ESSÉERNA i QUMRAN, Joh Döparen fyller år

Grottorna i Qumran.

Ja, må du leva, Johannes Döparen, uti tvåtusensjutton år!

Det är din födelsedag idag. Den 24 juni står ditt namn i almanackan och du får odelat min uppmärksamhet en stund.

Midsommarens pessimister skojar bittert:

- Jaha, nu är det bara sex månader kvar till julafton...
- Nu går vi mot mörkare tider...

Så är det. Det är precis vad vi gör.
Johannes föddes ett halvår före Jesus. Idag. Hans far Sakarias utbrister i dagens evangelietext:

                          Anders Sjöberg undervisar i Qumran.

VÄLSIGNAD ÄR HERRE, ISRAELS GUD, SOM BESÖKER SITT FOLK OCH GER DET FRIHET!

... OCH DU, MITT BARN, SKALL KALLAS DEN HÖGSTES PROFET, TY DU SKALL GÅ FÖRE HERREN, OCH BANA VÄG FÖR HONOM.
Lukas 1:67-76.

Ur denna källa vill jag ösa mycket under de kommande inläggen.
Jag bildsätter med foton från resan till Israel i maj, där prästen Anders Sjöberg undervisade i de teologiska sambanden och Irén Kärrbrant i historia och arkeologi.

Hemlighet. Irén Kärrbrant.

Vi vet inte mycket om den här pojkens uppväxt, mer än att han var avskild till Gud, "nasir", och att han vistades i öde trakter.

Kan det ha varit bland esséerna i Qumran?

Lukas avrundar nämligen Sakarias lovsång med en kort notis:

OCH POJKEN VÄXTE OCH BLEV STARK I ANDEN.
OCH HAN VISTADES I ÖDE TRAKTER TILL DEN DAG DÅ HAN SKULLE TRÄDA FRAM INFÖR ISRAEL. 
Lukas 1:80.

Öde trakt, väster om Döda havet.

Turistbussen lämnade Kalia Kibbutz och Döda havets västra strand och körde bara en kort bit uppåt, i de torra bergen, nära Engedi.

Ända sedan jag första gången fick höra upptäckten av Dödahavsrullarna i dessa grottor, har jag haft ett speciellt förhållande till denna plats och det som hänt här.

Nu var jag där... och stod på den grusiga backe där Johannes Döparen möjligen också kan ha stått.

Handskrifterna i krukorna.

Mellan gamla och nya testamentet - ca 200 f Kr till 60 e Kr, alltså under mackabéertiden - bodde här en grupp som kallades esséer.

Esséerna, eller essenerna, är en beteckning som betyder "heliga, rena" (snarare än fromma).
Denna grupp lämnade Jerusalem i protest mot korrupta präster.
Intet nytt under solen.

De källor som berättar om dessa män är dels hedniska källor såsom Josefos och Plinius d.ä. samt judiska källor såsom Filon av Alexandria.
Essérna har troligtvis varit något slags judiskt parti, vid sidan av fariséer och sadducéer, ca 4000 till antalet.

De verkar ha levt med en orientalisk-judisk religionsblandning, och det är ju alltid en känslig fråga, när man blandar...

Filmvisning om esséerna.

Celibat, enkelhet, strängt sabbatsfirande och skriftstudium var deras vardag.

Egendomsgemenskap och det speciella reningsbadet, Mikve, var deras kännetecken.
Först tvättade de sig noggrant med olivtvål, sedan klädde de sig i vita kläder och gick ned i vattenbassängen. Där bad de välsignelsebönen.

Där, på plats, har staten Israel byggt ett av sina många museer för att hålla de historiska rötterna levande.
Vi gick in, och i skumrasket kunde vi ana dessa rituella "badkar".

Jag tänker på hur vi själva gör efter en lång dag, hur viktigt det är att skölja av sig dagens intryck och helga sig själv åt nattens vila.

Där efter delade de måltidsgemenskapen under tystnad, i respekt.

Och när morgonen kom, lade de sig på golvet med armarna utåtsträckta, vända mot solen, och tackade och bad, berättade vår reseledare Irén Kärrbrant:

"Välsignad vare Du, Herre, som åter gett mig mitt liv efter nattens vila..."

Tänk när vattnet forsar fram här...

Så gjorde esséerna, och kanske även Johannes Döparen när han var här på besök.

Tillträde till denna ordern fick man efter 3 års novistjänst.
Vid invigningen fick man då del av den hemliga gnosis, kunskap, som de vårdade.

Det verkar som om Johannes Döparen hämtat starka intryck från esséerna, men att han avvek innan invigningen, och drog sig tillbaka till Jerusalem.

Jag känner att jag har starka drag av detta i mig...

Med min "gen-teologi" skulle det inte förvåna mig om jag har en förfadersfarfar tvåtusen åt tillbaka i tiden som varit med här...
Fast då måste han ha fått barn i smyg...

Förundran.

Det man vände sig emot var som sagt prästernas sekularisering i Jerusalem.

Grekiska influenser påverkade prästerskapet så pass att de ibland kunde lämna synagogan för att se idrottstävlingarna i "gymnasiet", där vackra, nakna män tävlade mot varandra.

Den hellenistiska kulturen lockade.

Idag är det den österländska yogakulturen som lockar till sekularisering i våra sammanhang, och ett allt bredare musikliv utan förkunnelse. Det ska jag återkomma till vid annat tillfälle.

Krukmakare.

Esséernas arbete var att tillverka keramikkrukor och att kopiera Skriften.

Vi fick se dessa kärl, som man funnit vid utgrävningar i Qumran.

Dels var det kärl till maten, där det var noga att skilja på kött och mjölk, som inte fick blandas.
Dels var det de stora krukorna som var till för bokrullarna.

Jag blev alldeles andäktig när jag såg ett av de låga borden för pergamentframställning och där de suttit och kopierat texterna...

Esséernas arbetsbänk.

Det gick till så att en föreläste sakta ur en skriftrulle medan några skrivare satt med varsitt pergamentskinn och skrev ned, ord för ord, från originalet.

När allt var kopierat, förseglades rullarna och lades i krukorna, för att säljas till synagogorna, som behövde nya när de gamla skriftrullarna slitits ut.

Kärleken och heligheten över dessa texter ingav en oerhörd respekt. Därför var noggrannheten otroligt viktig.

När forskare 1947 fick tillgång till dessa handskrifter blev man djupt imponerad över den samstämmighet texterna hade med de tidigare kända handskrifterna.

Modell av krukorna.

Men det fanns också ett annat sätt att "skriva bibeln" på. Man har funnit parafraser med ett återberättande av texterna, som skiljer sig från det strikta kopierandet.

Det har vi också i vår tid, t ex The Living Bible.

Esséerna skrev också egna bibelkommentarer, där de utlade framför allt profetböckerna, med tillämpning sin egen historiska situation.

Ja, i hela detta rika bibliotek i Qumran har man också funnit en typ av "sekt-skrifter" men de har ännu inte studerats så ingående att forskningen kan uttala sig om det.

Handskrift från Qumran.

Esséerna kallades ibland för "ljusets söner". I sina egna kommentarer till Skriften talar de om en kamp mellan "sanningens ande och fördärvets ande", men utan koppling till "Fadern".

Johannes Döparen var en sanningssägare.
Vi känner honom som en botpredikant, som inte drog sig för att kalla folket för "huggorms-yngel"..

- Omvänd er och gör bättring!

Han hade förmåga att sätta ord på det som var fel.

Jag kan tänka mig att det säkert kom från esséernas sätt att tänka, utifrån Sanningens Ande och Fördärvets Ande.

Hunger efter kunskap och sanning.

När Johannes kritiserade Herodes för att leva med sin broders hustru, så kastades han i fängelse.
I mörkret grubblade han över om Jesus verkligen var den Messias som skulle komma...

Han sände bud med sina anhängare, och fick till svar från Jesus själv:

- Hälsa Johannes vad ni ser; att blinda får sin syn och lama går!

Den hebreiska uppfattningen om "ljus" och "sanning" är nämligen inget abstrakt begrepp, som i grekisk filosofi, nej det handlar alltid om konkreta handlingar och gärningar!

Johannes hade ju vittnat om att Jesus är ljuset och sanningen, nu fick han det bekräftat, och med den vissheten dog han. Herodes tog hans huvud.

Hvita Briggens fängelse, Karlskrona.

Qumransekten hade dubbla Messias-förväntningar.

I esséernas skrifter "Florilegiet" och "Testimonierna" kan man läsa att de väntade dels en politisk Messias-konung av Davids ätt, dels en prästerlig Messias, den smorde.

Du som vill läsa djupare kan slå upp 5 Mosebok 18:18, där det talas om en Profet. Om de uppfattade det som en Messias eller bara en förelöpare, vet ingen.


Johannes kallas för Döparen. Jag läser om honom i Joh 3:22, ord som plötsligt blir levande för mig, som om jag läser dem för första gången...

SEDAN GICK JESUS OCH HANS LÄRJUNGAR TILL JUDEEN, OCH DÄR STANNADE HAN EN TID MED DEM OCH DÖPTE.

OCKSÅ JOHANNES DÖPTE; DET VAR I AINON NÄRA SALIM, DÄR DET VAR GOTT OM VATTEN, OCH FOLK KOM DIT OCH BLEV DÖPTA.

JOHANNES HADE NÄMLIGEN ÄNNU INTE SATTS I FÄNGELSE.

Fors från Hermons berg.

Sedan följer en mycket intressant diskussion, där vi kan ana esséernas verksamhet, dock utan att de nämns vid namn, och frågan om vem Jesus verkligen är:


ETT PAR AV JOHANNES LÄRJUNGAR KOM ATT DISKUTERA RENINGSBRUKEN MED NÅGRA JUDAR, OCH DE GICK TILL JOHANNES OCH SA:

- RABBI, HAN SOM VAR TILLSAMMANS MED DIG PÅ ANDRA SIDAN JORDAN, OCH SOM DU VITTNADE OM, HAN DÖPER NU SJÄLV, OCH ALLA KOMMER TILL HONOM...

JOHANNES SVARADE:

- INGEN FÅR NÅGOT SOM INTE GES HONOM FRÅN HIMLEN. NI KAN SJÄLVA VITTNA OM ATT JAG SADE; "JAG ÄR INTE MESSIAS, UTAN HAR BLIVIT UTSÄND ATT GÅ FRAMFÖR HONOM..."

HAN SKALL BLI STÖRRE OCH JAG BLI MINDRE.
Johannes evangelium kap 3:26-30

Dop i Jordanfloden.

Självinsikt. Med en identitet som bygger på Guds löften, precis så som hans pappa Sakarias sa i början.

Vi gick ut från museet i Qumran, ut i dagsljuset igen.
På andra sidan såg vi de berömda grottorna, där esséerna hade levt och där de hade sitt dyrbara bibliotek.

Vad hände sedan?

En jordbävning år 31 f.Kr förstörde mycket. Romarna förstörde ännu mer under den judiska rensningen år 66-70 e.Kr.

Det verkar vara så att esséerna hann gömma undan sina stora mängder av bokrullar uppe i klippgrottorna, vilket tyst vittnar om att de sedan troligen gått under efter det.

En tidigare använd begravningsplats med ca 1200 gravar har påträffats och nu är under utgrävning.

Utgrävningar.

Min kristna tro grundar sig inte på tyckande eller mina mer eller mindre djupsinniga åsikter.
Min tro är inget önsketänkande och inget påhitt.

Nej, hela det bibliska vittnesbördet vilar på att Gud själv har uppenbarat sig.

Skriften grundas på Guds löften, vad Gud har talat genom sina profeter och hur Gud har fört sitt folk genom de ena svårigheterna efter de andra, sekel efter sekel.

Det är detta som är så stort!

Och det är detta som är mitt syfte med att sitta här och skriva, att Du också ska få nycklar till förståelse, både till gamla och nya testamentet.

Helig skrift.

Jag slutar som jag började, med Sakarias lovsång:

VÄLSIGNAD ÄR HERREN ISRAELS GUD!
SOM BESÖKER SITT FOLK OCH GER DET FRIHET!


  "Gud, min Gud, Dig söker jag,
      min själ törstar efter Dig,
        min kropp längtar efter Dig,
   som ett kargt och uttorkat land.

   Då skådar jag Dig i helgedomen,
      jag ser Din makt och härlighet.

   Din nåd är mer värd än livet.
      Min tunga skall prisa Dig,
         ty Du kom till min hjälp,
   under Dina vingars skugga vilar jag". Amen.

Psaltaren 63. 

Innerliga bibelhälsningar till er alla i midsommartid,

Helene F Sturefelt, Israelresenär,

- som längtar efter en kyrka där våra hebreiska rötter är tydliga, att vi välsignar Israel och att vi tar Skriftstudiet på allvar, i bön och lovsång.

Källor: Lic guide Irén Kärrbrant och präst och Israelreseledare Anders Sjöberg,
           René Kieffer Nya Testamentets teologi sid 101.
           Birger Gerhardsson, Nytestamentlig  tidshistoria, sid 242.