DEN FÖRLORADE BRÖLLOPSNATTEN

Tomma ringaskar.

Det förlorade fåret. Det borttappade myntet. Den förlorade sonen.

Och nu; den förlorade bröllopsnatten...

Kan man skriva om det?

Det kan man.
Och så här i midsommartid då många par gifter sig, eller planerar sitt bröllop, vill jag lyfta fram förväntningarna på bröllopsnatten, som kanske inte blev som man tänkt sig...

Den tappades bort. Och kom av sig.

Kanske låter det otidsenligt i dina öron att tala om "bröllopsnatt" när de flesta redan har ett etablerat samliv långt före vigseln.
Men likväl är själva situationen ändå laddad med kraft, symbolik och magi.

Men först en inledning.

Välfunnet.

Bibeln har ett återkommande tema och det är att vi människor så ofta tappar bort oss.
Vi går vilse, vi fastnar, vi tappar och vi förlorar oss i dåliga relationer, pengar och begär efter makt.

Vi förlorar både oss själva och den kärlek vi hade hoppats på.
Och vi förlorar kontakten med Gud.

Gång på gång visar Herren att Han är den som söker oss. Ständigt är Gud ute och söker efter oss, och letar i mörker dit inte många vill eller vågar gå...

Det fina folket i evangelierna förargar sig över att Jesus umgås med "syndare och äter med dem".
Hm... Var skulle han annars vara?
Och så berättar Jesus liknelsen om det bortsprungna fåret och glädjen när han har hittat det.

GLÄD ER MED MIG, JAG HAR HITTAT FÅRET SOM JAG HADE FÖRLORAT.
JAG SÄGER ER:
- PÅ SAMMA SÄTT BLIR DET STÖRRE GLÄDJE I HIMLEN ÖVER EN ENDA SYNDARE SOM OMVÄNDER SIG ÄN ÖVER NITTIONIO RÄTTFÄRDIGA SOM INTE BEHÖVER OMVÄNDA SIG.
Lukas 15:1-7.

Återfunnen.

Hur ska jag knyta ihop det här med att gifta sig?

Jo, jag tänker så här. Ett bröllop kräver ofta lång planering och det kan bli så omfattande att när Dagen väl kommer, blir förväntningarna och känslorna så starka att när Natten kommer...

… så somnade han medan hon skakade risgrynen ur håret och krånglade av sig klänningen.

… eller så somnade hon medan han duschade och hängde upp kavajsmokingen på sin galge.

… eller så var han arg för att hennes föräldrar var sura och inte ville prata med hans släkt.

… eller så var hon upprörd för att hans släkt inte tyckte att hon var fin nog.

Ofrivilligt stympad.

… eller så var han hemligt nervös för vad han hade gett sig in i och inte kunde få igång lusten och rätta känslan.

… eller så behövde hon gråta för att allt varit så fint och nu ville hon bara att han skulle klappa henne lite på ryggen.

… eller så var båda två alltför berusade.

Så, det blev ingen "bröllopsnatt". Det blev ingen underbar älskog med sensualism och erotik.

De vaknade besvikna.

Hoppsan. Magnolian har ståndaktiga pistiller.

Nu för tiden är det ingen som tittar efter oskuldsfulla blodfläckar på lakanet... men likväl möts brudparet av uppmuntrande leenden och illa dolda antydningar om att "hoppas natten varit bra - - -"

Och så ler de, trötta.

Man kan ju älska en annan dag. Eller på eftermiddagen när alla gästerna äntligen har åkt hem.

Men själva bröllopsnatten - den omtalade, omhuldade och ljuvligt besjungna - den blev ett enda "jasså".

Med snark.

Nämän! Naturens sensualism.

Det behöver inte vara något mer med det, så jag kan ju sluta skriva här.
Likväl kan detta vara en besvikelse som kommer att prägla relationen långt tid framåt.

Bruden fick inte den uppvaktning och näring hon behövde.
Brudgummen fick inte ge och ta emot den kärlek han så innerligt längtade efter.
Sexualiteten fick inte blomma ut och limma ihop dem till Ett.

De tappade bort varandra. Och sig själva.

Detta vet vår Herre. Han känner våra förväntningar och Han vet våra besvikelser.
Gud ser hur vi tappat bort oss själva och därmed inte hittar varandra.
Herren vet att vi glömt vila i hans välsignelse.

Frid vare med er.

Det finns inget som är så svårt som att leva tillsammans.
Och det finns inget som är så underbart! När det fungerar...

Mannen kan inte läsa kvinnans tankar, och kvinnan glömmer att tala om sina behov.
Om vi tar vårt ansvar blir det så mycket bättre.

Men kan man få tillbaka den förlorade bröllopsnatten?
Går det att reparera, det som inte blev?

Ja, det tror jag!

Jag älskar dig!

Vi har ju i vigseln lovat att älska varandra, så länge vi lever.
Att fira sin bröllopsdag varje år är en möjlighet att stämma av hur relationen är, vad man förväntar sig och vad man behöver och vill ge till sin livskamrat.

Och så kan man hyra hotellsviten på Grand Hotel… och börja om... utan alla de där släktingarna som ändå inte trivdes med varandra, och slippa alla pinsamma tal och spända förväntningar.

Sedan kan man utropa, med fåraherden i Lukas evangelium:

- Gläd er med mig! Jag har hittat vår förlorade bröllopsnatt!

Ja, jag säger er; på samma sätt blir det större glädje i himmelen över ett enda brudpar som hittar varandra igen, på riktigt, än över nittionio brudpar som redan lever lyckliga och tillfreds och inte behöver omvända sig. Amen.

Lycka.

Och till dig som är sambo - jag ber för er båda att ni ska längta efter att låta Gud välsigna ert samliv och er gemenskap!
Det är viktigare än kalaset... faktiskt.

I kyrkan gifter man sig utan kostnad, med endast två vittnen om man vill.
"Stora kyrkbröllop" är ett uttryck som veckotidningarna har hittat på, i kontrast till att civila vigslar i tingshuset skulle vara enklare.

Det är det inte.

Tingshuset mittemot.

Så, till sist.
Till alla oss förlorade fårskallar, söner och döttrar; Gud kallar oss tillbaka in i livet där välsignelsen fogar samman oss på djupet.

Vardag och helg, frukost och söndagsmiddag blir då ett sammanhang där vi samarbetar med Gud och varandra. Vi är i samma lag! Samlag. Tillsammans.

ER KROPP ÄR ETT TEMPEL FÖR DEN HELIGE ANDEN, SOM NI HAR INOM ER OCH HAR FÅTT IFRÅN GUD. 1 Kor 6:19

UNDERORDNA ER VARANDRA I VÖRDNAD FÖR KRISTUS. Efesierbrevet 5:21.

Kärleksfulla hälsningar från en förlorad med återfunnen dotter,

Helene Sture Nattfelt,

- som nästan tappade kameran i magnolians ekivoka erotik,
- och som för övrigt bildsatte texten med foton fyllda av goda minnen.

Fredrikskyrkans gamla altaruppsats.

LÄR KÄNNA KRISTUS

Jag vill lära känna Dig.

Solen värmer oss i augusti och stockrosorna blommar.
Idag börjar många barn och ungdomar skolan igen. Det känns lite för tidigt...

Många nya kunskaper väntar dem, och nu väntar ett inlägg på att få bli skrivet - om att lära känna Kristus.

Jag vill fördjupa den bibeltext jag delade igår från Efesierbrevet kapitel 4:20, och skruva till den lite... för att komma åt djupet.

Det handlar om sanning, att vara bedragen av sig själv och om att bli förnyad i ande och förstånd.

NI HAR LÄRT KÄNNA KRISTUS - SÅVIDA NI NU HAR HÖRT OM HONOM OCH UNDERVISATS OM HONOM, EFTER DEN SANNING SOM FINNS HOS JESUS.

Stockrosornas gränd.

Om vi skulle fråga våra medlemmar i Svenska kyrkan om de känner Kristus, då vet vi att svaret skulle bli:
- Nej, inte särskilt väl.

Cirka 65% av svenska folket tillhör fortfarande Svenska kyrkan - det är en enastående bra siffra!
Men... Har ni hört talas om Jesus? Har du tagit del av undervisningen om vem han är?

- Nja... jag gick på kyrkans barntimmar när jag var fyra år... och sedan till konfirmationen.. men inte mer. Jo, en begravning, men där pratade de inte om Jesus.

Så illa kan det vara.

Vilket ansvar vi har då!
Både som enskilda att i glädje berätta vad vi funnit hos Jesus, men också som präster att förkunna och inbjuda till bibelstudier - både på längden och tvären, i real tid och bloggandes, med bibeln öppen eller helig dans där fötterna får erfara Gudstron.

Eller i pilgrimsvandrandet.

Vandra med mig.

- Sanning? Vilken sanning? Jag är trött på att kyrkan skall utge sig för att ha sanningen! Jag väljer själv... och bygger mitt eget altare och snickrar ihop min egen religion. Det finns så mycket gott i andra filosofier också!

Detta är nästa vanliga invändning.

Det är populärt med TV-serier där man tafatt försöker lyfta fram religiositeten, men man når inte djupet. Särskilt inte om man sätter "humanismen" överst - den är nämligen motsatsen till kristen tro.

Hur då?

Jo, i humanismen är det människan som är alltings högsta mått.
Då kommer vi inte längre än dit näsan räcker.
Och framför allt får vi svårt att hantera vår inneboende ondska och likgiltighet...

I kristendomen får humanismen underordna sig Kristus. Här är det Gud som är högsta måttet. Och då når vi långt utanför universums gränser... där både dom, förlåtelse, nåd och barmhärtig är förvandlande krafter.

Ärligt talat, vårt tyckande om Gud är inte inte särskilt intressant. Men vad Gud anser om oss är högst angeläget!

Den sanning som finns hos Jesus är att han är det Levande Ordet.
Allt han sa, hände.

De hungriga blev mättade, de fallna blev upprättade, syndarna förlåtna och en död uppväckte Jesus till liv igen.

Jesus pekade på vår hunger - inte efter bröd utan efter mening, och relation.

Jesus avslöjade våra fula tankar och girighet, där lögnen gärna förkläder sig till Ljusets ängel för att förleda oss.
Goda behov perverteras till begär, som tar kontrollen över oss.
Här hjälper inte "positivt tänkande".

Positivt med negativt.

Därför kommer nu en uppmaning:

DÄRFÖR SKALL NI SLUTA LEVA SOM FÖRUT, NI SKALL LÄGGA AV ER DEN GAMLA MÄNNISKAN, SOM GÅR UNDER, BEDRAGEN AV SINA BEGÄR.

Den som först och främst bedrar oss är vi själva.

Vi ändrar vår argumentering så att det passar oss bättre, blir billigare... och mer konstnadseffektivt. Och så blir det "sant".

- Sluta nu, det är inget fel på mig! Vad då "den gamla människan"? Jag gör så gott jag kan, jag är inte sämre än någon annan!

Nej, det är du inte. Men denna livsinställning permanentar de egna problemen och negligerar okänslighet och likgiltighet.

Tills en dag då livet brakar samman...
Arbetslöshet, sjukdom, skam, olycka, skuld, dödsfall... Allt ställs på ände.

Bedragen av sin ovilja att se sig själv i Guds ljus.

Att bli förkrossad av "sin goda vilja" som ledde fel, är en svår insikt.
Hur mycket har jag skadat andra? Hur vilse är jag på livets karta?

Dessa tårar är av Gud. Gråt! Gråt över din vilsenhet och tacka för att du blivit funnen av Gud!

Det är nu omvändelsen börjar. Den inre städningen. Avslöjandet.
Hur ynkliga vi är... Och! Hur oändligt älskade vi är, villkorslöst, av den Gud som skapat universum!

Men inte för att du ska utnyttja den, eller tycka synd om dig själv, eller förakta Gud eller sno lite Kristus-energi utan att lyssna till vad Jesus faktiskt säger.

Lyssna. Se hela blomman!

SE TILL ATT FÖRNYAS I ANDE OCH FÖRSTÅND, OCH ATT NI KLÄDER ER I DEN NYA MÄNNISKAN, SOM HAR SKAPATS EFTER GUDS BILD...

 Vilken härlig uppmaning!
När vi sörjt färdigt över vår brustenhet, får vi byta fokus.

Se på Herren istället, inte dig själv. Lögnens fader lurar dig om du gräver mer i ditt förflutna.

I Kristus blir du och jag förnyade! Gud gör inget gammalt, han förnyar, renoverar, bygger upp så till den milda grad att vi knappt går att känna igen!

Jo, luggen är densamma, men attityden till livet helt annorlunda!

Vilken ande driver dig?
Här du en "guide" från New Age? Se upp. Fråga honom eller henne vad syftet är och målet med deras guidning. Du är inte fri. Men Jesus är starkare.

Många drivs av sin individualism, utan koppling till kollektivet och gemenskapen.
Den andan blir ensam. Se upp. Till slut står du där själv, utan någon flock att tillhöra.

Hos Jesus, och bara hos honom, finns den Helige Ande.
Flera av mina muslimska vänner har börjat fråga efter detta. Islam drivs inte av Helig Ande. Där finns krav på goda gärningar och straff om de inte uppfylls i tillräckligt mått. De vet dock aldrig när deras Gud är nöjd.

Även här välkomnar jag var och en att bedja Gud om att få Helig Ande in i sitt liv.

- Tag emot helig Ande! I dopet fick du Guds skapande Ande som gåva.

Anar Guds Heliga Ande...

Se också till att förnyas i ert förstånd, säger Paulus till de kristna i Efesos i Turkiet.

Att vara kristen inbegriper även förståndet. Jag vet ingen filosofi eller religion som så klart kan driva apologetiken och förklaringen om människans utsatthet och Guds räddningsplan.

Hela denna blogg är ett enda långt försök att förnya förståndet... Det är därför det tar sån tid..


Gud själv ikläder oss "den nya människan". Han tar på oss den vita dräkten, som är den rena kärleken som Jesus visat.

Utblottad, naken och med två tomma händer låter jag mig omslutas av något mycket större än vad jag själv förmått.

Försoningens klädnad. Förlåtelsens baddräkt.

Jag är människa och Gud är Gud.

Och du är en humla.

Och så formar han tillbaka oss till det original Han först hade tänkt.
Gud skrapar bort allt som är kopierat från andra... det gör ont... och letar fram dig och mig såsom Han  ville ha det.
De svarta syndafläckarna sitter hårdast... det nästan blöder... men plåstret heter:

.. VI ÄR SKAPADE EFTER GUDS BILD, MED DEN RÄTTFÄRDIGHET OCH DEN HELIGHET SOM HÖR SANNINGEN TILL. 

Vi kommer inte åt heligheten genom att bygga egna altaren. Det hjälper inte hur många doftljus du har eller rökelsestickor. Det blir inte mer heligt för det.

Guds Ord säger att heligheten hör ihop med den sanning som Jesus visar.

Helig - avskild, alltigenom ren.

Det är till den gemenskapen vi är kallade.

Ni har lärt känna Kristus... ja, kanske en liten aning mer.
Om han verkligen är så fantastisk som ni säger - och inte bara en vishetslärare bland andra - då vill jag sakta lära känna Honom.

Jag har inget att förlora.

Bara mitt falska jag.

Guds ljus genom mig.

Käre himmelske Far,
Hjälp oss att lägga bort lögnen och tala sanning, först och främst till mig själv och min dagbok.
Förlåt att smyglögnerna också drabbar andra - vi ska ju vara varandras med-lemmar! Förlåt.

Hjälp mig så att inte solen går ned över vår vrede.
Rädda oss från de hårda orden som vill flyga över läpparna. 

Idag ber vi särskilt för alla dem som börjar skolan. Låt respekt råda. Hjälp de vuxna att stävja mobbing. Låt kunskapen flöda! Även om Dig...

Skydda mig från djävulens angrepp när jag är trött och svag - han skall inte få ett enda tillfälle till!

Förlåt oss när jag stjäler, i affären, på jobbet, och tar andras tid med vår uppblåsthet och skryt. 

Ge mig ett nytt arbete, Herre, så jag kan sträva med egna händer. Nu vill jag dela med mig av mitt goda åt dem som behöver. 
Amen.

Delar med sig.

Denna bön var formulerad efter hela texten i episteln på 9:e sönd e Tref, årgång 2. Eller enklare sagt: läs hela Efesierbrevets kapitel 4, vers 20-28.


Var välsignad.
Och sträck på dig i sanning, såsom den vackra STOCKROS du innerst inne är!

Din syster i Kristus,

Helene (F)örstockad Sturefelt,

- fräls och fri!
- rosfotograf med pollen på linsen och himlen i blick.

Tack Gud!

KYRKOVALET och JESUS

Ledljuset i kyrkan?

Den 17 september är det åter dags för val till Svenska kyrkans demokratiska styrelse.
Budgeten för denna jätteapparat är en kostnad på cirka 160 miljoner kronor.
Det skall täcka personal, information, lokalkostnader och röstkort.

Det är mycket pengar. Det är väldigt, väldigt mycket pengar... i en administration som känns mer än överdimensionerad.

Denna söndag, den 9:e i Trefaldighetstiden, är rubriken Goda Förvaltare.

Jag frågar mig då genast om hur gott det är att använda alla dessa miljoner kronor till ett röstförfarande som allt fler ifrågasätter.

Inte framkomligt.

Den kristna församlingen liknas vid en kropp, där de olika lemmarna tjänar varandra med sina olika förmågor.

Men vem är kroppens huvud? Ordföranden? Kyrkoherden?
Nej, naturligtvis är det Jesus Kristus. Åtminstone på pappret. Åtminstone i Bibeln... som inte så många läser längre.

Jag skriver inte för att klaga. Jag skriver för att försöka hitta tillbaka till ursprunget.

NI HAR LÄRT KÄNNA KRISTUS - SÅVIDA NI NU HAR HÖRT OM HONOM OCH UNDERVISATS OM HONOM, EFTER DEN SANNING SOM FINNS HOS JESUS.
Efesierbrevet 4:20.

Rykande aktuella ord från veckans episteltext.

Många blivande förtroendevalda bävar inför uppdraget, eftersom nomineringen ibland blir så att man tvingas ställa upp, i brist på bättre lämpade.

I bästa fall finns en kristen tro som drivkraft, i sämsta bara ett allmänt intresse för kyrkan som traditionsbärare. Detta bäddar för slitningar innan arbetet ens har börjat.

Gammalt!

Många har debatterat detta förut, men jag vill påminna om hur fel det blir att kvarhålla partipolitiska listor i ett kyrkoval som har Jesus som centrum.

Det gynnar inte demokratin alls, det visar bara att vi klamrar oss fast vid statskyrkosystemet utan att våga lita på att vi är en fri kyrka.
Det är alltför riskabelt att välkomna okunskapen in i vilken styrelse som helst.

Statsvetaren Magnus Hagevi ger tre exempel på andra demokratiska system i våra systerkyrkor. Jag saxar ur Kyrkans Tidning, nr 31/32, 2017:

1. Medlemmarna röstar på personer, inte på nomineringsgrupper.

2. Indirekta val, där man röstar på lokal nivå och sedan utser representanter högre upp utifrån den lokala nivån.

3. Föreningsdemokrati, där man med direkt deltagande i kyrkan röstar fram sina representanter, som i sin tur röstar fram sina representanter till nästa nivå.
Detta blir oerhört mycket billigare, menar Magnus Hagvi.

Hm, jag såg ingen större skillnad mellan dessa... men poängen är att vi behöver komma ned på golvet igen. Och in mot altaret.

Snarare plats för TRO!

Ibland måste stora organisationer nollställa sig. Man lever på gamla lagrar och systemet stämmer inte längre med verkligheten.

12,8 % röstar i kyrkovalet. Vi predikar enkelhet och diakonal medkänsla. Men vi tillåter vår administration sluka 160 miljoner kronor!!

Hur många präster skulle man kunna anställa för den summan, liksom diakoner, musiker, missionärer... ??
Hur många medmänniskor skulle vi inte kunna nå istället?


Poliskåren är i kris. Man omorganiserar och gör allt större. Kyrkan är i kris. Även vi omorganiserar och gör stora enheter, i hopp om att vi "gör något".

Men vad vi gör är att vi missar målet. Lokalkännedom och teambildning görs bäst i mindre skala.
Jesus samlade tolv lärjungar, inte 12.000... Han tog det lugnt, utbildade dem och rustade dem med helig Ande.

I flera församlingar finns det goda exempel där förtroendevalda får en snabbkurs i vad det innebär att vara kyrka. Det är mycket bra.
Men det räcker inte.

Ständigt, ständigt...

Just nu har jag fått en bok i min hand som tydliggör detta. Den heter VI BEHÖVER EN NY REFORMATION, av Lennart Magnerot, där han lyfter tillbaka kyrkans ledarskap till begynnelsen.
Vad säger Guds ord? Vilken plats har Jesus Kristus?

Jesus är inte vem som helst, han är inte reducerad till "en kort andakt" på musikstunderna, han är inte en vishetslärare bland andra. Nej!

ALLT LADE GUD UNDER HANS FÖTTER, 
OCH HONOM SOM ÄR HUVUD ÖVER ALLTING 
GJORDE HAN HAN TILL HUVUD FÖR KYRKAN, SOM ÄR HANS KROPP, FULLHETEN AV HONOM, SOM UPPFYLLER ALLT.
Efesierbrevet 1:23 

När spricker bubblan?

Lennart Magnerot, pastor och lärare, och riktar sig främst till "frikyrkan", men där är ju även vi.

Kyrkan förlorar sin identitet när vi inte längre står för Bibelns sanningar, menar han. Förstås!
När Guds Ord är så dåligt prioriterat och läst, kan kyrkans verksamhet inte bli annat än uttunnat.

Bönen är den kristna människans andning. Men när den inte finns i daglig gemenskap i kyrkan, då kommer andnöden. Sammanträden, timslånga diskussioner och egna idéer tar plats istället för att lyssna in Guds röst.

