KUNG BORE

På sin spets

Känner du kung Bore?
Käcka väderreportar brukar krydda sin rapportering med att "nu är kung Bore på väg".

Men vem är han?

Bor betyder "den födde" skriver runologen Lars Magnar Enoksen i sin bok GUDAR OCH GUDINNOR I NORDEN, utgiven 2005, och fortsätter:
- Bor är Odens far. Odens moder heter Bestla.

Näs-vis

Jag är vintermänniska. Jag är nordbo. Jag är kristen.
Med snö i näsan.
Det blev särskilt tydligt idag när jag tog min första skidtur.
Och vurpade...
Tänk att åka skidor i november, i Karlskronas skärgård! I den underbara bokskogen, pudrad av farbror Frost.

För mig är historien viktig, den som har format oss.
Just därför läser jag gärna för att bota min okunnighet, och så dela med mig till dig.

Jag är inte latino-kristen, inte katolik, inte ökenvandrare, utan just dessa två komponenter nordisk mytologi och protestantisk kristendom har präglat mig.
Och det keltiska förstås, som fogar samman dessa båda!

Man formar sig.

Nordisk familjebok, utgiven 1947, skriver om kung Bore:
- Det är en poetisk personifikation av nordanvinden och vintern. Egentligen var det Olof Rudbäck som skrev om det västnordiska mytiska namnet Bur eller Bor, vilken var Odens fader.

Ordet hör ihop med det latinska bor´eas, som betyder nordanvind.

Elsa Beskow skrev 1907 en saga om OLLES SKIDFÄRD.
Jag älskade att läsa den för barnen när de var små.
Bilderna kittlade vår fantasi och vi välkomnade Farbror Rimfrost när han kom till vår by och trollade fram snökristaller på buskar och träd.

Olles skidfärd

Jag har alltid undrat varifrån de fornnordiska berättelserna kommer.
Hur uppstod de? Vem berättade?

Tant Elsa hittade ju på.
Men äger vi denna berättarkonst djupt i vårt sinne allihop?

Alla naturföreteelser gör man en personifikation utav.
När det blir plusgrader och slaskar så skriver Elsa Beskow om Gumman Tö, som får allt att smälta, och "Olle blir så ond så ond på henne..."
Men han lär sig sen att hon är vårens hjälpgumma, och om hon bara passar tiden, så är hon också välkommen.
Men inte nu!

Nordanvinden blir personifierad som kung Bore, och han härjar just nu, särskilt runt Vänern och Vättern.

Skärgårdssnö

Men nu förstår jag inte...
Om bor´eas är latin, hur kunde det ordet vävas in i den fornnordiska mytologin...?
För mig låter det som en anakronism.

Hur långt tillbaka i tiden är vi?
Snorres Edda skrevs väl på 1200-talet och då var latinet ett stort språk. Hm... men...
Det får vi forska vidare i.
Jag tror jag mailar till Lars Magnar och frågar.

Han skriver om Oden att hans namn betyder:
- Den hänryckte, den rasande, den inspirerande.
Oden tillhör asarnas släkte. Han kallas också "Den mäktige allfadern".

Nu gör vi en koppling till den bibliska historien.
Definitionen på Gud enligt den Atanasianska trosbekännelsen är att:
- Gud Fader är av ingen gjord, av ingen skapad, av ingen född...

När jag tänker på "Gud" så tänker jag på Gud såsom alltings början och alltings slut.
Gud är alltså ingen personifiering av någonting.
Gud är bortom alla begrepp, själva ur-varat.
- Klock-Mäster, som tonåringen skulle ha sagt.
Just så.

Däremot kanske man skulle våga kalla Jesus för en "personifiering" av Gud.

Gud ville komma oss nära och blev såsom en av oss.
Den gamla trosbekännelsen säger:
- Sonen är född av Fadern allena, icke gjord, icke skapad.

Här ligger kung Bore steget efter... hans namn betyder ju "född"... enligt Lars Magnar.
Min språkkänsla säger mig att det borde vara Oden som var far till Bor och inte tvärtom...
Särskilt eftersom Odens farfar hetter Bure, vilket betyder "Sonen"!

Nä nu...
Paus. Dags för lite chokladmjölk i snöandet!

Olle hos Kung Vinter

Farbror Rimfrost frågar om Olle vill följa med till slottet där kung Vinter bor.
- O ja tack!
Där innanför var en stor sal där kung Vinter satt hög och sträng på sin is-tron, med en valross på var sida.
Olle kände sig nästan lite rädd...

Nu kommer vi till slutsatsen med dagens spaning:

Har Elsa Beskows bild av kung Vinter präglat vår uppfattning om vår bibliske Gud?
Har den fornnordiska mytologins värld färgat av sig på kristendomens gudsuppfattning?

Jag begriper nämligen inte varför så många säger:
- Men jag tror inte att Gud är någon gubbe med skägg...
Känner du igen det?

Titta en gång till på Elsas teckning...
Ta sedan fram psalmboken och sjung psalm 206 "Herre jag vill bida" - månne har textförfattaren Hans Emanuel Öberg vuxit upp med "Olles skidfärd"?

Den snövita tronen!?

Han föddes 1893 och var alltså 14 år när Elsas bok kom ut.
H E Öberg var kyrkoherde i Själevad, Ångermanland, och hade säkert träffat Farbror Frost många gånger...
Så här skriver han i sin psalm:

" HERRE, JAG VILL BIDA (= vänta) STILLA VID DIN PORT
TILLS MIN SJÄL DIN BLIDA FADERSBLICK FÖRSPORT
TRÖTT PÅ ALLT MITT EGET
ÖDMJUKT HÄR JAG STÅR
HJÄLP MIG SISTA STEGET, DU SOM ALLT FÖRMÅR.

DET ÄR GOTT ATT BIDA HERRE VID DIN PORT
HIMLAR ÖPPNAS VIDA, HÄR ÄR HELIG ORT
HÄR MIN SJÄL FÖRNIMMER
GLÄDJENS NYA TON
OCH JAG SER ETT SKIMMER, FRÅN EN SNÖVIT TRON..."

Psalm 206 har en vacker melodi och jag har alltid tyckt om att sjunga den.
Nu börjar jag förstå varför... mina båda världar går ihop här... dock med skillnaden att Gud inte säger som kung Vinter:
- Duktiga pojkar tycker jag om!
Kung Vinter log och hans ögon glimmade till som norrsken.

Bibelns Gud har inte anseende till person. Gud älskar varje människan, syndaren särskilt eftersom han/hon behöver frälsas tillbaka till Guds kärlek.
Med eller utan skidor på fötterna.. ; )

Tillspetsat

Det är bra att vi reagerar så, att vi inte tror att Gud är en gubbe med skägg.
Elsa har bara tecknat kung Vinter, inget annat, men ack så lätt det är att bilderna växer ihop inne i huvudet!

Men den som läser sin Bibel, kan inte få sådana bilder, menar jag, eftersom Gud hela tiden beskrivs som "ande och sanning".
Möjligen förväxlar man det med Jesus, som säkert hade skägg, som de flesta judiska män.

Jag avslutar med att citera ur Bibelns sista bok, den dag jag hoppas kommer snart, ur Johannes Uppenbarelse kap 20:11 och 21:5:

"Jag såg en stor vit tron och honom som sitter på den, och jorden och himlen flydde för honom...
Och han som satt på tronen sade:
- Se, jag gör allting nytt... "

Kritvita hälsningar
Helene Sturefelt