Mitt allra första inlägg.Envetet, med stor lustfylld skrivklåda och brinnande sanningspatos har jag regelbundet varje vecka skrivit inlägg här på min blogg i 12 års tid.
Tolv är ju ett heligt tal som handlar om fullhet. Jag är stolt över mig själv och tacksam över all den respons ni gett mig under årens lopp.
På Sturellas Fotoblogg har jag lagt ut mina reflektioner över samtiden, en och annan predikan, poesi, lite galenskap och några bibelstudier då och då.
Det egna fotomaterialet är viktigt, jag äger mina bilder, och de kan tala lika högt som texten, särskilt när de samspelar.
Och jag erkänner att det snurrar fort ibland...
Snurra, min värld!
Men ingen ska be om ursäkt för sin person! Istället får vi dela med oss av det vi fått.
Jag var bland de första i kyrkan som insåg vilken möjlighet bloggformatet var. Detta är en form av kommunikation som passar mig mycket bra! En digital predikstol, så viktig för mig, och kanske även för dig som läser här.
Det dröjde några år innan fina bloggportaler dök upp, med intressant innehåll. Nu är det vardag, och nästan på nedgång. Poddar och appar har tagit över, liksom facebook och Instagram.
Men jag håller mig kvar här. Det finns fortfarande människor som vill läsa skriven text. Du, till exempel!
Ända sedan jag prästvigdes och kom till Karlskrona har jag höjt upp min röst mot orättvisor, utnyttjande och okunskap som gränsar till naivitet.
Men jag har fått betala ett högt pris för min ärlighet...
Endast kunskap botar naivitet.
Dagens Ros.
Jag skapade en helt ny gudstjänst som var Allhelgonatidens motsats: att bjuda in årets vigselpar till fortsatt inspiration och förnyelse av vigsellöftena - mycket fint!!
Jag har tagit många flyktingar i försvar och skrivit om deras sak i tidningarna - du kommer här få ett litet axplock ur min digra klippbok.
Jag har berättat deras historia om flykt, avskurna halsar och citerat Koranen. Jag har ställt frågor och blivit bemött med värsta härskartekniken - ända nedifrån Lund - där rädsla, och endast rädsla styr.
Fy skäms!
Jag har tvingats be om ursäkt för att jag lyft fram deras heliga texter, som de inte vill stå för när de ser den i skrift på svenska...
Titta här på detta tidningsurklipp, jag sitter inklämd mellan svartmuskiga män som inte kan tala i sin sak, helt överrumplade över att bli kritiserade i det demokratiska landet Sverige, som ger dem sådan underbar frihet....
Aldrig!! Skäms på er, lögnare!!
De tvingade mig påstå att jag haft en dålig översättning av Koranen, när jag i själva verket hade en korrekt auktoriserad upplaga, och en av de bäst ansedda i Europa. De kunde ju inte medge att jag hade rätt... De var desperata.
Liten kristen kvinna är uppnosig och avslöjar den svarta insidan...
Jag har blivit sviken av kollegor och kyrkoherdar, hånad och uthängd - och ändå vet många att jag alltid argumenterar sakligt och rättfärdigt.
Dagens Ros.Lika många är "Dagens Ros" och "Tummen upp" där människor tacksamt uttrycker att någon vågar skriva det som de tänker, i god ton och i syfte att föra dialog.
Partipolitik får aldrig blandas in i så här känsliga saker!
Märkliga påhopp, ja sannerligen!
Eftersom sanningen inte fick plats i kyrkan, startade jag denna blogg för att få skriva själv, i lugn och ro, på min fritid, det jag såg och sett, det jag läst och hört och allt det som ingen vågar ta i.
Det allra första inlägget 3 dec 2009 handlade om situationen på BB när jag födde mitt tredje barn. Det var adventstid, men skulle sköterskorna våga sätta upp adventsljusstakar i fönstren? Pappan till barnet bredvid var ju muslim och alla visste ju hur arga de kunde bli...
Stämningen var tryckt och vi blev främlingar i vårt eget land. Året var 1993 - tjugoåtta år sedan.
Hon fattade precis!
Religiös analfabetism är en svår åkomma när så många starkt religiösa muslimer kom in i vårt land. Politiker visste ingenting. De får väl ha sin åsikt...
Nej!! Islam är inte åsikt! Det är ett helt livssystem, där målet är makt och medlet är underkastelse.
Eftersom journalisterna inte kunde hantera religionsfrågan, utan faktiskt gjorde den värre med sin okunskap, skrev jag en serie artiklar om den nödvändiga religionskritiken.
Nödvändig religionskritik.
Jag har skrivit om skolavslutningar - hur skolan måste veta att den är sprungen ur den kristna kyrkan och därför bör respektera sin grund.
Jag har skrivit om söndagsöppet som vår tids moderna slaveri.
Jag har tagit barnen i försvar och skrivit upprört om övergrepp.
Skolavslutning i kyrkan? Ja!
Men jag har lika ofta blivit intervjuad i glada sammanhang, där jag visat mitt musikintresse och hur både hårdrock och dansband mycket väl kan förmedla vår kristna tro.
Jag har fått berätta om mina prästkläder som jag sytt själv, och de böcker jag skrivit:
- Den Långsamma Kärleken, pilgrimens sju nyckelord i nöd och lust,
- Ulvsmålafestivalen, där dansbandstexter blir till andaktsord.
- Ögat i djupet - om symbolpedagogik.
Brobyggare.
Det spred sig vidare till några kollegor som utvecklade denna viktiga förnyelse.
Hot mot kärleken.
Jag införde Helig Dans i kyrkan, som ett urgammalt sätt att lovsjunga Gud.
Efter genomgången dansdiplomering hoppades jag att det kanske skulle komma 20 personer till Tvings kyrka - det kom 100! Varav 50 ville vara med och dansa i cirkel framme koret! Året var 1998.
Adventsgranarna svajade, vill jag lova, och det blev naturligtvis skriverier i tidningarna om vad jag nu höll på med...
Kunskap, tålmodigt med kunskap...
Nu är även Helig Dans en naturlig del av liturgin ibland, precis som det var under den första kristna tiden. Tack till alla de kvinnliga präster i Svenska kyrkan som frimodigt tog in denna kroppsliga gestaltning av evangeliet!
Dansa, dansa, i gemenskap.
I nutid har jag skrivit om vintertiden som är så tung för många - sluta manipulera med tiden nån gång!
Jag har skrivit om dåligt underbyggda planer att skövla bokskog för bebyggelse.
Jag har naturligtvis även skrivit om Corona, men under pseudonym för att inte bli påhoppad av aggressiva tvångsvaccare.
Politik, inte sjukvård.
Drivkraften att skriva är kärleken från Gud, som förvandlat mitt liv.
Jesu närhet har drivit ut all mänskofruktan och jag ber Helig ande varje gång jag sätter mig vid tangenterna att ingen affekt skall finnas, bara lugn och sans.
Erkännas skall att jag ofta fått bearbeta arga och upprörda känslor under lång tid, tills de lagt sig. Men därefter är pennan vässad...
VAR ALLTID BEREDDA ATT SVARA VAR OCH EN SOM KRÄVER BESKED OM ERT HOPP.
MEN GÖR DET ÖDMJUKT OCH RESPEKTFULLT I MEDVETANDE OM ER GODA SAK,
SÅ ATT DE SOM TALAR ILLA OM ERT FROMMA LIV I KRISTUS FÅR SKÄMMAS FÖR SITT FÖRTAL.
1 Petrus brev 3:15.
Sommartiden gynnar oss bättre.
Själv är jag livrädd för lögnen, sveken och härskartekniken. Den är livsfarlig!
Sanningen är det enda som kan göra en människa fri, säger Jesus.
Johannes Döparen fick sitt huvud på ett fat för att han inte kunde vara tyst.
Det får många av dagens visselblåsare också.
Men vi måste stödja varandra och ge varandra hopp och mod! Vår tid trivs bättre med halvsanningar som inte stör ordningen eller ifrågasätter normlösheten. Men det är inte min kallelse.
Bön, på vilket sätt?Tyvärr deltager inte muslimska invandrare i svenska medier, och har inget behov av att förklara sig, eftersom de lever sitt eget liv, ett samhälle i samhället. Men vi har ju ett behov av att förstå dem!
Det är också en viktig drivkraft för mig.
Här skulle jag kunna sätta punkt. Tolv år.
Men jag vill inte.
Om jag inte får skriva, då kan jag inte andas. Jag har inget alternativ.
Så det blir kanske tolv år till - men då har nog jorden gått under och Jesus kommit tillbaka...
Hurra för det fria ordet!
Helene F Sturefelt,
- skribent, dansare, amatörfotograf, teolog och religionshistoriker, sömmerska och musikälskare!
Människa, lär dig dansa... !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar