KRISTEN HÅRDROCKARE

Käre gode Gud...

Hur börjar dagen för en kristen hårdrockare?
Med bön förstås!

För många är detta två främmande världar som sällan möts. Men för mig är det som höger och vänster hand - jag behöver dem båda!

Innan jag ens har gått upp, knäpper jag mina händer och tackar Gud för nattens vila och för den nya dagen som väntar.
Med hjälp av psalmbokens bönbok ber jag:

Ber för alla.

- Herre Jesus Kristus, du som kommer i  Ordet och Nattvarden, kom också i min medmänniska.

Kom i mina närmaste därhemma, i arbetskamraten, i den jag tillfällig träffar, i den jag kan ge ett handtag eller bara visa en vänlighet, i den som bär släktdrag med dig... och med den som är förkommen. Amen.

Ofta förundras jag över nu de färdigskrivna bönerna kan träffa mig så direkt.

Detta handlade ju precis om Sweden Rock!

Phil Campbell.

Sölvesborgs Ishockey Klubb SIK har hand om städningen, och idag hade jag dagpasset, mellan 10-17.

Regnet hängde i luften. Stora mängder sågspån var utlagt över de blötaste ställena.
Ändå fastnade en stor lastbil som kört fel, och inte kunde vända...

Vrid om ratten! Nej, åt andra hållet! Backa nu...

Sågspån. Överallt...

Festivalområdet var så gott som rent. Vad är detta?? Här finns ju inget att göra! Rent!?

Då fokuserade jag på människorna istället.

En vinglig kille som druckit för mycket "frukost" stod framför oss.
Han var tatuerad överallt, även hela skallen. Jag har sett mycket på festivalen, men inte så mycket...

Min modersinstinkt väcktes och jag började prata med honom. Han såg ensam ut och blev glad att någon brydde sig.

Jag menar, tänk att lägga ned så mycket tid (och pengar!) på att pryda sin kropp och så är det ingen som kommenterar det!

Men det viktigaste var inte skinnet. Det var själen.
Han fick en kram och en glad uppmuntran.

- Var rädd om dig!

David.

Vi såg en servett fladdra förbi. Åh! Ett skräp! Ska vi jaga ifatt den?

Klockan var visserligen bara 11 på förmiddagen, men lite mer att göra ville vi ha.

En fantastiskt snygg kille kom förbi. Han var helt nitad... bokstavligt talat!
Honom måste vi prata med!

Det visade sig att han hade som hobby att nita folk... eller deras saker, rättare sagt. Så snyggt!
Gå in och kolla på www. spiked'N Studded.

För övrigt var han snickarlärling. Det vet jag en till som var...
Skönt med folk som vill ha ett riktigt hantverksjobb. Vi mår inte bra av all denna överdrivet digitala verklighet.

Snygg, snyggare...

Innanför entrén stod Arla och delade ut gratis mjölkproteindrinkar med chokladsmak. Precis vad vi behövde under de regntunga skyarna!

Fortfarande inget skräp i sikte... Fast det vet ju alla att rockare vaknar inte före 12...

Lite längre ned mötte vi Arla igen. Alkoholen har sannerligen fått konkurrens i år!
De matade oss med yoghurt, kanelbullar och ännu mera mjölk.

- Vi orkar inte äta mer!

Drick!

Stacie Collins gjorde en bra öppningskonsert på 4Sound Stage. Där stod många nöjda diggare.

Great King Rat bankade på vid Rock Stage men Phil Campbell Camp; the Bastard Sons var de som drog störst publik så här mitt på dagen.

Vi stod och pratade om säkerheten. Alla är mycket medvetna om alla attentat mot stora samlingar.
Därför har poliskontrollerna varit rigorösa, både vid Ysane och i Pukavik.

Men det känns mycket konstigt att se poliser med k-pister vid ingången... mycket, mycket konstigt...

Bra. Men...

De spanar efter ondskan medan vi spanar efter pantburkar.
De håller allvaret närvarande så att publiken kan roa sig.

Därför kändes det också väldigt obekvämt att höra textrader som "we raise the hell" eller "praise the hell..."
Lägg de orden i IS mun... Hårdrocksteatern är ibland väldigt fel ute nu för tiden.

För att inte tala om skrämselrockarna från Frostens Rike.

Vad är teater och vad är på riktigt?

Man känner sig som Dead Sleep och Iced Earth...

Skadligt.

Danska Doro Pesch's Warlock gjorde en bra spelning och solen tittade fram. Det är ungefär den nivån jag kan recensera konserterna med räfsan i hand.

Det är viktigt med pauserna för att hushålla med energin.

Städarna bjuds på grillad korv och hörde med lätthet konserten från Festival Stage med Apocalyptica.
Intressant kombination med cello, stråkar och hårdrockstrummor...

Rent! Renaste festivalen någonsin!

På eftermiddagen värmde solen upp festivalen och allt fler håriga ölmagar blev synliga.

Men bäst är ändå att studera skäggen...

Här är Nils som hade gjort allt för att få till ett riktigt bockskägg - med svinto och klister!
Bredvid honom uppenbarade sig en riktig skägg-man...

Nils och Herr Skägg.

Roliga samtal i köerna skapar samhörighet och glada skratt, även från de blodsminkade dreadlocksen...

Men även där är gränsen hårfin - låtsasblod i ansiktet och, som sagt, k-pistbeväpnad polis vid ingångarna...

Vi leker med döden, medan döden pågår på riktigt på annat håll.

Låtsasblodiga kläder.

Grilloset från matställena kittlade näsan. Nu var det vår tur att få sitta ned och koppla av.

Det blev en riktigt go' stund med helstekt ytterfilet och Ian Hunter. Feel good music med bea-sås. Klyftpotatis & the Rant Band. Munspel och plastbestick.

Livet är trots allt härligt och det är gott att leva!

Ian Hunter och jag.

Öronpropparna satt djupt, men frågan är hur mycket man ändå orkar höra. Även om det är positivt så kan man ju få nog.

Jag vågar knapp erkänna att jag gick innan Aerosmith hade börjat... De spelar just nu... och här sitter jag och knappar...

Finska Wintersun missar jag också, liksom Knogjärn och Edguy.

Man kan inte få allt.

Nu lyssnar du på vad jag säger! Va?

Så fick denna den andra Sweden Rock-dagen bli precis så vacker som morgonbönen antydde.

Vi har fått räcka ett handtag, vara lyssnade öron, kramat om, delat vänlighet och anat att i varje mänskohjärta finns en längtan att vara sedd och uppskattad.

Hur hård man än försöker vara...

Utbränd...

Och hur avslutar en kristen hårdrockare sin dag då?
Med bön förstås!

Jag ber med ord ur Bönboken igen (nr 43).

- Min Gud, hjälp mig att tro.
Världen tycks oss ibland vara ett ohyggligt ting; andlöst, blint och brutalt. Jag kan inte blunda för det.
Hjälp mig att inte falla för frestelsen att förbanna världen eller den som har skapat den.
Hjälp mig att älska världen, därför att jag ser Dig dold i den.

Ja sannerligen - det ändlösa och mörka, gåtorna och stormen - du finns också där.

Hjälp oss att tro desto fastare, ju mer hotande och ogenomskinlig verkligheten visar sig för oss.

Du är här.



Om välsignelse över oss alla.

HERERN VÄLSIGNE OSS OCH BEVARE OSS,
HERREN LÅTE SITT ANSIKTE LYSA ÖVER OSS OCH VARE OSS NÅDIG,
HERREN VÄNDE SITT ANSIKTE TILL OSS 
OCH GIVE OSS FRID.

I FADERNS OCH SONENS OCH DEN HELIGE ANDES NAMN. AMEN!


De varmaste hälsningar från renräfsaren
Helene Sture Kristenfelt,

- mjukrockare i Norje. Godnatt.

Godnatt.