GÅ I KLOSTER

Birgittasystrarnas Gästhem, Vadstena

Dragningen åt klosterlivet har fått en renässans.
Retreater och tidegärdsböner är en form för andlig fördjupning som många söker.

Så här i allhelgonatid vill jag dela med mig av min uppfattning av klosterlivet.
Det är dels egna erfarenheter, dels vad Luther säger om klosterlivet såsom en felaktig väg till syndernas förlåtelse...

I en tid av överdriven individualisering och översexualisering är det skönt att finna en plats som är annorlunda.
När jag första gången steg in i heliga Birgittas Klosterkyrka i Vadstena, slogs jag av en stark andlig "energi" och närvaro som drev mig till tårar.
- Äntligen hemma.

Byggd av bönestenar

I den miljön, som Pilgrimscentrum förvaltar med bön 3-5 gånger om dagen, fick mitt jag omslutas av ett urgammalt kollektiv, som först och främst gav näring åt min själ, men som också såg till kroppens helhet.

Den bild vår tid ger av mig som människa är:
- Gör dina val! Lev oberoende! Var attraktiv!
Och jag blir så trött av denna falskhet.

Att få leva klosterliv några dagar är att bli hel igen.
- Rutiner som bär, gemenskap som bär, ett inre som får lysa.

Heliga Hjärtats Kloster, Omberg.

Vid flera tillfällen har jag fått förmånen att besöka Mariadöttrarna på Heliga Hjärtats Kloster på Omberg.
Såsom jag har hört Syster Gertrud berätta, så drivs dessa kvinnor till klosterlivet av en glädje att få tjäna Gud genom bön och de egna händernas arbete.

Det finns inget tal om att det är ett frommare eller finare sätt att leva.
Det finns inget förakt för oss andra som kämpar på här ute i världen...
De utstrålar värme och tillit.

Nu vågar jag mig på ett tillbakablickande:

När kristendomen blev statsreligion smög sig makt och korrumption sakta in.
De kloster som då uppstod, var ett salt och ljus för kyrkan, där Guds ord var i centrum.

Klostren blev stora lärosäten, ja som ett sorts universitet för Skriftstudier och andra vetenskaper, som skolade både präster och biskopar.

Så småning om blev klostret också en plats där rika familjer placerade sina unga flickor och pojkar för att få dem försörjda... och spara in på deras arv.

När vi kommer till 1500-talet så har klosterväsendet spårat ur, så till den milda grad att de förvanskade hela evangeliets budskap.
Luther skriver - jag citerar ur Augsburska bekännelseskrifterna, sid 78:

"På Augustinus tid var klostren fria brödrasällskap.
Men löftena och tukten gjorde klostren till fängelser.
Många unga har av misstag lurats in i detta stånd utan att veta vad det innebär.

De lärde att munklöftena hade samma värde som dopet och att syndernas förlåtelse och rättfärdiggörelse inför Gud kunde förtjänas genom detta levnadssätt."

Hur kan en kristen någonsin säga att Guds nåd kan förtjänas?!
Hela Nya Testamentet görs om intet! Jesus på korset hädas.

Kristus har gjort Allt för oss.

Luther forsätter, sid 81:

"Guds bud fördunklas liksom den rätta gudsdyrkan då människorna får höra att endast munkarna befinner sig i fullkomlighetens stånd.

Nej, häri består den sanna fullkomligheten och den sanna dyrkan av Gud:
- icke i celibat eller tiggeri eller i ovårdade kläder!"

Jag är fostrad i Luthers anda att alltid söka stöd i Skriften för mitt sätt att tänka och leva.
Ingenstans står det om klosterlivet.

"Det är högst skamlöst att säga  att munklivet förtjänar det eviga livet!
Dessutom tillfogar de Kristus smälek genom detta."
(sid 294)

Men det står "Bed oavlåtligen".
Och det kan man ju göra även när man dammsuger eller åker buss...

Det felaktiga är att frälsningen blir villkorad.
Nåden är inte längre gratis.
- Du måste göra...
Då blir kristendomen som vilken religion som helst där man kämpar med att blidka Gud...
Nej. Protest. Tillbaka till källorna.

En berättelse:

ANTONIUS Eremiten bad att Gud skulle visa honom hur långt han hade framskridit i sitt levndassätt.
Gud talade i en dröm och visade honom en skomakare i Alexandria, med vilken han skulle jämföra sig.
Följande dag begav sig Antonius till staden och frågade skomakaren vilka andliga övningar han ägnade sig åt.
- Varje morgon ber jag en kort bön för hela staden, svarade han, sedan tar jag itu med dagens arbete.

Härav förstod Antonius att rättfärdiggörelsen icke vanns genom det levnadssätt han valt, som eremit.
(sid 295).

Birgittasystrarnas nybyggda kyrka

GÅ I KLOSTER?

1) som en tidig utbildningsplats
2) för att slippa äktenskapet eller spara in på arvet
3) för att förtjäna Guds nåd genom att leva bättre än andra..
4) idag: för att söka Guds frid i en överstressad tillvaro.

Motivet har växlat. Stora insikter vunnits men också liv som förspillts.
Luther själv trodde ju att han kunde finna en nådig Gud om han gick i kloster.
Men det var inte så.
I den stora översättningen av Galaterbrevet blir befrielsen tydlig.

Först:
"Ni är utestängda från Kristus, ni som söker er rättfärdighet i lagen, ni har hamnat utanför nåden."
Gal 5:4

Sedan:
"Kristus har friköpt oss från lagens förbannelse.
Vi blir rättfärdiga genom tron på Kristus"
Gal 3:13 och 2:16.

Alltså:
Jag går gärna i kloster en tid för att helt ägna mig åt bön och tillbedjan.
Men jag är inte bättre för det! Inte ett dugg.
Bara mer samlad.
Sedan återvänder jag till vardagen och fortsätter leva med bönen, i varje andetag.
Tills individualismens överkonsumtionskrav utarmar mig... då är det dags igen att åka till Vadstena!

Min gemenskap med Kristus vilar helt i vad han har gjort för oss på korset, med sin uppståndelse och himmelsefärd.
Jag har med öppna händer tagit emot hans försoning och vill leva i den, varje dag.

Vi går ut ur klostret...

Lunds stifts biskop Antje får avsluta med goda ord:
- Dopet utgör grunden för livet som kristen. Här ges oss allt gratis, av nåd.
På dopet vilar vår kallelse att leva modigt, i tillit och i kärlek, med Jesus som förebild.

Helene Sturefelt
- en vanlig människa, som har det otroligt bra,
i Kristus!