LYDA - LIDA - LEDA

Annandagens vittnen...

Det är Annandag Jul - och den heliga MELLANDAGSREAN´s start, då vi säljer ut kristendomen billigt...
Nej, nu blandade jag ihop reklambladen med evangelieboken, förlåt.

Att fira dödsdagar är en äldre sed än att fira födelsedagar inom kristendomen.
Därför är Annandag Jul´s tema "Martyrerna" äldre än att fira Jesu födelse på Julafton/juldagen.

När jag var ung (!) tyckte jag det var så konstigt att man läste blodiga texter i kyrkan om förföljelse, när man just hade hängt på glittret i julgranen och tänt alla stjärnor.
Fast julgranskulorna var ju röda... fanns det ett samband?

Darrar, dinglar och skakar.

Den som inte hunnit med att gå till kyrkan och fira jul - för att man stått vid spisen och servat alla gäster med julmat - blir förvånad över detta tvära kast; från krubban till korset, mot himlen - för oss alla.

Med åren har jag lärt mig uppskatta Annandag Jul allt mer. Denna dag är ett slags korrektiv till ett alltför glättigt julfirande, utan solidarietet med en värld som lider av orättvisor.

Är det farligt att lida? Men då utgår jag från vår välmående tillvaro.
Är det skadligt att möta motstånd?
Är det inte så att, rätt hanterat, en kris leder till utveckling?

Motstånd.

Någon har kallat oss svenskar för "trygghetsnarkomaner" där allt skall vara tillrättalagt.
Ja, från en viss vinkel är vi lättstötta och talar allt oftare om att vi blivit "kränkta"....
Det är en kraftig anklagelse!
... som inte alltid har täckning i verkligheten.

Jag tror nämligen att det är både bra och nödvändigt att möta motstånd ibland.
Lider vi, välmående svenskar, för vår kristna tro här hemma?
Nej.
Eller? Jo...

När vi blir ifrågasatta av ateister, religionskritiker och Skolverket.. då tvingas vi söka våra rötter - Gud själv, och vår innersta övertygelse.
Och det är bra.
I motvind blir stammen stark...

Det friska är kvar.

(Återigen har en storm drabbat landet - mellansverige - i natt. Denna gång fick stormen namnet Dagmar... Strömlöst, skadade hus, inställda tåg... Tack och lov inga människor skadade.).

Lyda - Lida - Leda.
Tre ord i Annandag Juls predikan.

Så var det för Stefanos. Idag har vi läst om honom i Apostlagärningarna kapitel 6:8-15.

"Han var fylld av nåd och kraft och gjorde stora under bland folket".

Så bra!
Varför slog då avundsjukan till så att man skickade falska angivare i hans väg, för att få honom dömd?
- Du skall icke bära falskt vittnesbörd mot din nästa. 8:e budet.

Fridsfursten väcker hat och strid.

Och det är detta som retar så många - att någon påstår att vi lever fel och att himlaporten är stängd för alla synder...
Gud är Helig - och vill skilja oss från synden - från förtal, skvaller, skitsnack, mobbing och miljöförstörande livsstil - för att vi istället skall leva i hans närhet.

Om alternativet "att omvända sig" kostar för mycket prestige, då är det lättare att välja aggressionens modell: att tysta sanningen.
Det är bara det att det kostar ännu mer, samlar ännu mer "dålig karma", och ökar bitterheten.

Tala. Eller tiga?

Vad skulle Stefanos göra? Avsäga sig sin tro?
- Jag skojade bara...

Mobben stod där med stenar i händerna, beredda att gå till attack.
För att han var kristen... vän med Jesus... Kristuslik...

"Alla gav akt på Stefanos, och tyckte då att hans ansikte var som en ängels..."

En Ängel!!

Skogen talar, vittnar.

Vill du ha en adrenalinkick?
Bry dig inte om mellandagsrean... och strunta i bergsklättringen på Kullaberg -  berätta istället för dem du möter:
- Jag är kristen - - -

Jag vill så gärna lyda den sanning jag hör Jesus säga i evangelierna.
Ja, jag är beredd att lida för denna sanning.
Ja, jag vill gärna, tillsammans med församlingen, leda dem jag möter fram till sanningen.
Det dyrköpta evangeliet.

Bruten. Men inte knäckt.

Vad hände med Stefanos?

Innan han släpades iväg, höll han en fantastisk predikan som förklarade hur hela Gamla Testamentet pekar fram emot Jesus och hur Han fullkomnar hela lagen.

- Jag ser himlen öppen och Mänskosonen stå på Guds högra sida.
Stenarna haglade...
- Herre Jesus Kristus, tag emot min ande.
Han föll...
- Herre, ställ dem inte till svars för denna synd.
Med de orden dog han.

Martyr. Vittne. För Guds sanning.

Tag  emot mig.

Men allt lidande är inte Kristus-lidande.
Mycket drar vi, med rätta, på oss för vår dumhets skull, eller för vårt högmods skull.
Det ena måste skiljas från det andra.

Ikväll ber jag för för Nigeria, ett land delat mellan kristna och muslimer.
Jag ber om fred och samförstånd, om att kärlekens makt skall tala högre än vapnens.

Jag ber för de fredliga demonstrationerna i Indien, i protest mot landets korrumption, i Gandhis anda.

Herre, tack att Du aldrig för oss dit, där Din Nåd inte kan nå oss... Amen.

Helene Sturefelt,
- storm-hälsningar från Gullberna Parks bokskog.