ANDERS BRASKAR

Bister kamp

Den gamla bondepraktikan har talesättet att:
- Om Anders braskar, så slaskar julen.

Idag har Anders namnsdag. Och det är svinkallt! Till och med skärgårdsisarna börjar lägga sig!
Nåde den som inte har hunnit skotta undan högarna som plogbilen serverat framför carportar och entréer...
Nu fryser de till barriärer som kanske ligger ända till... mars?

Det går inte att vänta med snöskottningen... är det illa gjort, får man lida resten av vintern.
Trottoarerna har försvunnit och vi går ute på vägen istället.
Var ska vi lägga all snö när det kommer mera?

Men om bondepraktikan har rätt, så kommer julen att bli blöt och snön töar bort.
Tro det...

Fryst fisk

Anders är ett vackert namn.
Det finns i almanackan för att påminna oss om en av lärjungarna: ANDREAS.
På franska André, på finska Antera eller Antti.
Grekiska: Andreas. Det betyder man, manlig.
Därför kan man egentligen inte göra en feminin form av detta namn:
- Andrea = den kvinnliga mannen... ?

Fast i dessa tider, när könsgränserna glider omkring, och man kan kryssa i sig som en "hen" i studiecirkelns kolumn för kön, så kanske det är alldeles utmärkt att få precisera sin identitet:
- Jag är en kvinnlig man.
För så kan det ju mycket väl vara! En hen.

Hur skulle motsatsen låta?

Eva = hon som ger liv. Hur gör man en maskulin form på det?
Eve? Han som ger liv... ?
Hm... han har ju sin del förstås... och i framtiden kan man säkert operera in fostret i mannen och sedan ta ut det med kejsarsnitt...
Baksidan av kunskapens träd känns ibland hopplöst jobbig.

Jag läser en insändare som "Skogsindian" skriver:
- Jämställdheten tycks gå ut på att göra kvinnan lik mannen. Så bra är inte vi män att vi bör stå modell för idealmänniskan.

Tänk om sjukvården kunde inse detta?
Kyrkan... ?
Eller manusförfattare som alltför ofta låter kvinnan ha en biroll som pynt eller tönt.
Kvinnan är livets huvudperson!
När mannen förstår det, kommer livet i harmoni.

Kvinnan glöder...

Skogsindian, född på landet för 75 år sedan, fortsätter.
- Att samhället inte låtsas om dessa olikheter mellan könen har medfört att unga familjer, främst kvinnor, näst intill arbetar ihjäl sig för att klara både föräldrarollen och karriären.

Jag håller med Skogsindian.
Det är tillåtet att arbeta ihjäl sig men förbjudet att slå ihjäl en huggorm...


Jag vill återknyta till temat kring KRIG och ge en kort tanke utifrån köns-perspektivet.

När man talar om så svåra saker som krig, så menar jag att det för det första handlar om:
- makt.
- sedan om mark.
- därefter om att kuva kvinnan.
Makt, Mark, Kuva Kvinnan.

Det är Män som startar krig. Inte kvinnor.
Det är män som vill expandera, medan kvinnor vårdar det som de har.
Det är män som vill kuva kvinnan, genom att ta kontrollen över henne, medan hon är den som ser till allas behov och vårdar religionen.

Det finns inga religionskrig - bara relations-krig, menar jag ....
Det är fortfarande mannens behov att kuva den han är i så djupt behov av...

Kvinnan ber med barnen och överför både kultur och tro, medan mannen slåss och söker utlopp för sitt testosteron... och lönesätter jobb högre som har med maskiner och teknik att göra.
Det är djupt okristet.
Jag drömmer om ett samhälle där ansvaret för människor är mer värdefullt än datorer.

Vad har hänt med ANDERS, Den Goda Mannen?
Vem har tilldelat dig denna dåliga roll? Vill du ha den?

Fånga Fisken

Jag tänker på Bibelns Andreas, som var bror till Petrus.
Traditionen beskriver dem som mycket olika:
- Andreas var mild,
- Petrus ivrig och häftig.

De var båda fiskare. Jesus sa:
- Kom och följ mig. Jag skall göra er till mänskofiskare.
Matteus kap 4:19.

Denne milde Andreas blev så småningom missionär i Grekland, där han slutligen led martyrdöden på ett snedställt kors - Andreaskors - som mer liknar ett kryss.

Nu avslutar jag med en provokation:
- Jag önskar att ni män som kommer från patriarkala kulturer ska lära er mer av den svenske mannen, som har mer av Andreas milda manlighet.
Petrus-tuppar (förlåt) är inte intressanta. Ni hotar hela systemet.

Och ni svenska män kan lära er ännu mer av Bibelns Andreas.
Han hade en diplomatisk inställning:

"Några greker hade hade kommit till Jerusalem för att tillbe Gud.
De sökte upp Filippos och sa:
- Vi vill se Jesus.
Filippos gick och talade om det för Andreas, som talade om det för Jesus."

Johannes kap 12:21.
Andreas förmedlade det andliga behovet vidare till trons huvudperson.
Han trodde inte att han själv var i centrum, nej, han visste att Jesus hade platsen som centralfigur i hjärtat.

När en man agerar så i sin familj - att se till allas andliga behov - då upphör både relations-kriget och religionskriget mot kvinnan...

Mänskofiskare - inte mänskorövare.

Tänk att få vara en God Anders som för människor fram till Kristus.
Visar dem var den andliga näringen är... som har gjort upp med sitt kontrollbehov och har överlåtit sitt ego till den Gud som Älskar.
En sådan man älskar jag!
Men han heter inte Anders...

Mycket frostknäppiga hälsningar
med en manhaftig handtryckning denna bistra, sista novemberdag.
Helene Sturefelt

.. glöder tillsammans med Mannen!