Sidor

UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

söndag 14 november 2010

IKONMÅLARENS BÖN

Våra ikoner i Fredrikskyrkan

Ska kyrkorummet vara fritt från föremål som distraherar?
Ska det vara reformert avskalat eller bara misssionhus-enkelt?
Eller ska det vara helgonklätt med katolska förtecken eller ikonbeprytt á la den ortodoxa traditionen?

Ska Gud få tala till oss genom alla sinnen eller bara genom öronen - predikan och sång?
Får Gud tala genom ögonen med vackra saker att fästa blicken på?
Eller får Gud tala genom näsan - doften av rökelse?
Smaken i nattvarden har vi alla, tack och lov.
Och huden, beröringen, vad gör vi av den? Jag tycker mycket om "fridshälsningen" med ett enkelt handslag och få dela en annan människas kroppsvärme.

Nattvardssilver

Det tillhör inte vår evangelisk-lutherska kyrka att inviga ikoner i kyrkorummet.
Men jag tror att våra kyrkliga traditioner håller på att närma sig varandra, och se varandras fördelar.

Att måla ikoner är inget man gör på en kvällskurs...

Visst är det en särskild teknik, men den sitter inte i penslen först, den sitter på insidan.
För att kunna måla en ikon, behöver målaren ställa in sin våglängd och överlåta sig helt åt Gud.

Munken Dionysos av Fourna - "den ovärdigaste av målare" - levde under 1700-talet på Athosberget i Grekland.
Hans bön finns bevarad. Jag citerar:

"Jesus Kristus,
Din gudomliga natur är obegränsad.
Men på ett outsägligt sätt har Du stigit ned på jorden och för människornas räddning tagit mänsklig gestalt genom Din heliga moder, jungfru Maria.

Avtrycket av Ditt obefläckade anlete har Du lämnat på ett heligt tygstycke och därigenom botat furst Abgar från hans sjukdom och lett honom till sann kunskap om Gud.

Genom den Helige Ande har Du gett aposteln och evangelisten Lukas förmågan att avbilda Din allra renaste och högt välsignade moder.
Hon som bar Dig i sina armar då Du var ett barn och som sade:
- Må nåden från Den, som jag har fött, komma alla till del.

Gud, Du som är Herre över alla ting, upplys också min själ och ge mig kraft och förmåga att på ett riktigt sätt avbilda Din person, Din allra renaste moder och alla helgon, allt till Din ära och till Din kyrkas förhärligande.

Och förlåt synderna hos dem som ärar ikonen och vördar den som ikoner avbildar.

Bevara mig från allt ont och låt mig i min uppgift troget följa den helige aposteln och evangelisten Lukas.
Amen."
Kristus-ikon

Det kan också kännas konstigt för oss att välsigna föremål.
Men om något ska tas i bruk i gudstjänsten, bör den avskiljas från det vardagliga.

Prästen Magnus Hullfors förklarar:

"Föremål har sedan den äldsta kyrkan välsignats genom Guds Ord och bön.
Kyrkhus, nattvardskärl, ljus, dopfuntar och klockor invigdes för sitt särskilda bruk.
Vid apostlagravarna fick pilgimerna del av föremål  som under bön berört gravarna, t ex vid Paulus grav i basilikan San Paolo fuori le Mura utanför Rom."

Han fortsätter:
"Vad är då välsignelsens innebörd?
Svaret är: avskiljning.
Välsignelse innebär en avskiljning av föremålet för ett nytt bruk. Det är inte längre ett prydnadsföremål eller souvenir, utan först och främst ett vittnesbörd om Kristus.
Föremålen invigs till att användas i bön, det ska tjäna Gud och blir ett tecken för mötet mellan Gud och Människa."

Missionshus-krucifx

Magnus Hullfors får fortsätta:

"Under korsets tecken.
Det välsignade föremålet läggs under korsets tecken, tecknat av prästen.
Föremålet är nu helgat till sin särskilda Kristus-tjänst.
Ett välsignat föremål skall inte säljas eller köpas.
Eftersom försoningstecknet vilar över det, är föremålet i sig ett tecken på Guds gränslösa nåd (gratia) och kärlek.

Det har blivit en förkunnelse för sig, en påminnelse som att leva i förlåtelsen och i öppenhet för Guds kärlek i Jesus Kristus."

Han avslutar.

"Ett välsignat föremål är också i sig en förbön för dess bärare, och avsändare.
Den bön som vid välsignelsen knöts till föremålet, följer det, och ger det sin mening och betydelse.
Såsom människor i tro berörde Kristi "bönetofs" (Matteus 14:36) och blev hjälpta, har den som bär eller använder ett välsignat föremål, löfte om hjälp i enlighet med den bön som knutits till det."

Jag aktar mig noga för avgudadyrkan.
Det är så lätt hänt att man sätter all lit till saker istället för till Gud.

Jag delar judar och muslimers övertygelse att vi varken kan eller ska avbilda Gud.
Men Gud har ju själv lämnat spår efter sig här, och de vill jag gärna lyfta fram.
Jag tycker mycket om uttrycket att ikonen är som ett fönster mot himlen!

När Jesus vandrade sin lidandes väg, räckte en kvinna fram en tygbit för att han skulle torka svett och blod ur sin panna...
Denna duk kallas "Veronikas svette-duk" och bär bilden av Kristi ansikte.

Ikonen är ett medel, inte ett mål.



IKON-VÄLSINGELSE

"Låt oss be:
Herre, förbarma Dig över oss.
Vår Herre och Gud, härskare över himmel och jord,
Vår Herre Jesu Kristi Fader;
Du som befallde din tjänare Moses att fästa kerubernas bild på var sida om altaret i Ditt heliga tempel;

Dig vi ber; vår Gud, sänd Din nåd och Helig Ande över denna ikon.
Välsigna den; låt den leda till hängiven tro och heligt liv.
Beskydda och bevara den mot alla faror, och låt den vara till skydd för själ och kropp.

Vid Din enfödde sons nåd, medlidande och kärlek, vår Herre och Frälsare, Jesus Kristus, tillika med Din livsgöranade Helige Ande,
nu och alltid och i evigheters evighet.
Amen.

Tack Gud för att Du rör vid oss, genom alla våra sinnen.
Helene Sturefelt

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar