KRUBBAN - EN VÄGVISARE

Stjärnkapellet i Betlehem.

Följ med till Stjärnkapellet i Betlehem!

Detta blir min julhälsning till dig, bästa bloggläsare.

"Krubban" är ett konstigt ord. Det används bara en enda gång om året, och det är vid jul.

Å andra sidan är det världens mest kända matskål...

Likaså ordet "härbärge", vad är det för ett konstigt uttryck?

Vi ska stanna till inför dessa två uttryck och gå på djupet. Knäcken och ischokladen får vänta!

HON LINDADE HONOM OCH LADE HONOM I EN KRUBBA, EFTERSOM DET INTE FANNS PLATS FÖR DEM I HÄRBÄRGET.

Lukas kapitel 2.

Eller som det står i The Living Bible:

"And while they were there, the time came for her baby to be born, and she gave birth to her first child, a son.

She wrapped him in a blanket and laid him in a manger, beceause there was no room for them in the village inn."

Det franska ordet "manger" betyder "äta".

Fikabord för människor.

Min bäste vän i bokhyllan bland all teologisk litteratur; Tom Wright - präst inom Anglikanska kyrkan och professor i Nya Testamentet i Scotland - skriver om vad detta "härbärge" kan betyda:

- Det är troligt att Maria och Josef befann sig på nedre planet i ett hus där människorna brukade sova en trappa upp. Det nedre planet användes ofta åt djuren; därav krubban eller fodertråget som kom väl till pass för barnet. 

Men det är inget som säger att det faktiskt fanns några djur där just då.

Vi vet inte hur det såg ut.

Jag roar mig med att slå upp mitt Novum Testamentum Graece för att komma åt grundordet till "härbärge".

Verbet katalyou = betyder "to make peace, become reconciled, to make halt, to repose, ta alight, to cease".

Det kan även betyda = unharness, lodge, alltså att "sela av, spänna av, vid typ jaktstugan".

Alltså att stanna upp, vila och återhämta sig.

Substantivet av detta verb heter "katalyma" = och betyder då platsen där man vilar, alltså ett värdshus eller gästgiveri.

Med dagens språkbruk kanske vi skulle säga vandrarhem eller mindre hotell, men då måste vi tänka bort allt flott och lyxigt... 

En-stjärnigt? Nej. Jo... förstås!

Eller varför inte lite Vilda Västern där cowboysarna spände av hästarna framför saloonen... Nej, nu gick jag för långt! Men du förstår nog vad jag menar.

Josef och Maria fick alltså inte plats en trappa upp, utan fick hålla tillgodo med nedre plan, som var husdjurens planhalva.

För ett ögonblick får vi lämna den klassiska bilden av ett stall utanför staden, kanske upprest framför en grottöppning. "Stallet" kan vara lite mer civiliserat än så.

Nåväl, nu går vi vidare.

Herdarnas äng börjar bebyggas...

Det skulle vara intressant att fråga:
 
- Hur många av er har satt upp en julkrubba hemma?
- Vilka figurer brukar ni ha?
- Vilka är viktigast?
 
Egentligen nämner Lukas ingenting om vilka djur som är där. Men ofta tänker vi oss att där finns en oxe och en åsna, och några lamm som herdarna vaktade.

När vi talar om att vi firar jul med ”nära och kära”, då tänker vi på mostrar och fastrar och andra släktingar. Men så är det ju inte här.
Den heliga familjen består ju bara av tre människor och resten djur…
Det kanske har något att säga oss?
 
- Oxen: man sliter och släpar för att få livspusslet att gå runt, arbetar och strävar och glömmer ofta att vila.
- Åsnan: man bär andras bördor och ibland är det för tungt. Då kan man bli tjurig, och det är inte bra…
- Lammen: man kan känna sig som det lilla lammet som behöver mycket omsorg och trygghet…
- … eller som en modertacka som tar hand om alla.
- Men vi säger inget om att känna sig som en fårskalle som alltid kommer för sent och aldrig fattar vad det handlar om…

Barnbarnens julkrubba...

 
Nu lämnar vi djuren och så kommer nästa fråga:
- Varför berättar Lukas om den där krubban? Hur kan den vara så viktig? Det är väl själva Jesusbarnet som är allra viktigast?
 
Det fanns många nyfödda barn. Hur skulle herdarna göra för att hitta rätt barn? Det normala är ju att barn sover i sängar, eller hur?
Men de kunde ju inte gå runt och knacka på alla dörrar… Därför blir detta med krubban – djurens foderskål – ett mycket bra tecken för herdarna. Det händer ju aldrig att man lägger ett barn där!
 
Den andra anledningen till varför krubban är viktig, är att ängeln visste exakt vad den talade om. Den nyfödde gudasonen låg på en mycket speciell plats, och det talade ängeln om för herdarna.
 
Den tredje anledningen är att den nyblivna modern Maria kom på att den mjuka halmen i krubban faktiskt blev som en liten säng till det nyfödda barnet.
 
Nu börjar vi förstå att krubban tjänar som vägvisare!

Vägvisare, med glitter.

 
Maria och Josef var helt ensamma om sin hemlighet; att Maria fött Guds son till världen. Hur skulle de kunna berätta det för någon utan att bli utskrattade?
 
Det är nu herdarna blir viktiga.
 
Herdarna kallas in från markerna av ängeln, och berättar för dem att de vet vem den nyfödde pojken är. Det måste varit oerhört stort för dem att få en så oväntad bekräftelse från dessa enkla yrkesmän.
Men det var ängelns ord, och därmed också Guds stora bekräftelse att det var sant det som hänt.
- Jesus är Guds son, världens frälsare.

Herdarna kommer.

 
Även kung David kallades in från ängarna i Betlehem för att krönas till kung för Israels folk. Det var tusen år tidigare, men folket kunde sin historia och många förstod sambandet.
 
Denna världsberömda foderskål, som finns avbildat på världens alla julkort, visar på identiteten och uppgiften hos det nyfödda barnet.
 
Men det skulle inte dröja länge förrän kraftmätningen mellan den världsliga makten och Guds rike skulle börja…

VID DEN TIDEN UTFÄRDADE KEJSAR AUGUSTUS EN FÖRORDNING ATT HELA VÄRLDEN SKULLE SKATTSKRIVAS.

Lukas kap 2:1.

Vem var han?

Kontrollräkning.

Tom Wright skriver:

- Augustus var adoptivson till Julius Caesar. Han blev envåldshärskare över det romerska riket efter ett blodigt inbördeskrig, där han besegrade alla rivaliserande pretendenter.

Den siste som krossades var den berömde Marcus Antonius, som begick självmord efter nederlaget vid slaget om Actium år 31 f Kr.

Augustus förvandlade den stora romerska republiken till ett kejsardöme med sig själv i spetsen.

Han påstod att han hade kommit tillvärlden med rättvisa och fred, och kallade sig själv "guds son" efter att ha gudomligförklarat sin döde adoptivfar.

Poeter diktade sångtexter om den nya epok som var inledd, historier återgav den långa berättelsen om Roms uppgång, som uppenbarligen hade nått sin höjdpunkt med Augustus själv.

Folk sa att Augustus var världens "frälsare". Han var deras kung och herre. 

Även i östra delen av hans rike började alltfler människor tillbe honom som en gud.

Altare i Stjärnkapellet, till Kristus.

Tom Wright fortsätter:

- Samtidigt föddes långt ifrån Rom en pojke som inom en generation skulle komma att hyllas som Guds son, på allvar.

Hans följeslagare skulle tala om honom som den verklige "Frälsaren" och "Herren". 

De menade att Jesus Kristus hade kommit med den sanna rättvisan och fred till världen, men inte som en politisk härskare.

Jesus stod aldrig inför en romersk kejsare. Men när Lukas berättelse kulminerar stod han inför kejsarens företrädare, ståthållaren Pontius Pilatus. 

Lukas har säkert den scenen i åtanke när han återger berättelsen om hur kejsaren i Rom förordnar att hela världen skall skattskrivas, och hur det i sin tur leder till att JESUS föds i den stad som var förknippad med kung David själv - Betlehem.
 
Kejsar Augustus fick aldrig höra talas om Jesus – hans upphöjda tron i Rom låg för långt bort. Men andra kejsare efter honom fick problem med de kristna...

Knappt hundra år senare var de kristna jesusmänniskorna så många att den tidens kejsare började förfölja dem (Diocletianus och Nero).
Och drygt 300 år senare då hade kejsar Konstantin själv blivit kristen genom sin mamma Helena – och då sprider sig kristendomen över hela världen.

Jesusmänniskor av idag.

 
Så, kära julfirare, när vi ser krubban i stallet, så skall vi inte stanna vid den.
Nej, vi skall vara uppmärksamma på den vägvisare som krubban är.
 
Den pekar på den explosiva sanningen att barnet som ligger där, redan har blivit omtalat som världens rättmätige kung.
Resten av Lukas evangelium handlar om hur Guds rike sakta växer fram... än idag...

Jag bär bud om en stor glädje!

Låt oss be!
 
TACK käre himmelske Fader för undret att DU kommer till oss i mänsklig gestalt i Jesusbarnet i krubban.
Tack för att Du kommer med befrielse från tunga bojor.
Hjälp oss med vardagens slit och helgernas förväntningar.
Förlåt oss när vi likt oxen glömmer att vila, eller som åsnan blir trötta och tjuriga.
Hjälp oss att ta emot omsorg från Dig och varandra, likt herdarnas små lamm.

DIG VARE ALL ÄRA OCH PRIS I EVIGHETERS EVIGHETER, AMEN!
 

Stjärnkapellet i Betlehem.

 

Stjärnstrålande julehälsningar!

Helene F Sturefelt, Israelresenär, teolog, präst och framför allt kristen, i stor tacksamhet till vår himmelske Fader.