DÖDA HAVET, LÄGSTA PUNKTEN

Vi skymtar Döda havet.

Hur djupt kan en människa sjunka? Hur högt kan hon stiga?
Och vad händer när man beträder jordens lägst belägna plats?

Följ med i bussen, som denna andra dag körde från Ashdod till Döda havet, via Beer Sheva, Tel Arad, En Gedi med övernattning i Kalia Kibbutz.

- Drick mycket vatten! sa reseledaren.

Dagen där på tog EXODUS resebyrå oss vidare till Qumran och sedan till Döda havet, och där stannar vi nu i detta inlägg.

Nedåt, nedåt.

Vägen gick nedåt, nedåt, nedåt... ca 400 m under havsytan.
Den sydliga delen är väldigt grund. För länge sedan har man till och med kunnat vada från Lisan-halvön till västra stranden.

Det lär finnas spår efter en romersk väg över halvön. På östra sidan, där vi körde, passerade vi Masadaklippan, där den mäktiga fästningen som Maccabeus och Herodes byggde en gång, för att vakta över denna väg vid Juda utkant.

Vattennivån kommer och går i någon slags cykel. I mitten av förra århundradet steg vattennivån men nu är den längre än någonsin. Inte bra!

Anar saltbassänger.

Vi befinner oss på en förkastningssänka, som sträcker sig från Syrien i norr till Akabaviken och Röda havet i söder.
Sjön är ca 7 mil lång och 14 km bred och påminner lite om Vättern i Östergötland.

Vi kunde se Moabs branta berg på andra sidan. Bussen körde på de slingrande vägarna i Judéens bergsbygd.

Ta det lugnt!

Den södra delen av detta salthav försvinner gradvis in i ett träsk kallat Sebkha.
Där vill man inte vara...

Det är mycket möjligt att Sodom och Gomorra låg i den södra delen av Döda havet, men ingen vet säkert.
En del bibelforskare tänker sig att det var en jordbävning som förstörde dessa städer. Svavel och eld ödelade Sodom och Gomorra.

Och det som i sin tur utlöste denna katastrof var synden, allt enligt den bibliska teologin, oåtkomligt för våra mätinstrument, men möjligt att ana av vår inre kompass.

400 m under havsytan.

Från bussen såg jag hur vattnet nästan liknade is.

Bergen på andra sidan speglades i en matt yta. Salthalten ligger ju på runt 30 % så det är inte så konstigt att vattenytan ser annorlunda ut!
Man kunde t o m ana vita sjok av salt som flöt runt långt där nere!

På moderna kartor kallas Döda havet för "asfaltsjön" (Asphaltites) och det kan jag förstå.

På arabiska heter detta vatten (som inte är ett "hav") för Bahr Lut, alltså Lots sjö.

Spegling.

Hade vi stannat till i den södra delen, skulle vi kunnat se saltavlagringar på trädrester, liknande förkrympta människor...
En av dem är förmodligen Lots hustru, som vände sig om mot den förlorade staden, och då blev förstenad...

Det hade jag nog inte vågat se.

Detta går att översätta till en existentiell förståelse.
Allt för många människor är "försaltade" av sin oro och ovilja att gå vidare i livet. Gamla oförrätter och oförlåtna synder förgiftar sinnet och förstenar oss inifrån.

- Drick mycket vatten! sa reseledaren. Mer än ni gör...

Kör lätt vilse i livet.

Den norra delen av Döda havet är mycket djupare. Fyra vattendrag från öster tillför vatten sjön. Men det hjälper inte.

Vattenavdunstningen är så stor att tillflödet från dessa, tillsammans med Jordanfloden, inte kan hålla vattennivån konstant.

Israels regering har byggt kanaler som tillför vatten till Döda havet, men man för en ojämn kamp, verkar det som.
Den årliga nederbörden är endast ca 50 mm... Pytt!
Och genom de stora bevattningsanläggningarna längs Jordan-floden så sjunker Döda havets vattennivå ännu fortare.

Vattenkanalen.

Hemma i Sverige börjar allt fler inse att tillgången till vatten är begränsad.
Många kommuner har redan infört bevattningsförbud.

Våra vanor måste ändras. Sluta duscha så länge! För att inte tala om alla trädgårdspooler som sliter hårt på vattenreserverna. Ogillas!

Vattnet skall vara i kroppen, inte utanpå!

- Drick vatten! sa reseledaren.

Uttorkning är ofta orsaken till många sjukdomars start.

Men drick inte denna dryck.

När hettan är som värst går den upp över 40 grader... allvarlig feber alltså.
Vi var glada att det bara var 33 grader denna dag, men från bussens air-condition med 22 grader slog värmen emot oss som en vägg.

Vi gick ut och såg oss omkring. Men var är vattnet då?
Vi såg platå efter platå med solstolar och caféer, som alltså tvingats flytta allt längre ned, allt eftersom vattnet försvunnit.

Så tragiskt!

1 meter om året försvinner.

Försiktigt gick vi ned på de grusiga stigarna till vattnet.
Vi körde fötterna i varm, svart, fet lera och höll på att sätta oss pladask. Se upp!

