Sidor

UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

lördag 11 december 2021

RYNKORNAS EVANGELIUM

Rynkornas evangelium.


Du är för ung. Du är för oerfaren. Du är för brådmogen.

Du är för attraktiv. Du är för sexuell. Du är i barnafödande ålder.

Du jobbar för mycket. Du blöder. Du hinner inte.

Du är för stolt, för stark och alltför tilldragande.

Var är alla mogna kvinnor?
Var är alla lugna och livskloka kvinnor?

Som inte färgar håret.

Jag måste ha tag i någon som inte har sin stolthet i sig själv, någon som livet gjort ödmjuk och lyssnande.

Lyssnar du?


Hen är på jakt efter några som har lämnat den yttre fasen och accepterat livets åldrande.

Herren vill ha några som har slutat gråta sin förtvivlan över hur ungdomens skönhet och attraktionskraft har runnit bort.
Erotiskt kapital är hårdvaluta, men bara ute i världen och särskilt i reklamens förljugna värld.

Men inte till det här uppdraget.


Jag behöver någon som inte står framför spegeln.
Jag vill ha någon som inte kritiserar sig själv och sin kropp.

Det måste vara någon som inte är nervös och känner sig tvingad att förverkliga sig själv.
Det skall jag göra, i det uppdrag som väntar.

Helst skall det vara någon som ser sin plats i livets stora helhet, och är trygg med det.
Någon som vill bli brukad i ett syfte långt större än vad du kan räkna ut.


Erotiskt kapital.


Jag behöver några kvinnor till ett mycket viktigt uppdrag.

Finns det några som ser befrielsen i att slippa vara sexobjekt?
Var är ni som fattar att jag satt en gräns för hur mycket ni skall blöda?
Klimakteriet är min gåva till er, säger Herren, för nu börjar den andra delen av livet.

Fördjupningsdelen.

Där dina rynkor höjer din status.

Vad är det du pratar om, Helene?

Den underbara kvinnan!

Och det alldeles fantastiska uppdraget som Herren Gud förberedde några kvinnor på.
Två var för gamla, och en hade inte ens börjat blöda.

Att föda fram livet.

Men det var bortom biologi för att ingen skulle kunna berömma sig.

Föder bortom biologin.


Jag älskar att Gud Skaparen markerar sin suveränitet genom att sälla sig utanför de vanliga förutsättningarna.

För mig är det bästa kännetecknet på att Gud är i farten just detta att Han gör det så svårt för sig.
Herren visar att hen inte är beroende av naturlagarna för att genomföra sina planer för mänskligheten.

Har du gissat vem det handlar om?

Sara. Elisabet och Maria.

Alla tre fick änglabesök. Herren gav sig till känna för dem.
Men det var inte lätt att tro det som blev sagt...

DU SKALL BLI HAVANDE...

Abraham var kommen till hög ålder, Sara lika så. Hon var ofruktsam sedan många år tillbaka.
Hur i all sin dar skulle hon då kunna föda barn så att Guds stora folk skulle kunna ta sin början?

Mer än tusen år senare är det dags för den sista profeten att komma in på den historiska banan.
Sakarias var gammal och hans hustru Elisabet likaså. Barnlöshetens skam hotade.

Den unga släktingen Maria var väl knappt könsmogen. 

Alla tre blir gravida på Guds befallning, genom helig Ande.

Helig Ande tänder livet!


Nu hör jag dig protestera.

För att du tror inte på Gud, kanske. Eller för att du stör dig på varför inte den vanliga sexualiteten skulle duga?
Det gör den!!

Men inte i dessa tre fall.

Det måste vara helt utan tvekan att det är Gud Skaparen som bryter in i historien.

Dessa tre barn skulle nämligen bära världshistorien framåt på ett sätt som ingen annan.

Isak. Johannes. Jesus.

Det är Gud själv som tänder livet i Sara, Elisabet och Maria.

Det är väldigt intressant med tvivel just i denna fråga.
Vilket är svårast - att skapa universum från noll till ett?
Eller att tända tre liv under dessa kvinnors hjärtan?

Om du inte kan svara på den frågan, då har du problem... som plötsligt skulle kunna lösa sig i ett enda stort utrop av triumf:

NU FATTAR JAG!!

Livet smäller till!!


Vår tids problem är att vi förminskar Gud och förstorar människan.

Vänd på det!

Varken Sara, Elisabet eller Maria var fixerade vid att söka "livets mening". De visste att livet vilade i Guds hand. Deras kontext var helt annorlunda mot vår.

Och de var inte rädd för rynkor.

Åldrandet var en välsignelse, att få vara med så länge, och fyllas av erfarenhet som den unga generationen behövde.

Åldrandet är kärleksfullt omslutet.


Jag är väldigt ointresserad av vår tids förljugenhet.
Reklamen driver de glittrande lögnerna framför sig.
Vi kan inte låta bli att titta.

Och blir bara mer olyckliga, eftersom vår egen lilla grå vardag blir ännu gråare.
Förstår du hur farligt det är?
Det stjäl glädjen.

Men inte i Guds närhet!

När jag umgås med Guds Ord tar sig en helt annan verklighet fram.
Det är en verklighet där motgången är en del i Guds plan för att utveckling skall ske.
Prövningar ingår också för att skapa uthållighet och tålamod.

Nej, det är inte roligt, det sa jag inte, men det är djupt meningsfullt!

Och på kvällen, vid tandborstningen, ser jag nya rynkor, där ännu några tårar får plats att rinna...

Kroppen blöder inte längre, den är hel och hållen, men själen blöder ganska ofta.

Nya rynkor och tårebanor.


Själsblod och livsrynkor.

Attraktionskraften ligger på ett helt annat plan.
Längst ned...

Där nere bor en annan sorts glädje. Djupglädjen, granne med smärtan.

Låt Herren göra sitt verk med dig.

Spegla dig sen i Skaparens blick.

Gud använder de människor som låter sig användas, och gör det i den tid som är bäst.
Det märkliga är att Herren tycks ha större användning av det svaga, brutna och överblommade, än det stolta, starka och tilldragande!

Livets erfarenheter.

Och minns Mose som i sin krafts dagar tillbringade sin tid med att vakta får... Han var redan 80 år fyllda när Herren kallade honom till ledaruppdraget att få Israels folk ut ur Egypten.

Tänk på det, du!

Rynkornas evangelium.

Helene F Sturefelt, 

- äldre än någonsin.
- som uttryckte "tanke, känsla och behov" med hjälp av symbolpedagogiken i lekfullt allvar.

Tack käre himmelske Fader för Ditt förunderliga skapande!
Tack för livet, det tårfyllda och blödande.
Tack för rynkornas erfarenheter som skapar mening med livet.

Blir skinnet slätt igen i himmelen?
Amen.

En bild att vandra i.


... som inspirerades av Susanna Birgerssons ledarkrönika i en av våra kristna dagstidningar.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar