BARNMÄSSAN

Ballongtrappa

Hela Marinmuseet vimlade av barn och ballonger!
Massor av utställare var på plats för att marknadsföra sina produkter.
Familjer kom i stora skaror med sina små och stora, för att få tips om barnomsorg, förskolor, friskolor och söndagsskolor...

Nej, inte riktigt det sista, men vi i kyrkan har sedan flera år en självklar plats när Karlskrona Centrumförening bjuder in företagare att visa upp sig, i detta sammanhang.

Amfibieplan och barnbiblar

Våra pedagoger hade ställt samman foton från alla våra barngrupper, vi har roligt tillsammans!
Ungdomsgruppen och konfirmandarbetet visades också, liksom bilder från "upplevelserummet" som vi fått pris för.
Dit får skolor komma och just nu uppleva skillnaden mellan Halloween, Alla Själars dag och Alla Helgons dag.
Då kommer heliga Birgtta på besök från medeltiden...

Kyrkans stora dopljus visade vem vi var, dopdräkten fanns på plats liksom de barnbiblar vi delar ut till 4-åringarna.

Kyrkan på plats

Barnmässa.
Mässa för oss betyder ju nattvard.
I det profana sammanhanget betyder det utställning.

Ändå ligger innehållet ganska nära vartannat.
Vår biskop Antje skriver i sin vision:

"Såsom in- och utandning upprätthåller livet i kroppen, så bärs livet i dopet av samling och sändning.
Mässan (alltså nattvarden) är en förtätad gestaltning av detta: att samlas till måltid i samhörighet med Jesus Kristus och att från altaret sändas ut till livet i världen."

Visst är det ett kommsersiellt jippo på marinmuseet, men det är också en mötesplats mellan människor.
En utställning är på sitt sätt en samling och en sändning.
Jag är stolt över att vi arbetar så här utåtriktat.

Det är en härlig känsla att få gå som präst, i prästskjorta, och stanna upp och samtala.
- Hej! Där är ju lilla Ella som döptes för några veckor sedan! Hur mår ni?

Och där är familjen med pojken som läkarna dömde ut...
- Se vilka framsteg han gör!
Jag tittade och såg, ett litet mirakel mitt i vardagen. Tyst svalde jag mina tårar och bad en bön för hela familjen...

Mötesplats

Många friskolor var representerade.
Alla erbjuder bättre kunskap och mer närvarande lärare... baserat på livslust... och inte slentrian eller tvång.

- Vill du ha massage?
En pojke i 10-årsåldern erbjöd en ledig stol till trötta mässbesökare.
- Ja tack, sa jag och satte mig tillrätta.
Små försiktiga barnahänder knådade mina axlar...

Svalde lite mer gråt, och med hjärtat fullt av kärlek tackade jag allra ödmjukast.
- När ni kommer till kyrkan vid skolavslutningen, då tror jag att vi ses igen! sa jag och grabbarna log.

Livslust, ja tack!

I närheten av stadens grundläggare hade ett trumset riggats upp med bas och elgitarrer.
Kände igen flera av våra konfirmander.
Härligt att få se dem i deras miljö. Med extra energi flög häftiga rytmer genom deras händer - tänk att konfa-prällen är där och tittar!

De såg inte att jag höll lite för öronen... min tinnitus från tidigare rockgalor tvingar mej att sålla bort cymbalernas skarpa ljud.
Blir lycklig när jag ser att tjejerna får lika stor plats som killarna.

Karlskronas ingenjörer

Tänk om jag fått spela trummor som tonåring...
Som student skulle Helle Klein och jag bilda ett band. Vi kom så långt som till namnet:
- Helles Angels... ha ha!

Nu är jag hemma och har legat en stund i soffan med benen i vädret...
Clabbe spelar gamla discolåtar på radions P4 - nä jag måste upp och dansa!

Jag låter biskop Antje få avsluta:

"Kyrkan är både global och lokal = glokal!
Vi bär varandra i bön och förbön.
Vi ser, bejakar och utvecklar varandras gåvor.
Aktiv rekrytering är en del av livet i dopet."

Och Jesus säger:
- Låt barnen komma till mig, och hindra dem inte.

Helene Sturefelt
- med barnasinnet kvar.

Det finns hopp