Vilka vägar bär?
Är det jag som bestämmer min livsväg, eller är det vägen som vandrar mig?
Jag står på havs-isen. Mina fötter är precis vid grön markering, som anger att här går det bra att segla.
Skuggan pekar mot land.
Den frusna farleden hindrar min kanot att paddla, men ger mig alternativ - att gå, där man inte kan gå...
Hans-Erik Lindström skriver:
"En som ger sig ut på okända vägar
och kända
en som går mot okänt mål
och ändå inte okänt
en som lever sitt liv i ett provisorium;
en tillfällig vandring i en brusten värld
en sökare efter källor
för livsförståelse och mening
en längtare efter helighet
i fridlös tillvaro;
- en pilgrim".
/ur "På väg", Libellus förlag/
Den oro som ibland överväldigar mig, söker ständigt bärkraftig botten.
När jag läser i Psaltaren finns oron med överallt. Den är inte bortredigerad av fega klåfingrar, den står där som ett rop för oss andra, som en vägvisare - en grön orospinne i fruset farvatten.
Övergivenheten sägs vara den största oroshärden. Tomas Sjödin talade tröst och tro i radiogudstjänsten från lutherska frikyrkan.
- Stanna kvar en stund, gå inte, sitt hos mig. Säg inget. Bara stanna.
Vad sa Jesus på korset?
Han bad inte om smärtlindring, det var inte rädslan för att det skulle göra ont som plågade honom.
Det var två saker:
1. att vi skulle vara kvar i oförsonligheten: "Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör..."
2. att han själv skulle vara utsatt för den yttersta ensamheten: "Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?"
Detta rop, är hela mänsklighetens rop.
Men det är också Guds rop tillbaka till oss!!
- du mitt älskade mänskobarn, varför har Du övergivit MIG ??
Korset vänder upp och ned på allt.
Hans-Erik Lindström:
"Be, orkar jag inte
Handla, förmår jag inte
Tänka är mig för tungt
Bara vara, bara vara.... "
Nej, jag vill inte döva min oro. Jag vill inte döva någon känsla.
Vi måste våga vara I den.
Jag ÄR oro.
Men jag vet vägen ut ur den.
Gud, jag överger inte dig. Vi delar oron. Tillsammans.
Hann du inte gå i kyrkan idag? Lyssna då på gudstjänsten här från Hemsjö kyrka och Tomas Sjödins predikan.
I eftermiddag blir det hembesök med dop.
Frusen - nej upptinad!
Helene Sturefelt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar