Vattenborgen i Karlskrona.
Vår kyrka fylls till brädden dessa dagar, så därför var det bra att flytta dagens gudstjänst till Vattenborgen, tvärs över torget.
Bröderna Kulenovic öppnade sin konsthall, fylld med skatter från världens alla hörn, och vi möblerade så att det blev ett gudstjänstrum.
Kors och ljus framför Leonardo da Vincis tavla, med Maria och Jesusbarnet på armen.
Välkomna att ta del av predikan! (Läs gärna Marias lovsång först, i Lukas 1:46-55).
Det är 4 söndagen i Advent.
Vi går in tillsammans.... åh, det är ju som att komma till en krypta! Till födelsegrottan i Betlehem...
Tiden vrids tillbaka.
Kulenovic konsthall.
Vi ska väva ihop Leonardo da Vincis motiv med den unga kvinnan Marias lovsång.
Denne enkle man blir en djärv vetenskapsman, hyllad som geni.
Jesus Kristus hade också enkel bakgrund - mänskligt sett - men han var inget geni, han är så oändligt mycket mer!
Leonardo gjorde historia. Jesus Kristus ÄR levande historia.
Vi tänker oss att vi går in genom tavlan genom fyra hörn.
Leonardos Maria med Jesusbarnet.
Maria blev Guds moder på jorden. Hennes lovsång gäller undret som väntar - men inte bara föräldraskapet, utan framför allt befrielsen från den synd, som vill skilja oss från Gud.
Maria lär oss tänka stort om julens evangelium.
Vi, som lever 2011, får uppmuntra varandra att inte slarva bort evangeliet i alla förberedelser, eller i kommersialismens sentimentalisering av Jesus, eller ännu värre: utradering av Jesus, i det heliga Skolverkets namn...
I Marias lovsång presenteras Gud trefaldigt:
- som den Mäktige, som den Helige, som den Barmhärtige.
Lukas skildrar på ett mästerligt sätt hur Gud är så stor att Han klarar sig utan de stora...
Istället vänder Gud sig till de små och svaga, som av nåd utkoras av Honom...
Så kan bara den göra som själv verkligen är stor.
Bara barnet...
Guds moders lovsång gäller det sätt på vilket undret förverkligas.
Det är lätt att frestas tänka såsom de vise männen gjorde, när de tänkte sig att Gudabarnet skulle födas i judarnas kungapalats.
Nej, Gud utväljer inte det starka och mäktiga när Han vill komma oss nära.
- Han har sett till sin ringa tjänarinna, sa Maria.
I denna ödmjukhet kan Guds storhet lysa desto mer.
Det visste alla profeter och helgon, det vet alla kristna som har Kristus i sitt hjärta.
Ödmjukhet är inte att förringa människan, eller kvinnan, det är tvärtom en livshållning som vill avslöja oss om det är vi som förringar Gud, och Guds plan med oss...
Detta är till varning för "mäktiga män", vars övermodiga planer Herren gör omintet - - - allt enligt evangeliet.
Överlåt dina planer till Gud.
Marias lovsång gäller det förnyade förbundet mellan Gud och hans folk.
Jaha, då kan jag sluta lyssna, tänker någon, jag tillhör väl inte "Guds folk", som bara tittade in här i konsthallen för att det är fint... och kanske möjligen för att få med mig ett Ord på vägen...
Jodå, det gamla förbundet förnyas då Jesus går in i syndalammets roll och löser skulden, på korset med förlåtelsens ord, och med uppståndelsen.
Och jag tänker - lyssna nu - att var det därför som stallet var en så perfekt plats för honom att födas på?!
Jesus född där lammen sökte skydd... !
Genom det kristna dopet fogas vi in i denna världsvida Gudsgemenskap.
Gläd dig åt ditt dop, och ta det på allvar.
Barnaskap hos Gud.
Med detta sagt, kommer vi nu till predikans kärna:
- Gud är alltings centrum och mål!
Leonardo da Vincis skickliga hand har målat Maria med barnet på armen - Jesus, som är Guds utstrålning på jorden. Ja han har målat så att det ser ut som om han följer oss med blicken... och ser oss, var vi än står i rummet.
Jesus, Guds ögon.
Gud, Du är sannerligen seendets Gud! DU är mittpunkten dit livet dras, dit vi ständigt längtar.
Här möts nu stort konstnärskap och stor teologi.
Konst utan mål är meningslös. Tro utan konkret konsekvens är också meningslös.
Men här finns både mål, innehåll och mening!
Det är inte Leonardo som är intressant, utan det som han skildrar: en Gud, som ser.
Gud kommer oss nära genom barnet, för att väcka vårt gensvar och vår innersta känsla:
- Gud, utlämnad till oss, till vår förmåga att älska.
Maria gav sin kropp som boning.
Vi får ge vårt hjärta som boning till Gud.
Så blir den plana ytan tredimensionell.
Och människan blir också tredimensionell när vi våga bejaka fullt ut vår kropp, själ och Helig Ande.
Amen.
* Trosbekännelsen.
Korsets kraft.
Herre, vi ber för samarbetet här på torget i Karlskrona:
- mellan konst och teologi, mellan rättsväsende (Rådhuset) och kyrka, mellan handel och rättvisetänkande, mellan trafik och miljö.
Herre, hjälp oss att fatta beslut utifrån ditt sinnelag.
Vad skulle Du ha gjort?
Vi ber för ekonomisk stabilitet i Europa, för fred och demokrati i Afrika och Mellanöstern...
Tre torn i samarbete. Högtidligt.
Tack också Karl-Göran Zettergren och Ragnar Lundell för exegetisk inspiration.
Helene Sturefelt,
komminister i Karlskrona stadsförsamling.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar