SKRATTA ÅT DJÄVULEN

Looser

Här ser du en förlorare.

Det är synd om djävulen. Han (hon!?) är den ständiga förloraren. Djävulen måste invänta att Gud först har skapat, sedan kan han börja sitt förstörelseverk och sätta igång och riva...

"Diábolos" = grekiska för Den som splittrar. Djävla Diabol!

Natan Söderblom skrev 1919 en avhandling om LUTHER: "Humor och Melankoli". Vår reformator pendlade mellan helvetets alla kval och en befriande humor som förlöste många spänningar.

För några år sedan besökte jag borgen i Wartburg där han satt skyddad/ inspärrad och översatte hela bibeln, från hebreiska och grekiska till det tyska folkspråket - en makalös livsgärning!

Luther kämpade med att finna en nådig Gud. Vi kämpar med att acceptera oss själva, att slippa vara KRAV-märkta... (!)

Det är samma kamp, samma ondskefulla pest i tankesystemet som ansätter oss.

En del skär sig i armarna för att lindra ångesten. En del tatuerar sig för att den psykiska smärtan ska ta sig hanterbara fysiska uttryck... Håller du med?

- Fördjupa dig icke i anfäktelsen, ty då får djävulen makt, skriver Natan Söderblom på sid 145. Därför bör ensamhet undvikas och sällskap och förströelse uppsökas.

Vår bild av Luther är snedvriden av den lutherska ortodoxin på 1600-talet. Luther själv hade en frisk inställning till livet:

- Var ska jag söka hjälp i tungsinnet? Främst hos Gud i bönen och ordet, men också i musiken och arbetet.

Mat och dryck var också bra - man ska reta djävulen genom att slå sig lös! - men andra kan tvärtom behöva i dess ställe fasta.

Den frihet Luther till slut fann, står i Galaterbrevet 5:16:

- Därför har vi också satt vår tro till Jesus Kristus för att bli rättfärdiga genom TRON och inte genom laggärningar.

Det finns så mycket andlig kamp och kramp som inte släpper förrän vi själva släpper greppet.

Djävulen skrattar åt oss och ger sig på våra svaga punkter. Han anklagar, drar upp gamla oförrätter, punkterar självförtroendet, viskar fula ord.. driver oss till vansinne...

PANG! Där for bläckhornet in i väggen! Jag har själv sett märkena i Luhters arbetsrum...

För turisterna har man gjort djävulen lite tydligare...

När Mäster Martin finner befrielsen, kan han inte annat än börja skratta.

Ha-ha-le-lu-ja!

Förstår vi i vår tid vad JESUS har gjort för oss? Förstår vi vad som hände på korset?

Många har plågats ihjäl... men bara en har gått ned i dödsriket, i tre dagar, och besegrat dess makt genom att uppstå.

Nu är vi långt ifrån vår tids operationsbord där patienten för ett ögonblick kan lämna sin kropp, sväva mellan liv och död, ana ljuset i tunneln...

Vi är långt ifrån buddhisternas förbannelse då de själva ska sona sina synder, genom att återfödas.

Det Jesus gör, är att han bringar försoning med sin död, men stannar inte där, utan bryter dess makt.

SYNDERNAS FÖRLÅTELSE är grunden för Martin Luthers glädje!

Det är därför han skrattar åt djävulen!

Befriad från skuld och älskad tillbaka till Gud.

Vilket fantastiskt budskap!

Nu har den onde inget grepp längre...

Och ju mer den röde djävulen ansätter dig, desto närmare är du Gud...

Trösterika hälsningar

Helene Sturefelt, som vill att du går tillbaka och läser inlägget 22 febr om Humor och Allvar