VIT STEN, BILEAMS ÅSNA PERGAMON Uppenbarelseb 2 d)

Solen skyms i Pergamon.

En vit sten, ett tveeggat svärd och en talande åsna...

Välkommen till ännu ett bibelstudium i Carl Gustavs kyrka, när vi nu ska läsa om den tredje församlingen - Pergamon.

Vi har gått igenom vad som hände i Efesos och Smyrna i mindre Asien, dagens Turkiet.
Nu har turen kommit till Pergamon, där Johannes får höra helig Ande tala. Det är både allvar och uppmuntrande ord hur de lever som kristna.

                                       Överge inte din första kärlek till Kristus.

Först bakgrundsfakta i enkelhet.

Det grekiska ordet "pergamos" betyder "borg, befästning". Staden Pergamon låg vid floden Kaikos, ca 25 km från havet.

Idag heter staden Bergama. Har någon varit där?

Det fanns ett berömt bibliotek i närheten. När det konkurrerande biblioteket i Alexandria genomförde ett förbud mot export av papyrus, började man i Pergamon att tillverka skrivmateriel av djurskinn. Därav kommer namnet "pergament".

Under romarväldet blev Pergamon provinsen Asiens huvudstad och säte för en romersk domstol.

På toppen av det terrassformade berget reste sig ett enormt Zeus-altare och ett Athena-tempel.
Under romarväldet fanns där också det första templet för kejsarkult, invigt åt Augustinus.

Detta är viktigt att veta, annars blir följande ord väldigt svåra att förstå:

Toppen av ett berg.

OCH SKRIV TILL ÄNGELN FÖR FÖRSAMLINGEN I PERGAMON.
SÅ SÄGER HAN SOM HAR DET SKARPA, TVEEGGADE SVÄRDET:

JAG VET VAR DU BOR; DÄR SATAN HAR SIN TRON. Uppb 2:12.


Så hemskt... att bo där satan bor... I och för sig är det inte nytt. Han följer oss genom alla tider och kräver att bli tillbedd, i olika gestalter.

Kejsaren hade sin egen tron där folket skulle tillbe honom. Det är en avgudadyrkan av stora mått.
Jag tror inte vi förstår hur allvarligt detta var. Vi har ju ingenting av detta i vår kultur.

Kampen mellan hedendom och kristendom blir nu allt skarpare vid slutet av 100-talet e.Kr.

Det skarpa tveeggade svärdet återkommer gång på gång.
Vi känner igen uttrycket från Hebréerbrevet, där Guds ord liknas vid ett sådant svärd, med funktion att blottlägga hjärtats uppsåt och tankar (Hebr 4:12).

Det är skönt att veta att Gud vet var jag bor...

Gud vet.

I denna konfliktfyllda tillvaro ger nu Anden beröm till den kristna församlingen.

ÄNDÅ HÅLLER DU FAST VID MITT NAMN OCH HAR INTE FÖRNEKAT DIN TRO PÅ MIG, INTE ENS I DE DAGAR NÄR ANTIPAS, MITT TROGNA VITTNE, DÖDADES HOS ER DÄR SATAN BOR. Uppb 2:12-13

De kristna som inte ville tillbedja kejsaren i hans tempel blev avrättade. Istället vittnade de om Kristus; "vittna" heter på grekiska "martyrein". Att dö för sitt kristna vittnesmål blev så småningom ett substantiv; "martyr".

Vem denne Antipas var förtäljer inga källor.

Vittna om Kristus. Inte Zeus.

Sedan kommer förmaningsdelen av brevet till Pergamon:

MEN NÅGOT HAR JAG EMOT DIG;

ATT DU HOS DIG HAR NÅGRA SOM HÅLLER SIG TILL BILEAMS LÄRA, HAN SOM LÄRDE BALAK ATT GILLRA EN FÄLLA FÖR ISRAELITERNA, SÅ ATT DE ÅT OFFERKÖTT OCH BEDREV OTUKT. 

Otukt hör både ihop med sexualitet och religion.
Att vara otrogen mot sin äkta hälft är lika illa som att vara otrogen mot Gud, och tillbedja andra gudar.

Offerköttet tillhörde Gud, det fick inte människan äta.

Men vem var Bileam? Och var vad det för en fälla som gillrades?

Vem av er kan tala?

Denna händelse finns beskriven i 4 Mosebok kapitel 22-25.

En resumé:

Den moabitiske kungen Balak vill besegra Israels folk, som belägrat sig i hans närhet.
Han låter hämta Bileam som hade profetisk gåva. Hans vapen var att han kunde sända förbannelser... och det är det den ondsinte kungen vill. Men:

DÅ SADE GUD TILL BILEAM:
- DU SKALL INTE GÅ MED DEM. DU SKALL INTE FÖRBANNA DETTA FOLK, TY DET ÄR VÄLSIGNAT. 4 Mos 22:12.

Motvilligt.

Men Balak lockar med sig Bileam, som motvilligt sätter sig upp på sin åsna. En ängel hindrar deras framfart, men det ser inte han, bara åsnan... som stannar... Läs den fantastiska berättelsen i 4 Mosebok kap 22:22!

Hednakungen försöker nu köpa Bileams förbannelse. Men så lätt är det inte. Han svarar Balak:

DU SER ATT NU ATT JAG HAR KOMMIT TILL DIG. MEN DET STÅR INGALUNDA I MIN EGEN MAKT ATT TALA NÅGOT. VAD GUD LÄGGER I MIN MUN, DET MÅSTE JAG TALA. 4 Mos 22:38.

Moabs kung blir argare och argare, och gör allt fler kringgående rörelser runt Guds folk för att hitta deras svaga punkt. Men varken hot eller pengar hjälper.

VAD HAR DU GJORT MOT MIG? TILL ATT FÖRBANNA MINA FIENDER HÄMTADE JAG DIG, OCH NU HAR DU ISTÄLLET TRE GÅNGER VÄLSIGNAT DEM! 23:11.

Förbanna inte!

Bileam håller trots allt sin profetlinje ren och luras inte att tala falskt.
På ett psykologiskt mycket spännande sätt beskriver han sin andliga förmåga:

SÅ SÄGER BILEAM, BEORS SON, SÅ SÄGER MANNEN MED DET SLUTNA ÖGAT, 
SÅ SÄGER HAN SOM HÖR GUDS TAL, 
HAN SOM SKÅDAR SYNER FRÅN DEN ALLSMÄKTIGE, 
I DET HAN SJUNKER NED OCH FÅR SINA ÖGON ÖPPNADE... 4 Mos 24:.3-4.

Här är det undermedvetna närvarande. Med vår tids termer skulle jag vilja tala om en "högkänslig personlighet" (HSP), säkert i kombination med synestesi...

Bileam var lika lyhörd och känslig för Guds Andes röst som vår Johannes, även om han höll på att lockas med i början.

Jag avslutar denna utvikning med att konstatera att en av Gamla Testamentets första Kristus-profetior följer här efter:

JAG SER HONOM, MEN INTE DENNA TID,
JAG SKÅDAR HONOM, MEN INTE NÄRA.
EN STJÄRNA TRÄDER FRAM UR JAKOB OCH EN SPIRA HÖJER SIG UR ISRAEL...

Läs vidare 4 Mosebok kapitel 24:17.

Och vad händer i kap 25? Jo, israeliterna faller i armarna på de moabitiska kvinnorna och bedriver otukt. Dessa inbjöd sedan männen till att deltaga i deras offermåltider till avgudarna... och fallet är ett faktum.

Han skall komma.

Vi tar några tusenårskliv framåt igen, till ön Patmos där Johannes sitter och tar emot uppenbarelser från Herren.

Det är religionsblandningen som är den stora faran.

Fällan som gillrades då var att få folket att blanda ihop de olika religiösa sederna med argument som att det inte var så farligt... det spelar väl ingen roll vad man äter... eller vem man ligger med... eller vem man tillber...

Guds plan var ju att forma ett folk helt efter sin vilja, med början hos Abraham.
Men denna plan måste hållas levande i varje generation, och det vet vi hur svårt det är...

Därför blir det extra allvarligt när Gudsfolket själv - och nu den kristna församlingen - tar lätt på både de grekiska och romerska sederna.
Det finns en gruppering som kallas "nikolaiter" som kritiseras.

När vi detektiv-läser bibeltexten ser vi att det finns en kommentar även i 2 Petrusbrevet till denna situation.

Petrus är mycket upprörd över omoralen i sin närhet, där kvinnor utnyttjas och måltiderna är "haram..."

Utanför boxen.

Vi slår upp 2 Petr kapitel 2:

DE FÖRLEDER SVAGA SJÄLAR OCH ÄR VÄL ÖVADE I SJÄLVISKHET, DESSA FÖRBANNADE, SOM HAR LÄMNAT DEN RAKA VÄGEN OCH GÅTT VILSE GENOM ATT FÖLJA BILEAM, BEORS SON, I SPÅREN.

HAN ÄLSKADE VAD HAN KUNDE LURA TILL SIG MEN BLEV TILLRÄTTAVISAD FÖR SITT BROTT:
- EN STUM ÅSNA BÖRJADE TALA MED MÄNSKORÖST OCH HEJDADE PROFETEN I HANS DÅRSKAP. 2 Petr 2:15.

Vi skulle behöva en timme till för att fundera på vår tids religionsblandning.

I Sverige idag är det främst hinduism och buddhism som vi tillåter ta sig in i kyrkorna och i vår trosuppfattning.
Buddha och Kristus är varandras motsatser, även om man kan lära sig något av allt.
Och reinkarnationen går inte ihop med uppståndelsen.
Men det tar vi inte upp just nu.

Att som kristen blanda upp sin Kristus-relation med andra religioner är ju att underkänna det han har gjort för oss...
Om hans anspråk inte hade varit så höga, hade allt kunna blandas... Men så är det inte!

Var går gränsen?

VÄND OM!
ANNARS KOMMER JAG SNART TILL DIG OCH STRIDER MOT DEM, MEN MIN MUNS SVÄRD.

Idag kan vi tillämpa den meningen genom att fråga oss själva:

- Vad är mitt syfte med det jag gör?
Vad är hjärtats tankar och uppsåt när jag slarvar och tänker: "tro på vad du vill! Huvudsaken är att man tror...!"
Det är ju lika illa som om vi skulle säga: "ät vad du vill! Huvudsaken är att du äter..." Eller "tanka bilen med vad du vill! Huvudsaken är ju att du fyller tanken med något..."

Så kan bara den okunnige resonera.

Så låt oss fortsätta kunskapa tillsammans och lära av varandra.

Ät inte sten.

Nu kommer crescendot i brevet till Pergamon; mannat och den vita stenen.

DU SOM HAR ÖRON, HÖR VAD ANDEN SÄGER TILL FÖRSAMLINGARNA!

ÅT DEN SOM SEGRAR SKALL JAG GE AV DET DOLDA MANNAT,
OCH JAG SKALL GE HONOM EN VIT STEN,
OCH PÅ STENEN SKALL DET STÅ ETT NYTT NAMN, SOM INGEN KÄNNER UTOM DEN SOM FÅR DET.

Man trodde att förbundsarken, med det manna som förvarades där, var gömd och skulle återfinnas i den sista tiden.

Men "Guds mat" kan man inte spara... då ruttnar den. Guds ord är levande, färskt och friskt!
Varje dag får vi be Gud om ny ledning, ny näring och nytt "manna", för själen vet att vi är beroende av Guds  nåd.

Sten-manna. Manna-sten.

Vi var tvungna att stämma upp i sång:

GUD DITT FOLK ÄR VANDRINGSFOLKET,
  SJÄLV DU MITT IBLAND OSS GÅR.
    DU OSS LEDER, DU OSS STÄRKER
      NÄR VÅR VÄG BLIR LÅNG OCH SVÅR.

BRÖD FRÅN HIMLEN, BRÖD FRÅN HIMLEN
UR DIN FADERSHAND VI FÅR! Sv Ps 298

Kommer ni ihåg Maria Gripes bok "Den vita stenen"? Rubriken kommer just här ifrån brevet till Pergamon!

Den vita stenen kunden användas i grekisk rättspraxis. Om man fick en vit sten, så betydde det att man var frikänd av domaren!
Även inom idrottstävlingar förekom den vita stenen. Då var den ett segertecken.

Och den bibliska symbolen för "kostbara stenar" är = varaktighet.

Sammanfattningsvis betyder allt detta att den kristne som är ståndaktig i religionsblandningen blir frikänd och vinner seger!

Och ännu mer underbart: på stenen står ett nytt namn, som ingen känner utom den som får det...

Hemligt!

DEN SOM ÄR I KRISTUS ÄR ALLTSÅ EN NY SKAPELSE!

DET GAMLA ÄR FÖRBI, NÅGOT NYTT HAR KOMMIT! 
2 Korinthierbrevet kap 5:17

En vit sten, ett tveeggat svärd och en talande åsna... och ett nytt namn, givet av Gud själv!

Det är fantastiskt spännande att vara bibelläsare!
Och det är stort att få tillhöra Kristus.

Må Guds goda Ande bevara oss alla.

En talande åsna?

Digitalt översatta pergamentrullehälsningar från eder bibelstudieledare;
Helene F Sturefelt,

- som fotograferade ett skyltfönster och bland barnbarnens leksaker.