SWEDEN ROCK ROCKAR FETT

Sweden Rock 07-10-2017.

Jag är nog ingen riktig hårdrockare.
Jag kan inte den nya generationens bandnamn, jag kan inga artisters karriärer, att först spelade han i den gruppen men sen bytte han till...

Det intresserar mig inte.

Men det som är dragningen är ju själva musiken, stämningen, folkfesten. Trycket. Öset!

Världen i pyttelilla Norje.

Nu har Sweden Rock Festival börjat! För 26:e året i rad drar denna hårdrockscirkus igång, i lilla Blekinge, i pyttelilla Sölvesborgs kommun och i pyttepyttelilla byn Norje - med j.

Annars hamnar man i grannlandet och det blir inte så rockigt.

Här ska folk från 50 länder världen runt lyssna på 80 band, från världens alla hörn, med majoriteten skandinaviska band, gissar jag.

I urval.

Men det började inte bra.

Jag kom från fel håll, efter en halv arbetsdag i Karlshamn. Vilken buss skall jag då ta? 330? Vi prövar.
Hoppsan, den gick till Olofström, där rockfestivalen en gång började 1992, men då skulle jag komma tjugofem år för sent...

Så jag gick av vid Pukabergs rondell. Och gick till Norje. Med j.

Gick och gick. I gummistövlar ty det regnade många millimeter vatten i morse. Tack och lov sken solen varmt nu och vinden hade torkat upp det blöta.
Men raksträckorna ville aldrig ta slut.

Förra veckan gick jag i Negev-öknen i Israel, i 35 graders hetta. Då föredrar jag svensk sommar på asfaltbana!

Jag vågade inte lifta, och ville inte vet hur långt det var. En timme senare var jag framme.
Det betyder 5 km.

Mat! Och vila!

Det blev wokad älg. Skogens konung i ett pitabröd. Med lingonsylt.
Tack gode Gud för maten, amen!

Grillat, stekt och wokat.

Nu lite allvar.

Jag har noga förberett min medverkan i festivalen i bön. Dessa fyra dagar av hårdaste rock kräver både ödmjukhet och andlig vishet.

Herren behöver sitt folk på många platser, för att be och välsigna, hålla stånd mot det som är ont och trösta dem som tappat livsgnistan, och då är bönen vårt starkaste "vapen".

Bön. Bön. BÖN!

HÄMTA NU STYRKA HOS HERREN, AV HANS OERHÖRDA KRAFT.

TA PÅ ER GUDS RUSTNING, SÅ ATT NI KAN HÅLLA STÅND MOT DJÄVULENS LÖMSKA ANGREPP.

TY DET ÄR INTE MOT VARELSER AV KÖTT OCH BLOD VI HAR ATT KÄMPA, UTAN MOT HÄRSKARNA.. ÖVER DENNA MÖRKRETS VÄRLD, MOT ONDSKANS ANDEKRAFTER I HIMLARYMDERNA. 
Efesierbrevet kap 6:10

Jesus är den starkaste metallen.

Det är mycket teater i kläder och utstyrsel, men det finns också en liten klick som har fastnat.
Det är där kampen ska utspelas. Det är för deras skull vi kristna är på festivalen, för att i bön utropa att Guds kraft är starkare än det som bryter ned.

Jag ställde mig framför huvudentrén som ännu inte hade öppnat. Försiktigt höll jag upp handen och bad Fader Vår över hela området.
En kvinna såg vad jag gjorde, och tittade i smyg på mig.

Sedan gick jag runt marknadsområdet och gjorde likadant. Framför Hells Angels stånd stannade jag igen.

FADER VÅR SOM ÄR I HIMMELEN, HELGAT VARDE DITT NAMN,

INLED OSS ICKE I FRESTELSE, UTAN FRÄLS OSS IFRÅN ONDO...

Guds beskydd över alla.

Eftersom jag kom direkt från jobbet var jag modig nog att ha prästskjortan på, för att se vilka reaktioner jag skulle få. Bakifrån såg jag ut som vilken rockare som helst, men inte framifrån.

Jag slog mig ned vid ett bord i solen där hungriga rockar käkade sin älg-kebab.
Det är spontant och lätt att komma till tals, och alla önskar varann härliga festivaldagar.

Efter en kvart kom en äldre och en yngre man och slog sig ned. Efter två minuter visade det sig att den yngre mannen skulle gifta sig i Vadstena Klosterkyrka och den äldre ville prata historia och religion.

- Välkomna! sa jag, jag är redo.
- Va?!
- Jag är präst...
- Hm... jag gick ur kyrkan när katolska präster stänkte vigvatten på krigsflygplan 1968...
- Välkommen tillbaka då... Vi sysslar inte med sådant... vi är här, bland folket, som folk...

Sida vid sida.

Solen värmde i ryggen och de stora samtalen var igång.

Jag mötte några andra ungdomar och jag såg tacksamheten i ögonen över att jag var där, att den kristna närvaron var på plats.

Den första konserten drog igång. Riffen rungade i takt med vinden i trädkronorna.
Världens bästa rockfestival är igång!

Black Star Riders.

En av dem som startade festivalen heter Pelle Åberg. Han har även byggt upp Falkvikskyrkans ungdomsarbete, The Rock, som anspelar på Jesus Kristus, som är vår klippa.

Pelle är skicklig gitarrist och munspelare, tillika troende.
Jag hade glädjen att lära känna honom och hans fru lite, då vi var med i samma bönegrupp.
Sweden Rocks produktionsansvarige har suttit i min soffa... och vi har delat kombinationen hårdrock och kristen tro.

White metal gör gott för själen på ett annat sätt än vad black metal gör...

Bless you, Pelle Åberg!

Hur är det med säkerheten då?
Det är lika bra att erkänna att man tänker på alla terrorattentat mot stora festivaler runt om i Europa.

10.000 rockar vällde in idag. Imorgon kommer ännu fler. På lördag är vi 33.000...

Det skulle behövas "betong-grisar" utplacerade lite här och var som motstånd mot galna lastbilar.
Fast å andra sidan är det så trångt på vägen intill att inga höga hastigheter är möjliga.

SRF har alltid satsat på säkerheten, men när jag lyfte upp blicken mot huvudgatan såg jag bara 1 spanare...

Only one...

Polisens helikoptrar bevakar området från luften. För övrigt är all flygtrafik förbjuden för att trygga säkerheten, även drönare och modellflyg.

Andra sorters drönare dräller på landbacken, och gott om nitade modeller finns det också...

Jag var trött. Somnade nästan på bussen. Måste hushålla med energin.

Säkert.

När jag kom hem mötte jag min palestinska granne. Hennes barn är så söta och hon ler så varmt.
De har gått in i sin fasteperiod och håller ramadan (inte barnen dock).

- Vänta lite Helene, sa hon och gick in i köket...
... och hämtade världens godaste, smaskigaste och sockerfettstinna kringla jag någonsin sett.

- Var så god!

Det här var precis vad jag behövde, efter en lång dag med ofrivillig pilgrimsvandring och existentiella samtal på festivalområdet.

Sweden Rock rockar fett!

Det gör mina grannar också! Fast på sitt sätt...

Min granne rockar fett!

STÅ ALLTSÅ FASTA, SPÄNN PÅ ER SANNINGEN SOM BÄLTE,
OCH KLÄ ER I RÄTTFÄRDIGHETENS PANSAR.

SÄTT SOM SKOR PÅ ERA FÖTTER VILLIGHETEN ATT GÅ UT MED BUDSKAPET OM FRED.
Efesierbrevet 6:14.

Förklädd Gud.
Och förklädd präst, i morgon i städrock. Och kanske också regnrock.

Aerosmith - here I come!

Feta rockhälsningar från Helene Sture Rockärm, som tackar Gud för livet.

Öppnar imorgon igen.