FESTIVALEN ÄR IGÅNG

Nationaldag och Sweden Rock.

Hela Listerlandet gungar under hårdrockarnas motorcyklar och decibelvolym. Sweden Rock är igång!

I lilla Sölvesborg är naturligtvis skolor och fritidshem med på noterna.
På väg till tåget igår hörde jag taktfasta slag från den lilla scenen i Järnvägsparken.

Småbarn i gula västar och större barn uppe i klätternätet lyssnade på rockmusiken. De var säkert 33 personer i publiken...
Om vi lägger till några nollor så får vi Sweden Rocks publiksiffra - 33.000 personer. Blir det fler, förlorar festivalen sin närhet, och kontakten med besökarna blir sämre, liksom servicen.

Detta borde alla kommuner ta lärdom av!
Det finns inget självändamål att växa och "bli större" när det samtidigt kräver mer mark, mer resurser, mer vatten och avlopp...

… vilket alla sölvesborgare är mycket medvetna om och sparar sitt duschvatten till nästa vecka.

En rockare ska vara skitig.

Järnvägsparkens barnrockare.

På den lilla scenen i lekparken stod ett gäng tjejer från Möllebacksskolan. Det lät riktigt bra!
Särskilt imponerad var jag över tjejen vid trummorna... Där hade jag velat sitta... för fyrtiofem år sedan.

Hårdrocken ljuder över staden, och det är skönt att få lite variation på den arabiska musiken som annars ekar när bilarna stannar vid det enda trafikljuset.

Ett stort gäng arabiska män har lämnat Malmö och kört hit för att agera taxi. Jag lovar att de inte är billiga... och de tittar på oss med misstänksamhet, kritiska över den västerländska dekadensen.
Men det är alltid bra att tjäna pengar på oss, förstås - - -

Möllebacksrock.

Jag blippade mitt flexkort på tågstationen och ställde mig på perrongen.

Tvärs över spåren reser sig den mäktiga silon, som är ett landmärke och igenkänningstecken för alla rockare som kommer med tåget. Får se hur det blir om några år när det står höga höghus där istället.

Men vad nu?

En klottersaneringsbil stod nedanför silon och städade undan det enda klotter som finns i Sölvesborg:
- Exist.
- Och min aulawabbel i original...

Det finns viktigare saker att deleeeta!

Allt skräp till exempel, alla fimpar, allt förakt...

Är du borta nu?

Vi var många på perrongen. Ett stort gäng muslimer inväntade tåget mot Bromölla för att gå till sina lektioner på SFI. Det är lättare nu när ramadan är över. De är mätta och utsövda.

Musiken letade sig mellan huskropparna och vi hörde skrålet:

HIGHWAY TO HELLLLLL....

Tonårstjejernas röster sprack, de höll inte.
Och framför allt hade de ingen aning om vad de sjöng.
Men det hade flyktingarna från Syrien och Afghanistan, som blundade med öronen där de stod.
De har lämnat helvetet bakom sig, via små vägar med livet som insats.

Vi lever i full frihet, med motorväg till demokrati, allemansrätt och jämlikhet.

Välkomna!

Just därför vill jag flagga ännu mer - heja Sverige, som öppet tar emot både svarta hårdrockare, rädda flyktingar och vill dela acceptans och frihet med alla.
Men glöm då inte att varje rättighet också har en motsvarande skyldighet.

Detta var bara en liten försmak av festivalen.
Många böner cirkulerar runt Norje Boke att harmoni skall råda. Och på nationaldagen har det börjat bli tradition att många kristna församlingar samlas och ber för Sverige - att Guds namn på nytt skall bli ärat.

Det är många på rockfestivalen som erkänner sitt sökande, särskilt med en öl för mycket under hårdrocksnitarna. Då är det mycket bra att Street Church är där, liksom andra människor som har Jesus i sitt hjärta.

Livet. Bibeln. Bönen.

Detta är min viktigaste uppgift på festivalen - förutom att städa tillsammans med hockeyklubbens härliga gäng - att vara en av dem som ser, ber och välsignar...

Bed för mig att Gud skall verka igenom oss alla!

Snälla rockhälsningar från

Helene Sture Swedenfelt.

Bönerockare.