- Bönen är det livsrum som församlingen måste agera utifrån. Utan bön sjunker snabbt den andliga medvetenheten till farligt låga nivåer, skriver Lennart M.

Tänk om vi istället kunde ropa till Gud och lägga fram våra tankar inför Honom, i innerlig hängivenhet, där Guds Ande enar oss till beslut.

Proklamera, bed, lovprisa.

När kyrkoherden/ pastorn/ ordföranden/ församlings-föreståndaren gör sig själv för stor som ledare för "sin församling", då begås flera fel.

För det första tillhör församlingen Herren, inte någon namngiven präst.

Själva ordet "kyrka" kommer ju ifrån det grekiska ordet Kyrios, som betyder Herre, alltså "den som tillhör Herren! Det är mycket fint!
Inte den som tillhör den socialdemokratiska nominerings-gruppen... och så vidare.

Det som händer när ledarskapet inte är förankrat i "Kristus huvudet" är att kroppens olika ben börjar gå åt olika håll. Det finns ingen samordning. Förvirringen sprider sig.

Vem är församlingens huvud?

Fler och fler lemmar börjar ta order direkt från Jesus och sätter igång egna projekt för att få utlopp för sin andliga överskottsenergi.

Lennart Magnerot beskriver det så här (sid 87):

* Någon startar en kristen sajt på nätet. Här är jag!
* En annan startar kanske en bibelskola med karismatisk frihet och profetiskt tilltal.
* En tredje reser runt och håller kampanjer.
* En fjärde skriver en bok.
* En femte öppnar behandlingshem med likasinnade.
* En sjätte intresserar sig för Israel.
* En sjunde tar med sig ett kompisgäng ut på stadens gator för att vittna och hjälpa utsatta.

Jag känner mig träffad på flera punkter, och fler med mig!
Att fastna i administration och en överdimensionerad organisation, som äter upp våra pengar, gör en förtvivlad!

Vi har inte råd med detta.

Människors nöd och längtan efter frälsning från tomhet och falskhet ropar på oss.

Tänk om allt detta istället kunde få ske inom församlingens ramar. Vilket stöd det skulle vara! Vilken genomslagskraft det får, istället för enskilda projekt i väntan på att organisationen ska sluta sina sammanträden...

Gör det i gemenskapen.

När människor upplever att det blir tagna i bruk efter sina gåvor, då kommer kraften och glädjen.

Att härma världen har alltid varit en frestelse för kyrkan. Men det blir inte bra.
Paulus fortsätter förmana i Efesierbrevet:

NI VAR DÖDA GENOM ERA ÖVERTRÄDELSER OCH SYNDER...
... NÄR NI LEVDE PÅ DENNA TIDENS OCH VÄRLDENS VIS, 

OCH LÄT ER LEDAS AV FURSTEN ÖVER LUFTENS RIKE, 
ÖVER DEN ANDEMAKT SOM NU ÄR VERKSAM I OLYDNADENS MÄNNISKOR. Ef. 2:1-2.

Två exempel vill jag ge, för att bli konkret.

Sankta Clara i Stockholm var mycket nära att säljas ut och byggas om till badhus... Men så kom en kvinna på besök och frågade:
- När är det tid för bön?
- På söndag, blev svaret.
- Men det är måndag idag... Det går inte! Vi ska be NU. Och sedan i eftermiddag också!

Ni som har träffat Carl-Erik Sahlberg vet vilket revolution bönen fick för församlingen.
De samlades till bön, 2 timmar varje dag - i lovprisning, i proklamation av Guds härlighet, i kvidande bön för de utslagna, i rop, i tacksamhet för vad de trots allt hade.

Vi har inte råd att vara utan detta.

Precis lika lite som de älskade har råd att låta bli att kyssa varandra.

Sta Clara, Stockholm.

Det andra exemplet är Vadstena Klosterkyrka.

Där fungerar tidegärdsbönerna varje dag, med mässa kl 08, laudes kl 09, middagsbön kl 12, vesper kl 15 och completorium kl 20.

Alla går naturligtvis inte på allt, men hela tiden finns det församlingsbor som bär upp bönen och lovsången.

Dessutom är det bibelsamtal varje dag kl 09.30 om veckans texter, en halvtimme.


Så här vill jag att en kristen församling ska fungera, både i Svenska kyrkan och i alla systerförsamlingar.

Så här vill jag arbeta. Här finns flödande välsignelser att hämta, av näring till både kropp, själ och ande!

Klosterkyrkan i Vadstena.

Min förhoppning är att det är sista gången vi ser partipolitiska valmanifest, där de slår in öppna dörrar, typ:

- Vi vill verka för en öppen folkkyrka.
Jaha... Är den stängd någonstans, menar ni?

- Vi värnar kompetensutveckling för personalen.
Så bra. Och ni själva? Kan vi fördjupa oss tillsammans?

Jag hoppas även att vi kan förvalta medlemmarnas avgifter på ett betydligt bättre sätt än att sprätta iväg 160 miljoner kronor på något som ger så lite tillbaka.

Församling utan huvud? 

Barmhärtige Gud,
Du som anförtror ditt rike åt svaga människor,
ge oss nåd att vilja det Du vill,
och älska Dig över allt på jorden,
så att vi tjänar Dig av hela vårt hjärta.

Genom din Son, Jesus Kristus, som är huvudet för församlingen och vår Herre, amen!

Hälsningar i förtroende,

Helene F Sturefelt, som höjer sin röst... i bön att Jesus Kristus åter skall bli huvudet i alla våra relationer!

Kyrko-herden!!

SWEDEN ROCK ROCKAR FETT

Sweden Rock 07-10-2017.

Jag är nog ingen riktig hårdrockare.
Jag kan inte den nya generationens bandnamn, jag kan inga artisters karriärer, att först spelade han i den gruppen men sen bytte han till...

Det intresserar mig inte.

Men det som är dragningen är ju själva musiken, stämningen, folkfesten. Trycket. Öset!

Världen i pyttelilla Norje.

Nu har Sweden Rock Festival börjat! För 26:e året i rad drar denna hårdrockscirkus igång, i lilla Blekinge, i pyttelilla Sölvesborgs kommun och i pyttepyttelilla byn Norje - med j.

Annars hamnar man i grannlandet och det blir inte så rockigt.

Här ska folk från 50 länder världen runt lyssna på 80 band, från världens alla hörn, med majoriteten skandinaviska band, gissar jag.

I urval.

Men det började inte bra.

Jag kom från fel håll, efter en halv arbetsdag i Karlshamn. Vilken buss skall jag då ta? 330? Vi prövar.
Hoppsan, den gick till Olofström, där rockfestivalen en gång började 1992, men då skulle jag komma tjugofem år för sent...

Så jag gick av vid Pukabergs rondell. Och gick till Norje. Med j.

Gick och gick. I gummistövlar ty det regnade många millimeter vatten i morse. Tack och lov sken solen varmt nu och vinden hade torkat upp det blöta.
Men raksträckorna ville aldrig ta slut.

Förra veckan gick jag i Negev-öknen i Israel, i 35 graders hetta. Då föredrar jag svensk sommar på asfaltbana!

Jag vågade inte lifta, och ville inte vet hur långt det var. En timme senare var jag framme.
Det betyder 5 km.

Mat! Och vila!

Det blev wokad älg. Skogens konung i ett pitabröd. Med lingonsylt.
Tack gode Gud för maten, amen!

Grillat, stekt och wokat.

Nu lite allvar.

Jag har noga förberett min medverkan i festivalen i bön. Dessa fyra dagar av hårdaste rock kräver både ödmjukhet och andlig vishet.

Herren behöver sitt folk på många platser, för att be och välsigna, hålla stånd mot det som är ont och trösta dem som tappat livsgnistan, och då är bönen vårt starkaste "vapen".

Bön. Bön. BÖN!

HÄMTA NU STYRKA HOS HERREN, AV HANS OERHÖRDA KRAFT.

TA PÅ ER GUDS RUSTNING, SÅ ATT NI KAN HÅLLA STÅND MOT DJÄVULENS LÖMSKA ANGREPP.

TY DET ÄR INTE MOT VARELSER AV KÖTT OCH BLOD VI HAR ATT KÄMPA, UTAN MOT HÄRSKARNA.. ÖVER DENNA MÖRKRETS VÄRLD, MOT ONDSKANS ANDEKRAFTER I HIMLARYMDERNA. 
Efesierbrevet kap 6:10

Jesus är den starkaste metallen.

Det är mycket teater i kläder och utstyrsel, men det finns också en liten klick som har fastnat.
Det är där kampen ska utspelas. Det är för deras skull vi kristna är på festivalen, för att i bön utropa att Guds kraft är starkare än det som bryter ned.

Jag ställde mig framför huvudentrén som ännu inte hade öppnat. Försiktigt höll jag upp handen och bad Fader Vår över hela området.
En kvinna såg vad jag gjorde, och tittade i smyg på mig.

Sedan gick jag runt marknadsområdet och gjorde likadant. Framför Hells Angels stånd stannade jag igen.

FADER VÅR SOM ÄR I HIMMELEN, HELGAT VARDE DITT NAMN,

INLED OSS ICKE I FRESTELSE, UTAN FRÄLS OSS IFRÅN ONDO...

Guds beskydd över alla.

Eftersom jag kom direkt från jobbet var jag modig nog att ha prästskjortan på, för att se vilka reaktioner jag skulle få. Bakifrån såg jag ut som vilken rockare som helst, men inte framifrån.

Jag slog mig ned vid ett bord i solen där hungriga rockar käkade sin älg-kebab.
Det är spontant och lätt att komma till tals, och alla önskar varann härliga festivaldagar.

Efter en kvart kom en äldre och en yngre man och slog sig ned. Efter två minuter visade det sig att den yngre mannen skulle gifta sig i Vadstena Klosterkyrka och den äldre ville prata historia och religion.

- Välkomna! sa jag, jag är redo.
- Va?!
- Jag är präst...
- Hm... jag gick ur kyrkan när katolska präster stänkte vigvatten på krigsflygplan 1968...
- Välkommen tillbaka då... Vi sysslar inte med sådant... vi är här, bland folket, som folk...

Sida vid sida.

Solen värmde i ryggen och de stora samtalen var igång.

Jag mötte några andra ungdomar och jag såg tacksamheten i ögonen över att jag var där, att den kristna närvaron var på plats.

Den första konserten drog igång. Riffen rungade i takt med vinden i trädkronorna.
Världens bästa rockfestival är igång!

Black Star Riders.

En av dem som startade festivalen heter Pelle Åberg. Han har även byggt upp Falkvikskyrkans ungdomsarbete, The Rock, som anspelar på Jesus Kristus, som är vår klippa.

Pelle är skicklig gitarrist och munspelare, tillika troende.
Jag hade glädjen att lära känna honom och hans fru lite, då vi var med i samma bönegrupp.
Sweden Rocks produktionsansvarige har suttit i min soffa... och vi har delat kombinationen hårdrock och kristen tro.

White metal gör gott för själen på ett annat sätt än vad black metal gör...

Bless you, Pelle Åberg!

Hur är det med säkerheten då?
Det är lika bra att erkänna att man tänker på alla terrorattentat mot stora festivaler runt om i Europa.

10.000 rockar vällde in idag. Imorgon kommer ännu fler. På lördag är vi 33.000...

Det skulle behövas "betong-grisar" utplacerade lite här och var som motstånd mot galna lastbilar.
Fast å andra sidan är det så trångt på vägen intill att inga höga hastigheter är möjliga.

SRF har alltid satsat på säkerheten, men när jag lyfte upp blicken mot huvudgatan såg jag bara 1 spanare...

Only one...

Polisens helikoptrar bevakar området från luften. För övrigt är all flygtrafik förbjuden för att trygga säkerheten, även drönare och modellflyg.

Andra sorters drönare dräller på landbacken, och gott om nitade modeller finns det också...

Jag var trött. Somnade nästan på bussen. Måste hushålla med energin.

Säkert.

När jag kom hem mötte jag min palestinska granne. Hennes barn är så söta och hon ler så varmt.
De har gått in i sin fasteperiod och håller ramadan (inte barnen dock).

- Vänta lite Helene, sa hon och gick in i köket...
... och hämtade världens godaste, smaskigaste och sockerfettstinna kringla jag någonsin sett.

- Var så god!

Det här var precis vad jag behövde, efter en lång dag med ofrivillig pilgrimsvandring och existentiella samtal på festivalområdet.

Sweden Rock rockar fett!

Det gör mina grannar också! Fast på sitt sätt...

Min granne rockar fett!

STÅ ALLTSÅ FASTA, SPÄNN PÅ ER SANNINGEN SOM BÄLTE,
OCH KLÄ ER I RÄTTFÄRDIGHETENS PANSAR.

SÄTT SOM SKOR PÅ ERA FÖTTER VILLIGHETEN ATT GÅ UT MED BUDSKAPET OM FRED.
Efesierbrevet 6:14.

Förklädd Gud.
Och förklädd präst, i morgon i städrock. Och kanske också regnrock.

Aerosmith - here I come!

Feta rockhälsningar från Helene Sture Rockärm, som tackar Gud för livet.

Öppnar imorgon igen.