Pilen fick stå kvar.
Det är skillnad på män och kvinnor.
Män fäller träd. Kvinnor kramar träd.
Män dödar, kvinnor ger liv.
Nej, nu blev ni arga på mig för en sådan grov generalisering! Vilken tur att jag har fel.
Men på denna gata, där pileträdet står, tryggt innanför kommunens sågklingor, där fälldes tre ståtliga lindar för ett tag sedan. Ja, de växte nära vägen, men de var bo för bin och fåglar. Lindarnas honung gav mat och trädkronorna var fulla av liv.
Dödsorsak: En cykelbana skulle byggas.
Kvinnor är överkänsliga. Män är realistiska. Nej, nu skrev jag fel igen!
Kvinnor är realistiska i sin syn på att livet måste få ta plats, även i form av träd.
Män är överkänsliga vad gäller teknisk framfart och att få slut på sammanträdena någon gång... så vi fattar ett beslut att träden skall ned och - ja, man kan ju plantera nya, någon annanstans.
Visst.
Varför får jag ont i magen när livet behandlas så vårdslöst?
Jo, därför nästan gång kanske det är jag. Dödshjälp av träd gör vi lätt, snart "prövar vi på människor"...
Nu är bara trädkramaren kvar. Utan lind-rad. Olindrad.
I himmelens finns ingen asfalt.
- Och han visade mig en flod med livets vatten, klar som kristall, som rann från Guds och Lammets tron. Mitt på den stora gatan stod livets träd som bär frukt tolv gånger om året.. och trädets blad är läkedom för folken... "
Johannes Uppenbarelse kap 22:1-2
Vem är det som är träskallen? De som sågade eller vi som kramade?
Avbarkade hälsningar
Helene Sturefelt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar