DU GAMLA, DU TRÖTTA

Är du gammal och trött?

Det är den 6 juni 2017. Sturella sitter och funderar på Sveriges nationaldag.
I luften känner hon tveksamheter, nonchalans och skam i en egendomlig blandning.

Oxelträdens doft tillsammans med rhododendronbuskarnas prakt är en skönhet utan dess like! Men...

DU GAMLA, DU FRIA så trött du har bli'tt,
DU TYSTA, du fega skamfyllda land... Vad vill du bli kvitt?

Vem har berövat dig din stolthet?
Du som öppnar din famn och ta emot alla, varför är du inte glad över dig själv?

Berövad stolthet.

Ett land behöver veta sina gränser, precis som en familj och en enskild människa.

- Här börjar jag, här tar jag slut, där börjar du och där är din gräns. Så bra, då vet vi hur vi ska förhålla oss till varandra och hur vi ska samarbeta.

DU GAMLA, DU BUNDNA du lägger dig platt,
som Skåne i söder och FJÄLLHÖGA NORD,

DU tiger om glädjen din, den SKÖNA.
Ditt sinne är matt, det är inte glatt...

Danska Skåne i svensk skönhet.

Sturella tänker att ingen mår bra av de gränser som utestänger av högfärd och arrogans.

- Kom inte hit! Vi är oss själva nog.

Men så har väl Sverige aldrig agerat? Fred i 200 år... Vi minns inget annat än lugn och ro.
Ändå är det något som skaver inom oss.

DU TRONAR PÅ MINNEN FRÅN FORNSTORA DA'R
DÅ ÄRA DITT NAMN FLÖG ÖVER JORDEN.

Här är det. Alla krigskungarna som hette Karl, som flyttade gränsen allt längre bort och ville sluka Polen, Baltikum och hela Norden.

JA, JAG VILL LEVA, JAG VILL DÖ I NORDEN!

Norden på jorden. Stort är vårt land. Stort har det varit men nu har det krympt.

När många andra länder sörjer mark som de förlorat, skäms vi att vi över huvud taget har velat expandera våra gränser.

Vi tog oss land över huvudet. På andra.

Är det den skammen som sitter så djupt i vår folksjäl?
Är det dessa nationsstora minnen som plågar oss?

Sturella söker svar och funderar.

Karlarna ville ta allt.

Eller är det skulden vid Andra världskriget? Då vi lät Hitlers vagnar hämta stål i vår fjällhöga nord?

Men mina syriska vänner menar att det var ett mycket klokt val, att diplomatiskt förhålla sig neutral, om än bara till ordet, för att rädda landet att bli indraget i kriget.

Skall våra flyktingar lära oss vad "land"? Är det de som skall hjälpa oss förstå vad stolthet är - diplomati?

Jag tror det.

Med hög röst sjunger mina arabiska vänner:

DIN SOL, DIN HIMMEL, DINA ÄNGDER GRÖÖÖÖNA!

Bakom sig har de minnen av brända byar och städer. Här i Sverige grönskar träden.
De har lämnat den svarta och bruna ondskan. Här hos oss blommar blommorna och våra hjärtan.

För dem. För varandra.

Men inte för Sverige.

Gröngula ängder på Kullaberg.

Förlåt oss, moder Svea... Vi är som omogna tonåringar som slår på sin mamma i en förblindad frigörelse.

DU TRONAR och tronar och ser aldrig ned,
Du ser ej de dina som här gråter...

Nä fy så sentimentalt!

Men någonting är fel.

Du kommer ju aldrig.

Det kallas o i k o - f o b i  = förakt eller rädsla för det egna.

Sturella har aldrig varit intresserad av unken nationalism.
Det är inte den som är alternativet.

Inte heller är det gränslösheten som är alternativet, vilket många tycks tro.
Här tornar ett annat problem upp sig.

Om inte jag som person vet min gräns, och inte vågar stänga min dörr om huset där jag bor, eller vågar säga nej till det som är för mycket - då bränner jag ut mig.

Om en familj inte vet vem den är, då blir barnen förvirrade och de vuxna osäkra. Tryggheten reducerad.

Och om inte ett land vet sin identitet, sina gränser och sina gemensamma faktorer, då krackelerar det och blir - ett ingenmansland.

Allemansland, fast ingens.

Allemans Ingenland.

JAG HÄLSAR DIG VÄNASTE LAND UPPÅ JORD, eller?
Jag hälsar mig själv och min spegelbild, för det är det enda land jag känner till, nu för tiden.

Den narcissistiska individualismen är det tredje diket. Kanske det även Tredje Riket, funderar Sturella.

Narcissisen vill inte tillhöra ett kollektiv.
Hen vill vara själv, tänka själv, bestämma själv.

Hen, honoms, hon, hans, den, han, hennes, man vill själv avgöra vad som är rätt för en.
Fel är endast det som man inte kan tjäna pengar på.
Rätt är det som smakar gott och gör en rik.

JAG VET ATT JAG BLIR OCH ATT JAG ÄR DET JAG VAR
- en enda stor förbaskad egoiiiiiist.

Bara jag. Mig. Och mitt.

Egoister firar inte "dagar". De har svarta almanackor utan röda dagar.
De bestämmer själva.

Och individualister viftar inte med flaggor!
Absolut inte när det är påbjudet.

Men de kan tänka sig vifta lite grann när det blågula landet vinner idrottstävlingar. Eller sjunger musiktävlingar.

- I can't go on.

Just det. Den svenska bekännelsen i Eurovision Song Contest.

DÅ ÄRA DITT NAMN inte längre flög över hela världen.

Besegrad. Ditt Waterloo. Spola. Var god skölj.

Vi nästan vann ju!

Moder Svea talar nu och ber dig:

- Skölj bort din skam och skuld. Tvätta bort ditt självförakt.

Klargör dina gränser. Definiera ont och gott tillsammans. Smaka frukten och se om den är god. Annars tar du bort den.
Och följer de goda lagar du stiftat sedan Gustav Vasas tid.

Låt den blå himlen bli din himlatron. Trona på den och din rena natur.
 
Låt den gula solen bli din livsenergi. Trona på ren el-produktion och ljus mänskosyn.

Solenergimätare i Marieberg.

Och Sturella tar moder Svea i hand och tillägger:

- Skäms inte för korset. Det är en hälsning från din Skapare som sänder ned sin närvaro bland er, för att ni skall ge denna kärlek och försoning vidare i era utsträckta armar.

Men var inte rädd för flaggans kors, du religionsneutrale materialist. Det är på tvären... Kyrkans kors är upprest, om det nu kan vara någon tröst för ateisten.

Individen i kollektivet. Människan i gruppen.
Du och jag i korsets mitt - den välsignade mötesplatsen för alla.

JA, JAG VILL LEVA, JAG VILL DÖ med bordet... dignande av blågula frukter som delas med respekt för vårt land, våra lagar och vår mänskosyn.

Felhängd! Flaggan är inget "kyrkkors!"

Svenska hälsningar från Sturella, som nog tycker att vi istället kunde sjunga:

DU PIGGA, DU FRIA, du skäms inte mer,
DU talföra, stolta, starka Sverige.

DIN SJÄLVKÄNSLA bryts inte längre ned och ned.
DIN SOL går upp mot himmel BLÅ i Sverige!

Sverige.

Sa jag Sverige?

Jag menar det där landet som ligger mellan Norge, Danmark och Finland och Åland och Ryssland och USA...
 

Nationell färgkänsla.

Och blandar man blått och gult så blir det GRÖNT...
Ekologiskt grönt, politiskt grönt och hjärtligt grönt, hälsar moder Svea.

Helene Sture Sveafelt,
- desperat sångdiktare med blåa läppar och solsken i blick.
Och gräsfläckar på byxorna.
- som fotograferade i Nyhamnsläge vid Kullaberg. I Skånedanmarkssverige.

Fira nu, svenska folk av alla kulörer!!

Jag vill leva, jag vill dö...