Trygghet.- Vårt behov av trygghet bara ökar vår rädsla.
- Vi försöker bemästra vår rädsla med hjälp av olika kontrollsystem...
... med resultat att vi tappar förmågan att hantera kriser.
Jag läser en artikel om författaren, debattören och psykiatrikern David Eberhard. Hans vassa penna har retat många med sanningar, som orsakat honom "många mentala spyor", som han säger i intervjun.
- Men jag får ta emot mycket kärlek också, säger David Eberhard. När jag håller föredrag sitter de flesta och håller med mig. Det jag säger är ju oftast självklarheter, som att det faktiskt är skillnad på män och kvinnor...
Men det får vi ju inte säga nu för tiden.
Skillnad på Kungsgran och Rödgran.I förra inlägget undrade jag varför vi har blivit så lättskrämda:
Jag tänker på två generationer bakåt, vår mormors och farfars generation. Var de lika rädda som vi är?
Vilken trygghet hade de att förlita sig på?
På gården var man rädd för åskan och blixtnedslag - det kunde föröda en hel by. Missväxt var en annan stor rädsla, liksom mörkläggningen under andra världskriget. Och att gå till tandläkaren...
De hade inga trygghetssystem, och inte heller några större försäkringar mot dessa eventuella olyckor.
Men de levde i en relativt giftfri värld, där vattnet ännu var rent och luften likaså. Jorden var full av näring utan konstgödsel och gav sin gröda, med hårt arbete.
Mormor och Farfar visste att livet innebar stora påfrestningar. De hade en acceptans som vi saknar.
Gudstron fanns där som den livsåskådning som gav kraft i svårigheterna - "Herren gav och Herren tog..."
I vår tid har livsåskådningen reducerats till att "tänka positivt" och själv försöka skapa sin gudlösa mening.
Jag menar att detta är en mycket stor del till att förstå varför vår generation är så mycket räddare än de äldre.
På med trygghetsstrumpan!Som julklappstips kan jag rekommendera David Eberhards böcker. Läs noga dessa fem boktitlar:
"I trygghetsnarkomanernas land - Sverige och det nationella paniksyndromet", 2006.
"Ingen tar skit i de lättkränktas land", 2009.
"Normalt? Från vansinnesdåd till vardagspsykoser", 2011.
"Hur barnen tog makten", 2013.
"Det stora könsexperimentet", 2018.
Experiment.Så beskriver en välutbildad person, skolad inom psykologi och psykiatri, Sverige, att det är trygghetsnarkomanernas land, att vi är lättkränkta och inte klarar av något motstånd alls.
Han ifrågasätter vad som är normalt och menar att motgångar ingår i livet.
David Eberhard sätter ljuset på barnen och visar hur fel det är när vuxna abdikerar från sitt ansvar och låter barnen bestämma... och hur livsfarligt skolans "pedagogiska" försök med könsneutralitet är.
Vet du vem du är? Du kanske är en tall? Vi kan operera bort några grenar om du vill.
Låt oss nu höja blicken ännu ett snäpp. Vi sätter oss uppe i en grantopp och tittar ned på företeelsen "människan" som springer omkring där nere.
I takt med att hon har lämnat naturen och nu bor mestadels inne i städer, har sunt förnuft ersatts av effektivitet och snabbhet.
Stressen ökar och medicineringen likaså.
Om vi ser mängden kemikaliskt framställda läkemedel under femtio år, och tänker oss den mängd psykofarmaka som dessa tvåbenta har konsumerat, då kan vi fundera på vad dessa "mediciner" har gjort med mänskokroppen...
Det finns de som uppifrån sin grantopp ser sambanden mellan dessa kemiska preparat och med allergier, sämre immunförsvar och en del diagnoser, som blivit allt vanligare.
Läkemedlen kommer sedan ut i våra vattendrag, dels genom att vi kissar ut en del och att en del idioter spolar ned överblivna tabletter i toaletten.
Detta påverkar naturligtvis de vattenlevande djuren, som får problem med sin lilla hälsa, och sin fertilitet.
Kemiska preparat ska ge oss trygghet i en otrygg och stressad tillvaro. Det finns inte tid att vara sjuk och inte tid att missa lektioner i skolan. Svälj ett piller, och fortsätt!
Fram tills 2020, då vi lärde oss stava till Corona, och plötsligt insåg att vi lever på ett felaktigt sätt.
Obehagligt.Inne i granarna finns det gott om småkryp, kvalster och småbaggar. Just nu viskar en av dem i mitt öra:
- Ser ni inte att Coronan vill säga er något? Förstår ni inte att hon är en konsekvens av ert globala och hetsiga levnadssätt?
- Just det, säger en annan liten granbagge, Coronan vill inte att ni skall vara kvar i en omöjlig säkerhet! Ni är illa ute.
Andlig klarsyn?
Det är nu som läkemedelsindustrin ser sin chans.
Har du inte funderat på hur de kunde vara så "redo" och producera ett vaccin så snabbt?
Det var som om de väntade på det... i skuggan av Sars, fågelinfluensan och Svininfluensan.
Ett vaccin skall genomgå fyra stadier innan det får släppas och tillämpas på människor.
C-19 vaccinet befinner sig på fas tre, "nödvaccin", ännu inte godkänt, eftersom det brukar ta upp till tio år innan alla biverkningar är registrerade och analyserade.
Detta har vi inte tid med nu.
Det går så fort. Det är så bråttom. Viruset är så elakt. Tro mig - jag vet hur det känns när lungorna inte orkar syresätta och trappan är för lång...
För tungt...Vi gör allt - utom det vi ska.
Nämligen sluta resa, hålla avstånd och ta det lugnare. Jo, vi tvingades till det, för nu blev vi rädda för något annat. Se där var den goda rädslan kan hjälpa oss med!
Men vi orkade inte så länge.
Vi ville tillbaka till det normala.
Som inte längre finns.
Sprutorna skulle ge oss friheten åter.
Men rädslan är ännu större - och vreden mot varandra, som nu skadar vår relationer värre än viruset.
Illa!
Uppe i grantoppen sitter Corona högst upp och pratar med barrkrypen.
- Visst är människorna dumma! De lär sig ingenting. De tar hellre en tveksam spruta än ändrar sitt beteende!
- Men det kan man väl förstå, pep en liten granbarkborre.
- Ha ha! Det är bara det att jag ändrar mig också! skrattade Coronan. Jag ger mig inte förrän de har lärt sig läxan...
Fast jag är lite mildare nu denna vinter, tillade hon.
Smittsam, men mildare.Politiker, gör något! Agera! Hjälp oss. Kontrollera oss.
Mina tankar går till de två stora katastrofer som inträffat i vår livstid, nämligen Estonia och Tsunamin.
Då gjorde politikerna ingenting, de stod helt handfallna. Det gjorde vi alla. Det var mycket obehagligt.
Har de lärt sig något av det?
Är det därför de nu "gör något" - nämligen nödgodkänner ett vaccin med biverkningar som blodpropp och hjärtmuskelinflammation?
Men att "göra något" måste ju vara Rätt!!
Annars är det bättre att låta bli.
De ger oss en falsk trygghet som ingenting är värd.
- Ta din spruta och lev. Ta två. Ta tre - men inte för tätt för då ökar risken för biverkningar.
Nej, bästa läsare, det är som David Eberhard säger:
- Vi har blivit allt räddare och tappar förmågan att själva hantera kriser.
Det skall samhället göra åt oss.
Så. Under kontroll.Jag pratade med en god vän. Hon sa många kloka saker, som får avsluta detta inlägg.
- Vad har rädslan att säga dig, egentligen?
- Vågar du lyssna till rädslans budskap?
- När använde du dina inre resurser senast?
- Vet du vad du faktiskt kan?!
- Kan du backa några steg och för en liten stund bara betrakta det som händer?
- Reagera inte. Agera inte. Bara betrakta.
- Vad händer då? Kan du tänka dig att du då får ett slags utrymme som du behöver?
Fru Skogh i toppen.Jag knuffar ned Coronan från min gran och sätter istället min vän där upp i toppen. Där kan hon få lysa tillsammans med Betlehems stjärna!
Och alla baggar, borrar och kvalster skakar jag av innan jag tar in min julgran. Om jag sköter den väl, slår den nya skott till nyår. Dem skall jag äta och stärka mitt immunförsvar.
Granskott får vilket virus som helst att vilja dra till skogs.
Till sist:
Genomskåda det kontrollsystem som myndigheterna nu utsätter oss för.
Glöm inte att 99,9% överlever det här.
Var rädda om varandra - inte för varandra - och hugg inte på dem som gör andra val än du.
Stixiga hälsningar,
Helene Sture Falsktryggfelt,
- granfotograf.
Tunna för C-19.Käre himmelske Fader,
Hjälp oss till förändring.
Förlåt oss.
Amen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar