Vi lämnade stan och körde upp i tystnaden. Skogen susade och välkomnade oss med sin stillhet.
Det går inte att vara uppkopplad hela tiden. Det går bokstavligt talat inte alls bakom dessa metertjocka stenväggar!
Ingen täckning...
Nutidsmänniskan känner en lätt darrning... är jag onårbar? Kan omvärlden inte kontakta mig?
Hu så ... skönt!
Mitt i Blekinges djupa granbestånd ligger Holmamåla Gård. Vattendrag, stenbumlingar och hus från förr vittnar om en annan tid, då livet inte hade så bråttom.
Vällingklockan kallade till måltid. Vi serverades närodlad mat med kärlek.
Arbetshästen var ute men gårdsbilen insnöad.
Själen är långsam. Stadens tempo lämnar själen därhän. Men här, bortanför allfarvägarna, hittar pilgrimsvandraren i mig lugn och ro.
Jag ställde mig i ett av vägskälen och lyfte blicken. Solen lyste i grantopparna. Jag kunde höra hur det susade, och en bortglömd gråt vällde upp i mig...
Inte ventilationssuset, inte kopieringsmaskinsburret, inte datorfläktremmen... utan fjolårets bokskogslöv och barr. Hemma.
Här, i vägskälet, möttes man förr. Här möttes blickar, här utbyttes leenden - kanske dansade man en polska av ren livsglädje?
Stillhet, relax.
På PINGSTDAGEN i maj månad inbjuds du att fira kyrkans födelsedag här uppe.
Då ska vi pilgrimsvandra runt hjortahägnet och äta rikligt. Sen blir det Helig Dans vid kåtan på ängen, i tacksamhet till den Gud som ger oss så mycket gott.
Tänk dig en stjärnklar kväll... kryp ned i det ångande vattnet... Lyssna till hur älgarna kliver runt och deltar på sitt sätt...
Frihet!
Livskraftiga hälsningar
Helene Sturefelt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar