Du går aldrig själv.
Fotboll och Gudslängtan i Regnbågslandet.
Eftermiddagen blev snabbt till skymning och mörkret tornade upp sig.
Mjällbys supportrar fick inte passera förbi Hammarbys ingång till läktarna. Polisen stoppade oss och dirigerade om de stora skarorna av fallfärdande fans.
Stockholmsbussarna hade sin plats, vi hade vår - men vi fick inte mötas...
Var det så allvarligt?
Mjällby möter Hammarby.
Väl på plats inleddes matchen med presentation, hälsningar och spelare med småbarn i handen.
Då öppnade sig himlen.
Först som en liten dusch, sedan med full kran öppen - det öste ned över Strandvallen i Hällevik!
Den tillresta Hammarbyklacken blev genomblöta på ståplatsläktaren. Vi andra satt skyddade under tak.
Det hindrade inte dem från att tända gröna bengaler och sjunga sina ramsor med full kraft - i nittio minuter.
Nu kommer regnet.
Vi hade längtat efter ett möte, vissa i publiken i fyrtio år, mellan Mjällby och Hammarby. De har gått om varandra i tabellen, men nu var det äntligen dags.
- Får man be för sitt fotbollslag? viskade någon.
- Ja, det gör nog båda sidor...
- Hur ska man be då?
- Om ett bra möte och sportslig respekt.
- Får man inte be om att vinna?
Nu blåste domaren igång matchen.
Gräsplanen var blöt. Bollen var hal. Spelarna sprang och slirade.
Lurig boll.
Fotboll är en del av livet, inte bara som ett intresse, utan det kan faktiskt vara en sinnebild av själva tillvaron.
Nu skall jag dela mina tankar under den här matchen, vad jag tänkte medan spelarna kämpade och vi hejade.
En människa kan längta efter ett Gudsmöte. Man kan ha med sig sitt lilla senapskorn av tro i fickan och hoppas att det skall öppna sig. Man är redo. Och kanske går till kyrkan eller knäpper sina händer i bön.
Men redan från början stöter man på patrull. Livets vägvisare hindar en. Gå en annan väg! Här ska du inte in!
Ska det vara någon sorts bönesvar? Jag som var redo för att möta Gud blir nästan bortvisad.
I änglapsalmen 167 i psalmboken står det:
DE LÅTER OSS GUDS VÄGAR SE
OCH ALLTID KRING OSS VAKAR
DE SKYNDAR ATT SIN HJÄLP OSS GE
MOT DEM SOM VILL OSS SKADA...
Sv Ps 167:2
Ja, jo, det var faktiskt ett stilla bönesvar, där en fara blev undviken.
Hur ska man lära sig att ett "nej" också är ett svar? - - -
Var ska jag gå in?
Men om jag till exempel sitter där med min Bibel uppslagen och verkligen vill försöka läsa - då "hopar sig molnen" och jag läser om svåra saker - om högmod, upproriskhet och lögner. Det gynnar inte mitt Gudsmöte...
Då kan man fråga sig om inte mina egna förväntningar gör mig blind?
TY SÅ ÄLSKADE GUD HELA VÄRLDEN
ATT HAN SÄNDE SIN ENFÖDDE SON
FÖR ATT DE SOM TROR PÅ HONOM
INTE SKALL GÅ UNDER...
Joh 3:16
Gå under (tak) i ösregn...
Jag ser inte orsaken till Guds räddning - faran att "gå under". Jag ville bara ha lite medhårsteologi och få en god kristen glass att slicka på... nähä, här blev det en käftsmäll direkt!
Ja, för att sådant är livet!!
Fullt av käftsmällar, svek, olyckor, missförstånd, konflikter och elände.
Livets bana är hal och bollen vill inte rulla dit jag tänkt mig. Den slirar i luften och hamnar hos motståndaren.
I min längtan efter ett Gudsmöte börjar Herren med att beskriva hur livet är ställt.
TY GUD SÄNDE INTE SIN SON TILL VÄRLDEN
FÖR ATT DÖMA VÄRLDEN
UTAN FÖR ATT VÄRLDEN SKULLE RÄDDAS
GENOM HONOM.
Joh 3:17.
Det är först när jag kan erkänna allvaret som jag kan börja ana vad det är Gud vill.
Det finns ett motstånd. Det finns en fiende.
Här sammanfaller både fotbollstermer och de bibliska orden.
- Att missa målet, det är synd...
Missa målet - det är synd.
De regntunga molnen hade gjort sitt och drog nu ganska raskt bort från Strandvallen.
Vi skymtade ljusare himmel och något började lysa. Det var arenans stora strålkastare, med det är inte det jag menar.
Det var ett annat sorts ljus.
Bakom Hammarbyläktaren är en liten tallskog och nedanför den ligger Hälleviksbadet.
Det var solen som tittade fram!
Mellan tallarna lyste de sista lågt stående solstrålarna.
Jag släppte blicken från Hammarbys mål nära talldungen. Nu var det rörigt i matchen igen framför Mjällbys mål och jag tittade åt andra hållet.
- Mååål!
Men inte för Mjällby...
Vad händer där borta egentligen?
Solen lyste genom regnet långt bort och formade en formidabel regnbåge över oss!
Den var över vårt mål, som ett skydd, men det hjälpte inte... Vad var fel?
Jag jämför igen med längtan efter ett Gudsmöte.
När Bibeln talar om den första regnbågen så är det ett förbundstecken mellan två parter.
Gud lovar att inte mer sända syndaflodsregn över världen men då får även människan hålla sin del av avtalet - att upphöra med sin ondska.
DETTA SKALL VARA TECKNET TILL DET FÖRBUND JAG SLUTER MELLAN MIG OCH ER,
JÄMTE ALLA VARLESER HOS ER, FÖR EVIGA TIDER;
MIN BÅGE SÄTTER JAG I SKYN.
OCH VATTNET SKALL DÅ INTE MER BLI EN FLOD SOM FÖRDÄRVAR ALLT KÖTT.
1 Mosebok 9:12.
Regnbåge över Mjällbys mål.
Vi vet ju vilka enorma skyfall och översvämningar som kommit bara de senaste åren.
Just nu ligger Pakistan nästan under vatten, med stora problem för hela befolkningen.
Människan har inte hållit sin del av avtalet - utsläpp och förgiftning av naturen är en ekonomisk ondska som drabbar först och främst de oskyldiga...
Var är backarna?? Varför är inte försvarslinjen på plats och hjälper målvakten??
Var är miljöns försvarare? Jo, de finns, men de häcklas och ifrågasätts. De smakar inte lika mycket pengar...
Tillbaka till fotbollen.
Gång på gång var Mjällbys backlinje i fel position. Det tvingade målvakten att ta sig för långt ut i försvarsområdet, och då blev det stora luckor mellan honom och målet... Det utnyttjade motståndarlaget.
Hammarby tvättade banan med enkla målpassningar, som redan i första halvlek gav 3-0.
Kolla in målvakten och backen...
Vilka, eller vad, är själens backlinje?
Nu får vi tänka tillsammans... Om fienden får mig på fall och "gör mål" så betyder det i själavården att jag har gått omkull av ilska, bitterhet eller uppgivenhet. Du kan själv fylla i listan...
Men om min backlinje består av välvilliga tankar, vårdat språk, utan hårda ord och vulgära hatord, med en vilja att sätta gränser mot det som är ont, då hindrar det fienden att ta min själ och knäcka självkänslan och min Gudstro.
Fula ord. Men osten var god.
I bönen Fader vår ber vi ju:
OCH INLED OSS ICKE I FRESTELSE
UTAN FRÄLS OSS IFRÅN ONDO.
I sportreferat kan man ofta läsa:
- Vem skall frälsa oss från måltorkan?
