SLUTA OFFRA!

Vem är det som är fårskalle?

Kan vi inte låta bli? Måste det till ett offer ialla fall?

Så är det för de asatroende. De har gått tillbaka till det primitiva offrandet för att lindra själens smärta och den blodtörstige guden... Jag förstår inte detta.

GUD VILL INTE HA VÅRA OFFER!

Psaltaren 40:

"Till slaktoffer och spisoffer har du inte behag - öppna öron har du givit mig - brännoffer och syndoffer begär du inte. (vers 7).

Säll är den man som sätter sin förtröstan på Herren..." (vers 5)

I Jerusalems tempel var offren ett huvudmoment i gudstjänsten. Gamla Testamentet innehåller detaljerade bestämmelser om olika sorters offer. Men frågan kvarstår, vill Gud ha detta?

Hela mitt hjärta ropar Nej! Detta är människans rädsla, inte Guds lust på blod.

Hebreérbrevet (kap 10) ägnar tid åt att reda ut detta:

David Hedegårds översättning:

"Vad lagen innehåller är endast en skuggbild av de välsignelser som skulle komma, inte tingen i deras verkliga gestalt. Samma offer bärs fram år efter år, utan uppehåll, men genom dem kan lagen aldrig föra dem som förrättar gudstjänsten fram till målet.

Om den hade kunnat det, skulle man inte längre ha burit fram dessa offer, eftersom de inte mer skulle ha några synder på sitt samvete.

Nej, vad dessa offer uträttar är, att de år efter år påminner om synder!

Ty det är omöjligt att tjurars och bockars blod kan ta bort synder.

Så skönt! Här står det tydligt.

Hebréerbrevet fortsätter med att beskriva hur Jesus citerar Psaltaren:

"Därför säger Kristus:

Slaktoffer och spisoffer begärde du inte, men en kropp beredde du åt mig. Du har ingen lust till brännoffer och syndoffer. Då sade jag: Här är jag, som det är skrivet om mig i bokrullen: jag kommer, Gud, för att göra din vilja."

Det Jesus Kristus gör är att han upphäver det första genom att sätta det andra i dess ställe.

Lägg märke till att det står hur den pre-existente, andlige Kristus får en jordisk kropp... inkarnationen... in i köttet... för att med kroppen sätta punkt för detta blodiga sätt att komma i kontakt med Gud.

Kristus har burit fram ett enda offer för synden och sedan satt sig på Guds högra sida. Alltså är vi genom honom äntligen framme vid målet.

Bokrullen då?

GT menar att lydnad mot Guds bud är viktigare än offer:

"De skriftlärde sa: Du har rätt, Mästare. Det är som du säger: Gud är den ende, det finns ingen annan än Han. Att älska honom av hela sitt hjärta, av hela sitt förstånd och av hela sin kraft och att älska sin nästa såsom sig själv, det är mer än alla brännoffer och andra offer.

När Jesus hörde att mannen svarade klokt, sa han:

- Du har inte långt till Guds rike.

Sedan vågade ingen fråga honom mera." (Markus 12:32)

Den Helige Ande vittnar genom tiderna om detta:

"Jag skall lägga min lag i deras hjärtan och skriva dem i deras sinnen. Deras synder och deras orättfärdiga gärningar skall jag aldrig mer komma ihåg.

DÄR SYNDERNA ÄR FÖRLÅTNA, BEHÖVS INTE LÄNGRE NÅGRA OFFER FÖR SYNDERNA"!

Lovsång! Slut på offrandet!

Därför är altaret i den kristna kyrkan inte ett offeraltare utan en gravplats. Det är klippgraven där Jesus blev lagd som död. De vita linnedukarna är hans svepning - som låg kvar när han hade uppstått. 

Så varje gång jag träder inför Guds altare, står jag inför den uppstånde Kristus, som besegrat ondska och död - en gång för alla - och hans ord av förlåtelse får vi ge vidare, dag för dag. 

Utan blod på händerna. 

Självuppoffrande - nej, fria hälsningar!

Helene Sturefelt, som nu ska fira påsk.