På en enhet i fängelset Olmos i ARGENTINA finns ca 900 fångar som börjar varje dag med bönestund, läser jag i tidningen DAGEN (5 mars 2010).
Det finns nästan inget våld mellan internerna och fångarna håller själva koll på varandra.
Fängelseledningen ser deras tro på Gud som det bästa receptet för att rehabilitera fångar.
Detta låter för bra för att vara sant. Men vi som har mött Gud, vet att hans kärleksfulla närvaro upprättar människor. Jag har själv sett brutna människor, tyngda av skuld och felsteg, resa sig upp och stråla av glädje över den förlåtelse Jesus Kristus ger.
Pingstpastorn Juan Zuccarelli såg till att en kristen avdelning skapades på fängelset, för att de fångar som blivit kristna skulle slippa trakasseras. Fängelsedirektör Alejandro Ramirez berättar att det blev en avdelning nästan utan våld.
Fängelseledningen betraktar frälsningen som ett utmärkt system och numer skickas de mest komplicerade fångarna dit, i hopp om att de ska bli frälsta - och fria från sitt onda.
- Struntprat, sa Romero, som bott på gatan sedan han var 12 år. Det var först när hans vänner från gatan blev förändrade som han blev intresserad av kristen tro.
Romero var analfabet men medfångarna lärde honom läsa, i den bok de hade tillgång till, Bibeln.
- Gud förändrar människor, Gud förändrade mig, säger han och fortsätter:
- Tidigare njöt jag av att döda och jag förlät aldrig någon. Nu vill jag bara leva för Gud.
När Romero har avtjänat sitt straff, hoppas han kunna fortsätta evangelisera, för människor på gatan. Han hoppas kunna öppna en plats där de kan få gratis mat. Och han vill berätta att de kan få ett nytt liv.
Den kristna trons insida är så stark! I förra blogginlägget skrev jag om Paulus i fängelset - detta är en nutida parallell!
För vakterna är det stor skillnad på om de arbetar på den kristna avdelningen, eller de andra.
- Här behöver man inte vara rädd.
Pastor Juan Zuccarelli säger:
- Enda problemet är att när fångarna bli frigivna, får vi utbilda nya fångar till Guds tjänare och pastorer här inne!
Vilket fantastiskt arbetee!
Fängslande hälsningar
Helene Sturefelt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar