Sidor

UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

tisdag 30 maj 2017

JERUSALEM 50 år ENAD STAD


Alla generationer firar.


Vad har Donald Trump, ett 50-årsfirande och Kristi Himmelsfärds dag gemensamt?
Och varför viftade de så intensivt med sina flaggor?

Sången ljuder stark och klar. Tidegärdsbönen i kyrkan klingar med tvåtusen år gamla ord:

VÄLSIGNAD ÄR HERREN, ISRAEL GUD, SOM BESÖKER SITT FOLK OCH GER DET FRIHET...

Jag är just hemkommen från en veckas studieresa i Israel - med den Hebreiska Bibeln som tema.

Norweigan Boeing 737. Israels kust.


Resebolaget EXODUS hade två alldeles utmärkta guider som tog oss från Beer Sheva i söder till Dan i norr.

Anders Sjöberg - bibellärare, präst/ pastor och sångare - gav den djupa förankringen i tro och teologi.
Irén Kärrbrant - licensierad guide, judinna och hebreisktalande - gav den historiska och arkeologiska förankringen.

Jag kommer ösa ur denna rika källa under lång tid!

Rikt välsignad på upplevelser och erfarenheter kommer jag att dela med mig, bit för bit, från den plats många kallar "världens centrum" - Jerusalem.

Medelhavets starka bränningar. Ashdod.


HAN RESER FÖR OSS FRÄLSNINGENS HORN, I SIN TJÄNARE DAVIDS SLÄKT...

Detta är Sakarias lovsång från Lukas evangelium, kap 1:68-79.
Både judar och kristna talar och sjunger om Jerusalem.
Hur kan då vi vara kritiska mot Israel och så ensidigt ta parti för den den palestinska sidan i dagens politiska utspel?

Denna fråga kommer jag att ha med i inläggen och försöka vrida och vända och hitta de infallsvinklar som svensk massmedia inte vill kännas vid.

Vår busschaufför var en palestinsk sekulariserad muslim och hette Jesus... Issa.
Religionsdialogen var upprättad från första dagen!

Mot Jerusalem!


Under tusen år var ju Jerusalem huvudstad i Israel. För 3000 år sedan gjorde kung David gjord staden till landets andliga och politiska centrum. Romarna förstörde Jerusalem och templet år 70 e. Kr och sedan dess har templet varit raserat.

Men i samband med påskfirandet, Pesach-helgen, ber juden:

- Nästa år i Jerusalem!

Jerusalem är en integrerad del av den judiska trosuppfattningen, sedan Abrahams tid.
Det försöker UNESCO ändra på... men de har arkeologin emot sig. Lerskärvorna talar för Israel. Jag återkommer till det.

Egentligen är det mycket dumt att lämna Sverige när naturen är som allra vackrast.
Sista veckan i maj exloderar ju klorofyllet i träden, och syrener och körsbärsblom är bedövande vackert till doft och form!

Och så landar man i ett ökentorrt klimat i söder, med grus och sand och bruna berg...

Brunt.


Vi hade nästan sällskap med USA's president Donald Trump. Han var steget före oss... tack och lov... men säkerhetspådraget var stort... tack och lov... mycket stort.

På ett sätt kan man säga att Israel är det säkraste landet man kan befinna sig i, eftersom säkerhetsfrågan är så stor, mycket större än i Sverige. Vi är inte ens halvvägs i den medvetenhet de har.

Så, hellre Jerusalem än Stockholm.

Vem kan andas ut?


Det var Kristi Himmelsfärds dag och vi hörde kyrkklockor ringa. Många människor var på väg till den kyrka som heter just Kristi Himmelsfärdskyrkan. Sköna klanger överröstade trafikbruset och solen var varm.

Datumet var den 25 maj 2017 - alltså på dagen 50 år sedan Jerusalem blev Israels odelade huvudstad i samband med sexdagarskriget 1967.

Taggtråden togs bort och Jerusalem blev en öppen stad, där samtliga historiska och religiösa platser nu blev tillgängliga för alla.

På kvällen tog vi spårvagnen in till Gamla stan. Vi såg många ortodoxa judar med sina speciella kläder och hattar stå och vänta på bussen. Att köra bil i Jerusalem gör man liksom helst inte... det är för trångt.

Väntar.


Även spårvagnen var överfull. Plötsligt knyckte den till och jag höll på att ramla baklänges - men en man hann ta tag i min arm och räddade mig.
Han hette Michael och kom från USA och sa:

- We come all the long way to celebrate this happy moment!

Han var jude och bar den lilla kippan på huvudet. Han frågade mig om jag besökt alla de kristna platserna, och så räknade han upp den ena efter den andra.
Nej, sa jag som är kristen, vi fokuserar på den hebreiska bibelns platser denna gång.

Allt var tvärtom!

Han visade mig största respekt. Jag visade honom och hans tradition största respekt. Det var med ett varmt hjärta av samförstånd och ett varmt leende vi skildes åt i folkvimlet.
Religionsdialog när den är som bäst.

Se upp!


Folk bar omkring stora israeliska flaggor, sjöng och skrattade.
Språk från hela världen hördes i de olika gathörnen.

Ett gäng etiopiska judar drog förbi, dansande och glada.

Jag fick en känsla av hur det var - och ännu är - när judar samlas till de stora högtiderna i Jerusalem. Det är verkligen folk från världens alla hörn!

Jag förstår också med vilken styrka helig Ande föll över lärjungarna den första pingsten, då de talade i tungor så att alla kunde förstå. Främlingskapet löstes upp och en ny gemenskap tog sin början.

... SÅ SOM HAN FÖR LÄNGE SEDAN LOVAT, GENOM SINA HELIGA PROFETER.

Enad stad.


Men Jerusalem har inte alltid varit i fokus.

Utan judisk överhöghet har staden varit i glömska och nästan i förfall under två tusen år.
Jerusalem blev aldrig huvudstad i någon annan stadsbildning förrän staten Israel upprättades 1948.

Vid denna tidpunkt ockuperades Jerusalems östra delar av Jordanien, som tillät skändandet av synagogor och judiska begravningsplatser.
Det var inte roligt att se den väg de byggt tvärs igenom Olivberget... där den stora judiska begravningsplasten ännu är belägen.

Jordanien gjorde platsen framför västra tempelmuren till en soptipp, och alla som inte var muslimer utestängdes från stadens historiska och religiösa platser. Så var det då. Så är det inte längre. Och det är väl värt att fira!

Idag har alla människor - oavsett nationalitet och religion - tillträde till tempelmuren, det vi kallar för Klagomuren. Alla är välkomna att be. Det är en stark känsla!

FRÄLSNING FRÅN VÅRA FIENDER, OCH FRÅN ALLA DEM SOM HATAR OSS.

Alla folk kan samlas här.


Men strax ovanför ligger Klippmoskén, och den hålls stängd för dem som inte är rätt-trogna. Vad säger det?

Vi upplevde något liknande på de hotell vi bodde på.
Palestinska araber drev ett av hotellen, och där fanns bara palestinska TV-kanaler på rummen, inga israeliska nyheter var tillgängliga.

Nere i vestibulen fanns en digital karta över Jerusalem - det vill säga halva Jerusalem, den muslimska - inte den västra, judiska.

När jag frågade i receptionen varför det var så, bemöttes jag av stum tystnad.
- I come here with peace, to visit the hole of Jerusalem, and you show only the half part?!

Bara östra delen...


Jag var mycket upprörd.
Dessutom hade någon varit inne på mitt rum och lämnat svarta hårstrån efter sig på kudden.. och spillt ut nån olja på ett kvitto på bordet... Adjö! Hit återvänder vi inte mer!

I Tiberias var det tvärtom. Hotellet ägdes av judar, som hade trevlig personal med fint bemötande.
Tillfälligheter, säger du. Nej, kartor och TV-kanaler säger väldigt mycket om hur man tänker!

Israelfonden. Keren Kajemet.


HAN VISAR BARMHÄRTIGHET MOT VÅRA FÄDER, OCH STÅR FAST VID SITT HELIGA FÖRBUND...

Jerusalems 50 årsjubileum sammanfaller även med att Israels ambassadör i Sverige, Isaac Bachman med hustru, lämnar sin post för att återvända till Israel efter fem år i Stockholm.

Jag citerar vad Max Federmann skriver för Keren Kajemet - som handlar om Miljö, Trädplantering & Vatten - och deras Israelfond:

- Det har varit en utmanande tid för Isaac Bachmann med upprepade fientliga utspel och beslut från den sittande svenska regeringen, inte minst kring Jerusalem.
I denna svåra situation har ambassadören oförtrutet arbetat med att skapa förståelse och engagemang för Mellanösterns enda demokrati, Israel.

Det vill jag också göra, på mitt sätt, med att skriva och berätta vad jag själv har upplevt, men också den kunskap jag får från andra, som vet mer och har har större kunskap.

Större kunskap.


Vilken vecka vi fick!
Presidentbesök, 50 årsfirande, Kristi Himmelsfärds Dag och - 200.000 muslimer som kom till staden för att börja sitt fastefirande, ramadan, i Jerusalem.

Men då hade vi precis åkt.

Sakarias lovsång får avsluta detta inlägg, med en bön för oss alla - särskilt för alla muslimer som nu intensivt kommer att läsa i sin heliga bok, att varje gång de läser namnet Isa, Jesus, att ni skall få möta den levande Jesus i ert hjärta!

Lovsång. Från profeternas tid.


HAN SKALL KOMMA NED TILL OSS FRÅN HÖJDEN, EN SOLUPPGÅNG FÖR DEM SOM ÄR I MÖRKER OCH I DÖDENS SKUGGA,

OCH STYRA VÅRA FÖTTER IN PÅ FREDENS VÄG.

Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande,
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen!

De varmaste hälsningar med frid, SHALOM, till var och en.

Israelfararen Helene F Sturefelt.

Välsignelse är Guds gåva till världen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar