tänka sig ett experiment där man har ett antal djur i havet, där masken lever längst ned och däggdjur längst upp. Låt oss hälla jord över dem och begrava dem, då borde de ligga i den ordningen som E föreslår.
Men det är inte så.
Forskarna har hittat rester av tallar djupt ned, trots att de levt senare, även spår av hästar som borde ligga mycket längre upp i lagren.
Fossilernas ordning tyder istället på att en begravning orsakad av en katastrof är mycket troligare.
Dessutom har man funnit "fossilkyrkogårdar" där man kan se ben av dinosaurier i avbrutna former, fiskar som äter eller föder... precis som vid vulkanutbrottet i Pompeiji, där alla dog i den rörelse de just då befann sig i.
Alltså inte en stilla, långsam död...
Allt fler börja tänka i termerna av en fruktansvärd översvämning över hela jorden, som skakat om marken.
En syndaflod.
Mer om det i nästa inlägg.
Vetenskapsmän arbetar med teorier. Ingen av oss kan påstå att vi vet.
Men om man bestämmer målet för forskningen innan pusselbitarna är på plats, vad händer då?
Då blir ju alla resultat inpassade i modellen, ibland bättre, ibland mycket sämre, för man vill att målet skall stämma.
Evolutionsteorin stämmer allt sämre.
Detta är det ena.
Det andra är vår tids motstånd att acceptera GUD.
Med GUD menar vi den oskapade kraften, som själv har makten att skapa från noll... till ett.
Detta kan vi aldrig med vårt huvud förstå, men vi kan acceptera rimligheten att det blir oändligt mycket lättare att förstå skapelsen om en Skapare finns.
Dessutom får vi svar på varför livet finns och vad meningen är.
Det är nämligen en radikal skillnad på om du lever i tron att ditt liv är en slump och allt du ser och gör är meningslöst...
… eller om du tror/ vet att Gud har skapat dig och allt som finns, och att liv och kärlek hör ihop.
Och den missbildade prästkragen som följer mig, dubbelvikt och konstig, får illustrera att även det fula har en plats i tillvaron.
To be continued.
Eva-lutionerade hälsningar från Helene Sture Adamsfelt,
- släkt med bönorna, inte med aporna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar