KNYCKERTZ och ROSEN FRÅN SINAI

Rosen från Sinai.

En ohederlig jul med en förbrytarfamilj - vem vill se en sådan TV-serie?

Julkalendern (eller adventskalendern, som jag säger) är en viktig tilldragelse inom kulturen.

Barn och vuxna ska kunna titta tillsammans. 

Och skulle kalendern bli en flopp, blir alla arga...

Men familjen KNYCKERTZ har vunnit vårt hjärta!

Ska Knyckertz i fängelse?

Det tog tid att ta sig in i handlingen, men när slutet kom såg jag vilka starka kristna drag som adventskalendern för 2021 har!

Jag vet inte alls vad författaren Anders Sparring har för bakgrund, men jag ser det jag ser... och jag gillar det.

I våra fönster hänger adventsstjärnorna och påminner oss om Betlehems stjärna, som visade vägen för de vise männen. 

Även i granens topp har vi denna bibliska stjärna, som strålar med sitt milda ljus över alla julfirare i sofforna.

Rosen i topp hos Knyckertz.

Följ med på prästens spaningsuppdrag!

Vi tar med oss några frågor:

- Kan en polis vara tjyv, och varför i så fall?

- Kan man upptäcka Kristus mitt i vår egen vardag?

- Och vad är egentligen Rosen från Sinai? Kan Bibeln ge någon ledtråd?

"Stadens domkyrka".

Vi befinner oss i "stadens domkyrka". (Var ligger den? Det borde jag veta, men ser att det bara är en vanlig landsortskyrka någonstans norröver).

Biskopen Kicki (suck) spelas av Vanna Rosenberg och hon är allmänt mesig och självgod (tröttsamt). Men hennes dotter Sara (adopterad?) är desto mer skärpt.

I toppen av kyrkans stora krubba skall den dyrbara stjärnan - Rosen från Sinai - sättas upp.

Det är nu problemen börjar.

Pål Is-man beundrar stjärnan.

Familjen Knyckertz består av hårdskarpa mamma Fia, kram-mjukisen pappa Bove (spelad av David Sundin, som är snällheten personifierad), rättrådige Ture och hans lillasyster, den sluga Kriminellen.

Mycket fyndiga namn!

Grannen är en ensamstående polisman, Pål Is-man (spelad av rundmagade Claes Malmberg). 

Hans kollega Frank Flink blir kär i den falska fängelsedirektören Beata von Kofot - och alla fick följa spänningen när den magiska kyssen färgade hans mun med läppstiftsorange färg...

Kyssläppar. Längtan.

Redan i första avsnittet går larmet i kyrkan då stjärnan - Rosen från Sinai - blir stulen.

Familjen Knyckertz och flera andra förbrytarfamiljer ligger på lur för att stjäla dyrgripen, samtidigt som biskop Kicki ska fira sig själv på torget med fyrverkerier...

Men ingen av dem hinner fram i tid.

Rosen från Sinai är redan borta.

Det var konstigt. Vem kan ha tagit den?

Stöld. Larmet går.

Låt oss nu stanna upp vid stjärnans konstiga namn.

Jag har just sjungit den älskade julpsalmen 113:

DET ÄR EN ROS UTSPRUNGEN AV DAVIDS ROT OCH STAM.

AV FÄDERNA BESJUNGEN, EN ROS I JUDA LAND.

OM DENNA ROS ALLENA LJÖD FÖRR JESAJAS ORD

ATT FÖDD AV JUNGFRUN RENA HAN FRÄLSA SKALL VÅR JORD.

Från början är detta en tysk psalm "Es ist ein Ros entsprungen" som gavs ut på 1580-talet.

Troligen var det en munk i Trier som på julafton såg en ros i skogen då han var på väg till mässan i kyrkan. Han plockade den med sig och satte den på altaret, intill jungfru Maria.

En ros?

Davids rot och stam - i äldre översättning stod det "av Jesse rot och stam".

Kung Davids far hette Jishaj, eller Isai. Det är lättare att förstå med den moderna språkliga revisionen, från Jesse till David.

Nej, inte David Sundin som spelar Bove Knyckertz...

David kallades in från Betlehems herdeängar och kröntes till kung. Tusen år senare föds hans släkting på samma plats, Betlehem, Jesus Kristus. 

Josef tillhörde Davids ätt, därför gick han med Maria till Betlehem för att skattskrivas. 

Rosen är Maria, som föder Jesus...

Julkrubbans historiska händelse.

Och allt detta är förebådat på 700-talet före Kristus, då profeten Jesaja skriver så här:

MEN ETT SKOTT SKALL SKJUTA UPP UR ISAI'S AVHUGGNA STAM, OCH EN TELNING FRÅN DESS RÖTTER SKALL BÄRA FRUKT.

Jesaja kapitel 11.

Det är denna berömda bibelvers som inspirerade munken i Trier att skriva sin julpsalm. Och kanske kan vi spåra årets julkalender ända ned till Jesajas tid...

Släkten Davidsson.

Denne telning, är alltså den kommande Messias - Jesus Kristus. Om honom skriver profeten:

   PÅ HONOM SKALL HERRENS ANDE VILA, 

   VISHETS OCH FÖRSTÅNDS ANDE, 

   RÅDS OCH STARKHETS ANDE, 

   HERRENS KUNSKAPS OCH FRUKTANS ANDE.

   HAN SKALL HA SITT VÄLBEHAG I HERRENS FRUKTAN, 

   OCH HAN SKALL INTE DÖMA SOM ÖGONEN SER 

   ELLER SKIPA LAG EFTERSOM ÖRONEN HÖR,

   UTAN MED RÄTTFÄRDIGHET...

   Jesaja 11:2-4.

Två rättrådiga. Men en är tjuv...

Kan en polis vara tjuv? Och kan en kriminell familjepojke vara hederlig?

Jesajas bibelvers berättar i förväg om den kommande Messias. 

Vår kultur är så präglad av Bibelns berättelser att vi inte tänker på att de ligger som grund under oss, hela tiden...

... så pass att rättrådigheten byter plats med de kriminella. 

När Ture Knyckertz blir vän med prästdottern Sara så börjar de samarbeta för att lösa gåtan. 

Han hittar en knapp som tillhör en polisskjorta. Spår efter gärningsmannen är säkrade.

Men det kan omöjligt vara Pål Is-man, och inte heller den nitiske Frank Flink.

Eller?

Ture och Sara?

Varje jul sitter den ensamstående Pål Is-man i sitt kök och hör genom väggen hur grannfamiljen Knyckertz firar jul och skrattar. Det är i alla fall någon form av sällskap...

Men när han inser att de är på väg att stjäla domkyrkans julstjärna, blir han inte glad. Då kommer ju familjen att splittras och inte kunna fira jul tillsammans! Det får inte hända.

Alltså...

Gärningsmannen.

För att rädda Bove, Fia, Ture och KriminEllen från finkan finns det bara en sak att göra.

Pål Is-man, polisman, stjäl Rosen från Sinai själv - - -

Polisman. Den språkliga ledtråden får man inte missa!

Under kyrkans katakomber upptäcker lill-polisen Ture detta, och tar fast sin granne, som erkänner.

- Men varför tog du Rosen?

- För att inte ni skulle hamna i fängelse.

- Men...

... för att rädda er.

I nästa scen ser man Claes Malmberg sitta ensam i sin cell på julafton.

Den ärlige polismannen gjorde något brottsligt för att rädda den kriminella familjen...

Förstår du vilken oerhört djup symbolik detta är?!

Kanske inte.

Han tar straffet på sig.

Men jag skall hjälpa dig. Det är vackert så man kan gråta!

Pål Is-man är nämligen en ställföreträdande Kristus.

Jesusbarnet i krubban är Guds son, helt ren och fri från allt vad ondska heter. 

Hans uppdrag är att rädda världen från den synd som håller på att förstöra både jordklot och mänskohjärtan.

När Jesus trettio år senare ger sitt liv på korset, samtidigt som offerlammen från Betlehem slaktas till påskmåltiden, då tar han människornas straff på sig. Han tar all vår skuld och betalar priset - att dö.

Men poängen är lika mycket att "döda döden". Och det kan man bara göra genom att dö - och uppstå.

Jesus tog våra synder på sig.

Pål Is-man ligger i cellsängen och säger:

- Jag skall ta mitt straff. Jag vill ta mitt straff! Nu är ju ni fria och kan fira jul alla tillsammans! Gör det. Och stäng dörren efter er.

Julafton är ändå bara en vanlig dag...

Inte!

"Tala är silver, stjäla är kul."

Nu kommer nästa stora kristna poäng:

Nåden.

Lilla Kriminellen tar sig lätt in i fängelset med sin dyrk, hm, och fritar Pål Is-man. 

- Du behöver inte ta straffet! Du kan komma ut. Följ med oss hem!

Men han vill inte.

Och det kan ju inte KriminEllen bestämma heller.

Tuffa KriminEllen.

- Men om vi klär ut dig så att ingen känner igen vem du är? Vill du följa med då? vädjar Kriminellen.

Han är svårövertalad eftersom han är en rättrådig person.

Men blotta känslan av den efterlängtade gemenskapen istället för ensamhet övervinner hans nej.

I nästa scen är han utklädd till tomte...

Jasså, du kände igen mig?

Här haltar visserligen bilden något, för Jesus bar vårt straff hela vägen ut, även om några hånade honom och tyckte att han skulle hoppa ned från korset, för att bevisa att han var Guds son.

Hm, det hade varit en lätt sak.

Men svårast är att den helt igenom rena och oskyldiga tar på sig allas straff... Där beviset är för hans gudomlighet, vilket bekräftas tre dagar senare då Jesus uppstår igen, ifrån de döda.

Men därom har vi ännu icke sett någon julkalender, för det är alldeles fel tillfälle, liksom.

Ära vare Gud i höjden.

Till sist.

Sinai - vad betyder det? 

Det är ett mycket speciellt namn. Anders Sparring hade kunnat välja ett mer vanligt namn, men nu heter det alltså jakten på Rosen från Sinai.

Då måste vi ta oss ned till Egypten och till den tid då Guds folk hebréerna var slavar under Farao, Ramses II. De tio plågorna fick till slut Farao att släppa folket, som tog sig över vattnet tack vare en östanvind, men sedan irrade de omkring i öknen i fyrtio år.

Titta på kartan nedan.

Längst ned finns både en öken och ett berg som heter Sinai.

Det är uppe på det berget som den store ledaren Mose möter Gud och får ta emot stentavlorna med Tio Guds Bud. 

Läs mer i 2 Mosebok 19 och 20.

Under tiden blev folket motsträviga och Moses bror Aron blev informell ledare, och samlade ihop allt guld och gjorde den berömda guldkalven, som folket istället dansade runt och tillbad.

Sinai berg och Sinai öken.

Det hör också till saken att innan Moses utsågs till ledare, mötte han Herren Gud i Sinai öken vid den Brinnande busken. Det är där som Herren avslöjar sitt namn:

- Säg att Jag Är har sänt dig...

Läs mer i 2 Mosebok kapitel 3. 

Låt mig nu dra ihop dessa händelser. 

Titta på adventskalenderns oerhört vackra julstjärna igen:

Skarabéer?

Strålglansen skulle kunna komma ifrån den brinnande busken... och dansen runt guldkalven.

Figurerna i mitten liknar skarabéer - sådana skalbaggar som egyptierna vördade som symboler för liv, återfödelse och själens odödlighet.

Ser du?

Det kan naturligtvis vara en tillfällighet, men någon har ju konstruerat detta, och jag tror inte att det är konstnärliga "tillfälligheter".

Som den religionshistoriker jag är, tycker jag mig se linjer som hör ihop med Egypten.

Men jag kan ha helt fel!

Strålande stjärnros!

Sammanfattningsvis:

* Jag kan se Kristus i Pål Is-mans rollfigur, när han tar de skyldigas straff.

* Jag kan se Rosen som jungfru Maria, förebådad av Jesaja, att hon skall föda honom som Herren Ande skall vila över.

* Jag kan se namnet Sinai som den strålglans som omger adventskalenderns julstjärna, då Hebréerna blev Guds folk.

Jesusbarnet i krubban blir sedan hela världens Frälsare, för att skapa ett enda folk av hela mänskligheten!

Beata von Kofot försökte också ta den.

En sådan kärlek kanske uttrycks i att en polis kan bli en tjuv... att en förbrytare kan bli kär i en polis och att en polis blir kär i en kriminell...

... och att unge herr Ture Knyckertz blir bästis med prästdottern Sara, och att de ser sin framtid som kommande rättrådiga lagens tjänare!

Den o-hederliga familjen blev hederlig. 

Och titta noga igen; o:et är i form av stjärnan...

Hederlig eller ohederlig?

Jag vet inte vad manusförfattaren till familjen Knyckertz har tänkt, men jag tycker mig tydligt se dessa bibliska linjer! Eller hur!

Oavsett, så har jag haft en mycket givande eftermiddag då jag suttit här och skrivit - och fotograferat av TV-serien. Förhoppningsvis har även du fått mig dig några guldkorn från Berättelsernas Berättelse i den heliga Skrift.

För det är ju så, om vi tappar bort hela kristendomen och dess förankring i den judiska historien, då hänger vi löst och dinglar... utan förståelse för vårt eget tänkande vad gäller "lag och evangelium".

Tack än en gång, Anders Sparring, för ditt spännande och goda manus. Nu ska jag läsa resten av böckerna för barnbarnen!

Och tack du okände - och välkända - bloggläsare för att du var med på min bibliska spaning.

Hittepåpräst. Hittepåbov.

Minns du förra årets adventskalender? Mira och Rakel - mirakel år 2020 - var också ett spännande äventyr där en tidsmaskin gav djupa perspektiv åt tillvaron.

Den skulle jag också skriva om, men så drabbades jag både av Corona och avsked, och hela livet vältes upp och ned.

Nu är det upprättat igen, så det är dags att ge sig i kast med denna tidsresa, där språkförändringen gjorde förståelsen efter hundra år nästan omöjlig.

På återhörande och god fortsättning på helgen.

Knyckiga hälsningar från Helens Zture Sinaifelt,

- teolog, präst och stjärnälskare.

Tidsresa. Mira och Rakel.