STUKAD, MEN GLAD - Sankta Clara kyrka, Stockholm

Morgonsol över St Clara kyrka.

Det är fantastiskt att jobba i kyrkan! Vilka möten, vilka gudstjänster!
Under kyrkans höga valv ryms både glädje och sorg. Där finns plats både för förtvivlan och hopp.

Men vem skall trösta Tröstaren?
Vem skall läka Läkaren?
Och vem skall begrava Prästen?

Livets och dödens väktare.

Just nu är vi i stor sorg efter vår kollega som omkom i segelolyckan på Harstenagrundet i lördags.
Bodhi och hennes familj var van vid sjön. De bodde på sin båt i hamnen under den tid hon arbetade i Karlskrona stadsförsamling.
Hon var glad och hade Kristus i sitt hjärta.
Vi är många som behövde dig!
Våra tankar går till övriga familjen. Och till församlingen som du tjänade.

Det är så svårt att förstå detta med döden - en levande människa finns plötsligt inte...
Och vi som arbetar med detta, måste också sörja...

Riktigt fönster. Och skuggan av det på andra sidan...

Jag är just hemkommen från besök i St Clara kyrka i Stockholm.
Deras diakonala arbete bland utslagna och missbrukare är fantastiskt.
Med hjälp av Guds kärlek, frälsningen hos Jesus Kristus och den Helige Andes förvandlande kraft, dras människor in i livet igen.

Utdunstningarna av etanol minskar... blicken får ny lyster och hjärtat får ett hopp. Och inom räckhåll öppnar sig möjligheter både till lägenhet och jobb.
Under tiden är det ca 15 personer som får sova i kyrkan på nätterna.
St Clara upplåter sina portar till natthärberge - precis som stallet för Josef och Maria.

Porten är öppen.

Men det är lätt att bli stukad när man håller begravning för en missbrukare.
Känslan är stor av maktlöshet... Godhet som inte nådde fram... utsträckta händer som slogs bort.
Jesusorden på korset får vila över kapellet:
- Fader, förlåt dem...

Drogmissbruket har lögnen som sin fader.
- Det är inget fel på mig...
Eller skammen:
- Jag vet att jag dricker. Ni får inte se mig i detta tillstånd!

Det enda som kan bryta missbruket är en makt starkare än drogen - Gud.

Julmarknad på Plattan. Sergels torg, drogfritt.

I St Clara träffade jag en muslim som varit tung missbrukare, nu drogfri, och frälst!
- Vad är det du har funnit? frågade jag.
- Gud! Han fanns inte i mitt tidigare liv, han svarade inte. Och Jesus har löst mig från synden! Jag är förlåten och fri.

Han utstrålade sådan glädje och kärlek att tårarna kom, de där tårarna som rinner när Gud rör vid ens hjärta...

Och nere i kyrkbänken fick han be för mig... en f.d. muslim lade sina händer på den kvinnliga prästen, bad och tackade Gud i Jesu namn! Mäktigt!
Och himmelriket landade.

Välsignelser till er som inte ger upp att söka efter de förlorade fåren.

Må Guds frid omsluta oss alla, kända som okända, levande som döda.
Helene Sturefelt.

Solnedgång över St Clara kyrka, Stockholm

P.S. Till er nytillkomna läsare:
Jag bloggar på min fritid (inte i tjänsten) och ger en glimt från min vardag.
Mina åsikter är bara mina och jag uttalar mig inte för någon annan.
HS.