Nu gällde det att ta det lugnt.
Små sår sved... och ryggläge var absolut rekommenderat - skulle man få en kallsup så kräks man...

Denna lera är världens mest hälsosamma dock. Utanpå kroppen går det alldeles utmärkt att smörja in sig!

Stranden såg vår förvandling från ett gäng bleka nordbor till ett antal gråsvarta lerfigurer på två ben, skrattande i den brännande solen.

Är detta Kanans land...?!

Salt, pottaska, magnesium, kalcium-klorider samt lugnande bromider är de mineraler som utvinns och förädlas här.

Inga fiskar eller andra varelser kan leva här, inte ens inlagd sill...

Vi kröp ut på alla fyra, i ryggläge, och halkade runt i det grumliga vattnet.
Här skulle skönhetsbadas!

Vattenbristen till trots, finns det alltid gott vatten i duscharna på stranden.
Israel är världsledande att återanvända och rena allt sitt vatten - ca 80 % av både avloppsvatten och saltvatten återgår till drickbart stadium.

Imponerande!

Omvänd osmos i funktion.

AHAVA tillverkar hudvårdsprodukter.

Men vad händer då med själen när man går ned till jordens lägst belägna punkt?

I en så ogästvänlig miljö kan ju ingen leva.

Som den pilgrim jag är, tänker jag ofta på vad vår pilgrimsledare Hans-Erik Lindström brukade säga på vandringarna runt Vadstena:

- Det yttre landskapet kan vara en spegelbild av det inre.

När känslor och tankar inte får något utflöde, då anhopas det i vårt inre och blir allt mer unket.
Döda havet har ju inget utflöde... och blir det likadant med vårt känsloliv så blir vi "förgiftade" och mår inte bra.

Allt levande måste vara i rörelse.

Rör dig. Åt rätt håll.

En människa behöver stå i ständig kommunikation, först med sig själv, sedan med andra - och på djupet med Gud.

Men när vi tiger och är tysta, då blir lidandet dubbelt.
Då riskerar vi att bli som stränderna runt Döda havet - ofruktbara, torra och utan liv.

Ibland behöver man hjälp att ta sig ur sin salt-öken.

En vänlig röst, någon som är villig att lyssna och ställa de rätta frågorna, kan vara det som får igång flödet igen.

I Psaltaren 32 står det:

SÅ LÄNGE JAG TEG
   FÖRSMÄKTADE MINA BEN...

TY DAG OCH NATT VAR DIN HAND TUNG ÖVER MIG.
   MIN LIVSSAFT FÖRTORKADES SOM AV SOMMARHETTA. 

Förtorkat, utan klarhet.

Behovet av själavård är stort.
I brist på mänsklig förståelse har bönen räddat många många...

Alla våra skogspromenader, fjällvandringar och strandströvtåg är ofta fyllda med hjärtats innersta samtal med Gud.

För mig har det haft en avgörande betydelse många gånger i mitt liv.

Det är så nödvändigt att sätta ord på sina känslor, särskilt om känslolivet är reducerat till bara en enda godkänd känsla...

... att allt är sorg... eller allt är vrede och ilska, eller allt är besvikelse, skuldkänslor eller trams och skratt - eller tystnad.

Gud lyssnar.

Sanningen blommar.

Inför Honom som vet allt och ser på oss med kärlek, kan ärlighet och sanning leta sig fram.

Oändligt många människor över hela vår jord har bett med kung Davids bekännelse i Psaltaren 32:5-6.

DÅ UPPENBARADE JAG MIN SYND FÖR DIG
   OCH ÖVERSKYLDE INTE MIN MISSGÄRNING.

DÄRFÖR SKALL ALLA FROMMA BE TILL DIG 
   PÅ DEN TID DÅ DU ÄR ATT FINNA... 

Bönen blir som ett inre, stilla vatten.

Bed.

- Drick mycket vatten! sa reseledaren.

Gärna 1 liter i sängen, innan du stiger upp.
Då tar kroppen till sig detta livgivande livselexir och driver ut de salter som har gjort sitt.

Vi befinner oss på jordens längsta punkt.
När vi kom till Jordan-floden där Jesus döptes, stod tiden still.

Hur djupt kan man komma? Hur djupt kan man sjunka?

Ja, i Sodom och Gomorra hade mycket gått fel, och i vår tid griper ondskan omkring sig som plågar oss alla till överhettning.

Men ingen kan sjunka lägre, än var Jesus själv har varit...

Det är ingen tillfällighet att det är här Jesus döps av Johannes Döparen!

Sådan är den Gud vi tror på - hans närvaro finns i den djupaste botten, för att Han vill upprätta oss!

Stanna inte kvar i ditt salthav. Nagla dig inte fast vid asfaltsviken.
Jesus reser oss upp, med förlåtelsens balsam och med sanningens jubel.

Resan uppåt har då inga begränsningar!

Uppåt, alla folk!

De varmaste hälsningar från Israel-resenären,
Helene F Sturefelt,

- amatörfotograf och ler-badare. Och vattendrickare!

- samt en hälsning från reseledaren att världens alla beslutsfattare borde träffas här, ty man blir lugn och fin av bromid-gasen, och fattar inga för hastade beslut...

Drick!