Sidor

UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

torsdag 6 oktober 2022

INNAN DU FANNS... Psaltaren 139

Samlar böcker.

Jag sitter på biblioteket och läser böcker för mitt barnbarn. Hon springer och hämtar den ena boken efter den andra så jag får hejda henne. 
Inte har hon ro att sitta still heller, den lilla tultan, ty hon är bara 17 månader, men mycket smart... förståss!

Istället lånade jag själv hem en underbar bok, med både text och teckningar av bästa kvalitet.
Jag vill dela med mig av några tankar från boken och vad jag själv funderade på.

              INNAN JAG FANNS

- författare: Petrus Dahlin, bästsäljande ordskapare.
- bilderboksskaparen Maria Nilsson Thore, flerfaldigt prisbelönad.
- utgiven på Bonnier Carlssons förlag.

Innan jag fanns.

Hur kan små barn ha så stora tankar?
- Var fanns jag innan jag fanns?

Jag minns själv vad jag svarade då min dotter, tre år, ställde den frågan.
Vad ska man svara? Vad är trovärdigt?
Jag anar bibliska trådar i texten...

Varför har vuxna slutat ställa dessa stora, existentiella frågor? 
Är det för att de uppgivet inte hittat några svar?
Men då behövs barnen mer än någonsin! Ty de är mycket nära Gud och ännu inte förstenade av våra förminskningar.

Maria Nilsson Thores illustration.

Det går inte att föreställa sig en icke-existens. Att "inte finnas..." vilken skrämmande tanke!

De båda barnen i boken funderar på hur det kan vara. Fantasin flödar:

- Innan du fanns kanske du var ute i rymden?
- Men vad gjorde jag där? Var jag en rymdbebis eller?
Morfar kommer in med ved.
- Eller så var jag ett pyttelitet hål...

"Hål". Mina puttekulor.


Einstein sa på sin tid att fantasin är viktigare än fakta. 

Det är förmågan att tänka alldeles fritt som hjälper kunskapen vidare. Sedan kommer det mödosamma insamlandet av fakta långt, långt efter.

Och matematiska termer kommer ännu längre efter den fria tankens upptäckt av tillvaron.

Detta vet barnen intuitivt.
Och några av oss vuxna, som inte stelnat...

Ägg i rymden?

De funderar vidare i boken:
- Kan det finnas en äggplanet i rymden där alla bebisar ligger och väntar på att födas?

Vid sidan om boken ligger min Bibel uppslagen, med Psaltaren 139. Där kan vi ana vår pre-existens... alltså att vi fanns innan vi fanns kroppsligen här på jorden:

DINA ÖGON, GUD, SÅG MIG, NÄR JAG ÄNNU KNAPPAST VAR FORMAD.
ALLA MINA DAGAR BLEV UPPSKRIVNA I DIN BOK,
DE VAR BESTÄMDA INNAN NÅGON AV DEM HADE KOMMIT.
Psalt 139:16.

Jag minns så väl dagen då jag som sökande tonåring läste dessa ord för första gången.
Den värmen som spred sig i mitt hjärta var obeskrivlig! 
Livet hade mening! Livet var inte meningslöst. Jag har alltid funnits i Guds ögon och Han har alltid vetat om mig!!

      
               Dina ögon, Gud, såg mig!!

Och det blev detta jag svarade min egen dotter, den gången för länge sedan:

- Innan du fanns så var du en tanke vid Guds hjärta.
- Jaha! sa hon och fortsatte leka.

Än i denna dag bär denna insikt!

Men vad säger flickorna i Petrus och Marias bok?
- Det finns kanske en hel galax med ägg som svävar runt?
- Hur lång är natten i rymden?
- Oj, säger morfar, den tar nog aldrig slut.
- Då är det bäst att vi bär inte lite mer ved.

Hur lång är rymdens natt?

Bibliotek är för mig Möjlighetens Plats. Böckernas värld har öppnat tillvaron på ett sätt som inte varit möjligt utan andras skrivande.
När jag gick i 7:an var jag så ofta på biblioteket att jag fick jobba där på kvällarna och ställa utlånade böcker tillrätta i hyllorna.

Någon hade lånat en Bibel. Jag frågade tant Greta, som hon hette, på vilken bokstav den skulle sorteras in.
- Är det "G"? 
- Vad menar lilla Helene?
- Jo, det är väl Gud som skrivit Bibeln?
Bibliotekarien i Söndrum log och sa inget.

JAG TACKAR DIG FÖR ATT JAG ÄR DANAD SÅ ÖVERMÅTTAN UNDERBART!
JA, UNDERBARA ÄR DINA VERK, MIN SJÄL VET DET VÄL.
Psalt 139:14.

Bibliotekets underbara värld.

Men det finns också andra sätt att se det hela på.
Vildvuxna tankar om att man själv skulle välja sina föräldrar, är för mig en hopplöst orimlig tanke.
Men utan Gud förstår jag att funderingarna kan gå så.

Då är det roligare med barnens fantasier:

- Jag kanske var ett litet frö i rymden?
- Men i rymden finns det ingenstans att plantera fröer...
- Då fick jag flyga ned och lägga mig i mammas mage.

Hur fanns vi innan vi fanns?

I min tjänst som präst har jag ofta vid begravningar knutit an till födelsen.
Att dö är det samma som att födas - fast tvärtom.

- Tack, Herre, att Du nu tar emot farmor. Hon kommer tillbaka till Dig, varifrån hon en gång kom...

Även denna uppfattning finns i den fina barnboken "Innan jag fanns."
Barnen funderar på hur det ska bli när deras morfar en gång dör. I fönstret finns ett foto på deras redan döda mormor.
En av flickorna har stuckit sig så hon blöder i fingret.

- Du måste blåsa, annars kanske jag blöder så jag dör!
- Nej, du skall inte dö förrän du blir gammal.
- Som morfar? Vad händer då?
- Ingen aning. Kan det vara likadant, som när man föds, fast tvärtom?

Vilka härliga bilder, Maria!

I Markus evangelium läser jag om Gud och döden:

TY GUD ÄR INTE EN GUD FÖR DÖDA,
UTAN FÖR LEVANDE.
Markus 12:27.

När vi dör, då går vi ur tiden. Att "gå ur tiden" är att gå in i evigheten, där tid inte existerar.
Tid finns inte i rymden. Den har upphört där.
Kroppen är död, men själen kan inte dö. Den andliga sidan av oss är evig - det är själva personligheten.

Gud tar emot oss när vi dör...
... i väntan på kroppens uppståndelse vid tidens slut. 
Men det tar vi en annan gång. 

Det eviga livet.

Författaren Petrus Dahlin skriver:

- Och långt borta i mörkret sprakar och sprattlar rymden vidare med sina frön, ägg, pyttehål, galaxer, stjärnor och planeter.
I evigheters evigheter.
Eller i alla fall så länge veden räcker.

Snipp, snapp snut, nu var sagan slut! Hm, var det en saga? Denna berättelse innehöll stora djup av verklighet.
Försök låna boken så du kan läsa helheten och se alla fantastiska bilder!

Tittut!

Nu är det snart dags att gå hem, lilla Tultan. Mamma kommer snart.

Aldrig kunde jag väl som tonåring tänka mig att jag en gång skulle få arbeta och tjäna Böckernas Bok...
Det gäller att börja i tid - med barn och barnbarn.

Och jag sjunger med Lina Sandells psalm:

ALLTING VILAR JU I FADERNS HÄNDER
SKULLE JAG SOM BARN VÄL ÄNGSLAS DÅ?
Sv Ps 249.

Existerande hälsningar,

Helene Sture Bokfelt,

- bokmal, bokslukare, bokskrivare och tjänarinna av B.B - Böckernas Bok.

Bibeln - skriften som all litteratur utgår ifrån.









Inga kommentarer:

Skicka en kommentar