Jon Henrik Fjällgren.
Jon Henrik Fjällgren gjorde sin sista höstkonsert i Nils Holgerssons Karlskrona, innan han drog hem norrut igen.
Vi var många som var tacksamma för hans stopp hos oss. Vilken kväll det blev, denna 2 oktober 2022!
Nu vill jag dela min upplevelse med dig.
Flygfoto över Karlskrona, 1962.
Jon Henrik Fjällgren är välkänd, respekterad och mycket omtyckt för sitt mod, att äntligen låta vår ursprungsbefolkning samerna få ett tydligt ansikte.
Eller ja... Jon Henrik har berättat sin historia många sånger, då han adopterades från Brasilien på grund av att föräldrarna var alldeles för unga.
Han är indianen som blev same... Från en folkgrupp till en annan. Och han förenar båda, med stor trovärdighet.
Grönt "norrsken" i konserthuset.
Jojken är en slags intuitiv sång, fylld med känslor och inre bilder.
Detta blev tydligt när han jojkade fram den lilla renkalven, som måste skynda sig att resa sig på egna ben för att hänga med flocken.
Jag bildsätter med bilder från filmen "Nils Holgerssons underbara resa" från 1962, med specialeffekter och fina flygfoton (som kan ses i filmen).
Renflock över kalfjället.
Samernas religion är det man kallar för "naturreligion" där Skaparen och förfäderna är i centrum.
Tyvärr förstod inte alltid de första kristna detta när de mötte den samiska livsuppfattningen.
Jon Henrik berättade hur jojken förbjöds, liksom deras språk, av både samhälle och kyrka.
Nu vet vi att det är fel väg att gå, och ärkebiskop Antje Jackelén har offentligt bett den samiska ursprungsbefolkningen om ursäkt här om året.
Men det betyder inte att "allt är samma", för det är det inte. Men det tar vi en annan gång.
Jag skulle mycket gärna vilja höra Jon Henrik berätta om sin tro och livsuppfattning.
Sameland, Jukkasjärvi. 2018.
Under den senaste månaden har jag skrivit här om vår pilgrimsvandring mellan Abisko-Nikkaluokta. Jag har stor kärlek till vår norra halva av Sverige.
Med på den vandringen hade vi Evert, som arbetade med att översätta svenska kyrkans gudstjänstliturgi till de olika samiska språken.
Numer finns det respektfulla möten och förståelse.
Jojken kan man inte översätta. Den har inget språk, inga ord. Men det är som att den som jojkar ger jorden, vattnet och himlen röst.
Jag kan känna detta inom mig...
Jojken ljudar naturen.
Rökmaskinen med kolsyredimma gjorde scenen i Karlskrona till en suggestiv plats. Vi förflyttades till en annan värld, som lät oss få förnimma norrskenet, med molnen som ligger tunga över marken...
På musikens vingar lyftes vi högt, långt bort, till något mer ursprungligt.
Kebenekajses snöklädda topp, 1962.
Men jag började hosta... och förstörde stämningen. Fick raskt resa mig upp och gå ut... upp på läktaren.
- Har du astma? frågade garderobsvakten där jag kom hostande ut i foajén.
- Nej, men jag kanske får, kraxade jag.
Dessutom var basljudet alldeles för överstyrt och slog i bröstet. Det är obehagligt eftersom det påverkar hjärtat. Rocktempot passade inte alls med jojkens speciella kvalitet.
Men det kanske måste vara så när man populariserar folkmusik.
Tant Helene fick sitta avsides längst upp på balkongen.
Läktarsoffa.
Jon Henrik Fjällgren förmedlar en mycket stor ödmjukhet.
Jag beundrar att han, som är introvert - kanske även HSP? - klarade av att vara så utåtriktad med det som är hans hjärtats skatter.
Ärligt berättade han om psykisk ohälsa då han hamnade i mörker där livet sviktade. Han delade även sorgen efter sin bästa vän.
- Jag riktade mig uppåt mot himlen, och lyssnade, och hörde en melodi, jag hör ofta melodier... Då kom denna jojk till mig... nu till dig du som kämpar och känner dig ledsen. Den är som healing, ett läkemedel från ovan...
Runt halsen hängde ett stort guldkors. Han slöt sin hand om den och sjöng...
Andlig sång.
Det påverkade oss djupt.
Sista sången bjöd han in oss att vara med och jojka. Så roligt det var!
- Ta i! Ni kan!
Ja, vi kunde! Nu svängde konserthuset ordentligt med handklapp, rytmer och toner som ingen tidigare hade hört... Åålaaa å elååå aaa...
Jon Henriks Kompgrupp är mycket skicklig. Flera av dem körade med jojkslingor i bakgrunden.
Men som sagt, om min personlige ljudtekniker hade fått ha ett finger med i spelet, hade sången tonats upp och rockeriet tonats ned.
Jojk-rock i Karlskrona.
Nu tror jag att Nils Holgerssons gås Mor Akka går inför landning... eller rättare sagt, vill flyga vidare norrut.
Jag kan inte låta bli att beundra denna filmkonst från 1962 - hur i all sin dar har de filmat detta, på hög höjd, med en gås och en pytteliten trickpojke??
Gåsapågen Nils Holgersson i Karlskrona.
Vi tog inte gåsen hem, men det hade nog gått fortare, ty Öresundståget fick digitalt motorfel och blev stående på perrongen. Irriterade resenärer började tala med varann för att hitta anslutande tåg som tågvärden inte brydde sig om att ta hand om...
Hur som helst, det snyggaste monogrammet det har Jon Henrik Fjällgren!
Monogram J H F.
Innan jag stänger detta inlägg, vill jag dela en fördjupande tanke.
Som den religionshistoriker jag är så funderar jag också på detta med "förfäderstro" som är en stor del av den samiska naturreligionen.
När vi var i Jukkasjärvi 2018 besökte vi den konstruerade samebyn för att söka kunskap.
Det blev tydligt vad som var likt och vad som var olikt den kristna tron.
Skapelsetron är gemensam, men de hedniska inslagen binder människan i fruktan för just förfäderna.
Samisk religionshistoria.
Som kristen är vi uppmanade att låta de "döda var döda" och släppa dem. Vi ska inte hålla de döda kvar i ett plågsamt minne, som gör att de inte kan släppa taget om detta liv.
De döda tillhör inte oss.
De är döda och har gått över till andra sidan. Det är inte hos dem vi skall söka tröst eller svar. Då blir det en form av avguderi, där förfäderna i värsta fall kan hamna på Guds plats.
Uttrycket "vila i frid" skall vi ta på största allvar och sedan söka vår kraft hos Jesus, den levande och uppståndne.
Men hjälp, vem kommer gående över torget i Karlskrona??
Har Karl XI uppstått??
Fiktion och verklighet dansar runt!
- Vänd dig inte om, sa Jesus.
Vi lever här och nu, med Guds närvaro vid vår sida.
Här är en skramlig amatörljudupptagning av sista "dansen" när Jon Henrik bjuder in oss till jojk-fest!
Innan vi avslutar så får du en länk till, med ett radioprogram som vi gjorde i februari 2021, med musik från norr, där vi lät Jon Henrik Fjällgren få ta plats.
Nordsydliga hälsningar från karlskroniten
Helene F Sturefelt,
- högtflygande bloggare och musikälskare.
Ensam på soffan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar