JOHANNES DÖPARENS SÖNDAG

Kristus-glöd.

Idag har vi tänt det tredje advenstljuset.
Det lyser för Johannes Döparens skull. Samtidigt är det många kyrkor som låter barnens luciatåg vara med i gudstjänsten.
Så var det för oss i Fredrikskyrkan.

Här följer ett utdrag av predikan, men först en kommentar till dagens datum:
- 11 december...
Det är årsdagen då en självmordsbombare i Stockholm försökte såra vårt samhälle.
Tack gode Gud att han inte lyckades!

För en vecka sedan passerade jag det gathörnet...
Jag hörde en person berätta:
- Det sista denne självmordsbombare såg i livet, var en man som böjde sig över honom och såg honom i ögonen... en blick av nåd...

Skydda oss från terrorrism!

Talet 11 - det ofullkomliga talet...
11 september, 11 december...

Och Johannes Döparen, den ofullkomlige, är den som pekar på Fullkomnaren: Jesus Kristus.
Antalet lärjungar var det fulla talet 12, liksom Israels stammar.

Johannes Döparen är "brudgummens vän som gläder sig åt brudgummens röst." Han säger själv i evangeliet (Joh 3:28-30):

- Jag är inte Messias, utan har blivit utsänd att gå framför honom.
Brudgum är den som har bruden (= församlingen).
Brudgummens vän, som står och hör på honom, gläder sig... Den glädjen har nu blivit min helt och fullt.
Han skall växa till och jag förminskas.
                      
Det var fullt med folk på familjegudstjänsten, stora och små, gamla och unga.
Predikan över Matteus 11:2-6, var så goda.

När kommer Luciaföljet?

Lucia kommer med mjuka, vita kläder, och med ljus.
Joh Döp kommer i sträva kamelullskläder, och med en fråga om Jesus verkligen var Messias, den som de väntade på.

De verkar så olika - Lucia och Johannes Döparen - ändå har de samma tro i sitt hjärta.
Båda blev tillfångatagna, för att de förkunnade moralisk trofasthet och för sin tilltro till Jesus Kristus.

Men nu var Johannes Döparen tveksam:
- Tänk om jag satsat fel? Tänk om jag tagit miste? Och dör här i fängelset för en lögn?

Han skickade bud med sina egna lärjungar till Jesus, och får ett underbart svar:
- Lama går och blinda ser, döva hör och döda uppstår.
De som möter Jesus får livskraften tillbaka! De blir upprättade, de får självförtroende och mod.

Det låter ungefär som den omvända muslimen vi mötte i St Clara kyrka i måndags. Han hade lämnat sin gamla tro bakom sig och sa:
- Nu har jag funnit Gud, som svarar mig! Nu vet jag att Gud älskar mig. Mina synder är förlåtna genom Jesus på korset och jag är fri!

Du son av Bagdad - Guds beskydd över dig!
Han försvann ut genom kyrkporten för att fortsätta berätta på Sergels Torg, om sin kristna tro.

Kulturhuset vid Sergels Torg med St Clara kyrktorn.

Jesus berör än idag.
- SALIG DEN SOM INTE KOMMER PÅ FALL FÖR MIN SKULL, säger Jesus.

Min poäng och uppmuntran - och allvarsord - är:
- Våga stå för den du är. Våga stå för din familj. Våga stå för din tro.
Svik inte!
Skäms inte för någon, och skäms inte för Jesus!
Låt Guds kärlek driva ut all rädsla och ta emot den Helige Andes frimodighet.

Jesus svek inte Joh Döp i hans tvivel. Han gav honom livstecken tillbaka.

(Under tiden satt några stjärngosseklädda barn och lekte med sina stjärnor, där pinnen blev ett spjut...).

Gud är trofast. Genom dopet markerar vi viljan att tillhöra den Gud som besegrar förtvivlan med hopp.
I dopet får vi vårt himmelska medborgarskap. Och Gud rör vid oss... och ger oss barnaskap i den världsvida familjen.

Dop i Fredrikskyrkan.

För att vara tydlig ställde Jesus barnen längst fram och sa:
- Barnen tillhör Guds rike!
De lever närmare Gud än vad vi krångliga vuxna gör. Vi får bevara barnets tillit inom oss, där Guds närvaro är en självklarhet, även i dödsskuggans dal.

(Luciatärnorna satt och kliade håret så att glittret kom snett...)

Så får dessa två personer visa på två olika sätt att bära fram tron:
- Lucia, med ödmjukheten och trofastheten,
- Johannes Döparen, med sin kraftfullhet och sanning.

Slut på predikan.

Vår dop-ängel.

Den mäktigaste delen i gudstjänsten var när hela luciaföljet ställde sig runt dopfunten.
Jag bad barnen sträcka ut sina händer och tillsammans med mig välsignade de det heliga vattnet, så att det blev en dopets källa...
Glittret fick en lyster från himmelen själv...

Likaså vid gudstjänstens slut, vid välsignelsen då vi stod alla på kortrappan, fick barnen vara med och lyfta sina händer mot församlingen.
Så lyste Herren frid över oss alla, genom barnen, i Jesu namn, amen.

Fullkomnaren.

Så här på kvällskvisten låter jag mina tankar komma och gå.
Och jag tänker att Bibelns Gud är mäktig att välsigna även det ofullkomliga, den missförstådde eller misstrodda.
Den sanna profeten, och det äkta helgonet, ställer sig själva åt sidan och pekar på Honom, som har all makt att vända mörker till ljus..

Helene Sturefelt,
- ofullkomlig predikant och liturg.