Förr var det Zlatan. Nu i vårt lag kanske det är Moro, Silas eller Bergström.
Iver och slarv kan få oss att göra felpassningar, där vi frestas att göra snyggare passningar än vad vi klarar av - och så tar motståndaren bollen.
Rätt person, på rätt plats, i rätt tid.
Är jag det i mitt liv? Är du det? Är vi för tidigt ute med våra önskningar, för dåligt uppbyggda?
Är vi försent ute, där vi inte såg hur Gud liksom lade en boll framför våra fötter?
Förspillda tillfällen.
Missade chanser.
Att inte våga bekänna färg, är att bara passa bakåt, som Mjällby gör alldeles för ofta...
Bekänn färg...
Gudslängtan får en ordentlig skjuts framåt av detta ord:
TY OM DU MED DIN MUN BEKÄNNER ATT JESUS ÄR HERRE,
OCH I DITT HJÄRTA TROR ATT GUD HAR UPPVÄCKT HONOM FRÅN DE DÖDA,
SKALL DU BLI RÄDDAD.
HJÄRTATS TRO LEDER TILL RÄTTFÄRDIGHET OCH MUNNENS BEKÄNNELSE TILL RÄDDNING.
Romarbrevet 10:9.
... och i ditt hjärta tror att...
Hur var det då på fotbollsplan?
Det var irriterat mellan några spelare och domaren var känslomässig och orättvis. Så upplevde vi det.
Gula kort dömdes ut för snabbt, och det retade upp stämningen ännu mer.
Regnbågen var borta och nya mörka moln lade sig över Listerlandet.
Om domaren tappar kontrollen över matchen, då är det riktigt illa.
Min bänkkamrat i publikhavet berättade hur de förr i tiden kunde skandera:
- Ut med domaren och in med Nalle Puh!
Men om det var riktig illa sa de:
- Ut med Nalle Puh och in med domaren!
In med domaren!
När en människa i sin Gudslängtan tänker på hur det skall bli vid livets slut, kan oron stegra sig.
Men om vi låter Gud vara den allseende domare han är - utan funktionen VAR - så kan vi lita på att Herren i sin godhet kommer att förstå varje handling vi gjort, och varje ord vi sagt, och varför.
Gud är omutbar - och betydligt bättre än Nalle Puh!
Eller, är Gud lika god och barmhärtig som Nalle Puh...? Det är kanske så vi skall se det?
Men den som har stulit ur honungsburken får ta sina konsekvenser.
Den som fäller någon inom målområdet får vara beredd att få en straff emot sig och sitt lag...
Men det slapp vi i den här matchen.
Där rök segern.
Gud och fotboll. Fotboll och vår Herre.
Laget framför Jaget.
Jaget i laget.
Alla delarna ska vara kända.
Det hjälper inte att ha Guds förbundstecken över sig om vi inte gör vår det av avtalet.
Gud står fast vid sitt, medan vi slarvar med passningarna i miljön, och mot varandra.
Här slutar mina tankar och jämförelser. Hoppas det har väckt några tankar hos dig!
Livet går vidare i Regnbågslandet (som alltså inte har med normlöshet att göra eller sexuell läggning). (det får vi ta en annan gång) utan den bibliska regnbågen efter regnet.
Listerlandet, Regnbågsvallen.
Må Gud sända sina änglar över oss! Först och främst i livet utan en boll att sparka på, sedan i livet på "Regnvallen" på Listerlandet" där bollen lurar...
PÅ VÄGEN DE OSS LEDER RÄTT
ATT VI VÅR FOT EJ STÖTER
ATT UTAN RÄDLSA VI KAN GÅ
NÄR ALLT SLAGS ONT VI MÖTER.
Sv Ps 167:3
Runda hälsningar från
Helene Sture Fotbollsfelt,
- som ser fram emot när nästa stockholmsgäng kommer till Strandvallen: AIK den 30 oktober.
Heja Mjällby!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar