Rosor, kärleksört och nypon.
Så vackert att gifta sig i november!
Det är helt enligt naturens gång - efter sommaren kommer hösten och livet mognar.
Se på den här brudbuketten, den är full av symbolik och kan berätta en hel historia...
* Tre röda rosor för Tro, Hopp och Kärlek.
* Sju gyllengula rosor för de Barn som finns i familjen.
* Kärleksörten är plockad i trädgården. Se där! En växt som vet att vänta och blommar när de andra lägger av...
Dovt rosa, med dragning åt grått, gav hon en fin balans.
Ståtlig stod hon i rabatten, och ståtligt förgyllde hon buketten med sin innebörd; hon kallas också för Fetblad. Tjocka blad... ? Ja, men nu leker vi med begynnelsebokstäverna och då blir det något annat.
Ni som pilgrimsvandrar vet att ordet "fetblad" sammanfattar pilgrimens sju nyckelord:
- Frihet, Enkelhet, Tystnad, Bekymmerslöshet, Långsamhet, Andlighet och Delande.
Detta var mycket viktigt att ha med in i äktenskapet.
På väg till äktenskapet.* Men är det inte några nyponkvistar i också? Jodå!
De växte nere vid havet och några av dem blev kokta till nyponsoppa tidigare i höst. De är med i brudbuketten för att påminna om vardagen. Och för att inte ta något för givet - då sticker man sig på taggarna! Eller får nyponkli i halsen...
* Och över alltihopa ströddes guldglittrande guldflakes och guldtråd, som ett tecken på Guds närvaro i kärleken.
Kärleksörten har gröna knoppar!
Som du vet är bibeltexterna mycket viktiga för mig. De ger mig grund och stabilitet. Men också varning, vägledning och framtidstro.
Men vilken risk att gifta sig i november, då kommer ju Domssöndagarna… med sina stränga och allvarliga texter. Just det. Men det är i sanningen som kärleken bosätter sig bäst.
Söndagen före själva Domssöndagen har rubriken "Vaksamhet och Väntan". Vem har inte gjort det, vakat och väntat, och funderat på om det finns en livskamrat att dela sitt liv med?
Kan det vara en mer passande rubrik än detta?!
Och man kan ju le med hela ansiktet när man sedan lyssnar till det heliga evangeliet - om de tio brudtärnorna... som väntade på brudgummen - denna söndag:
Hör här:
Väntar.
JESUS SADE:
DÅ BLIR DET MED HIMMELRIKET SOM NÄR TIO UNGA FLICKOR GICK UT MED SINA FACKLOR FÖR ATT MÖTA BRUDGUMMEN.
FEM AV DEM VAR OFÖRSTÅNDIGA OCH FEM VAR KLOKA.
DE OFÖRSTÅNDIGA HADE TAGIT MED SIG FACKLORNA MEN INTE NÅGN OLJA TILL DEM.
DE KLOKA HADE MED SIG BÅDE OLJE KRUKOR OCH FACKLOR.
NÄR BRUDGUMMEN DRÖJDE, BLEV ALLA DÅSIGA OCH FÖLL I SÖMN.
VID MIDNATT HÖRDES ETT ROP:
- BRUDGUMMEN ÄR HÄR, KOM UT OCH MÖT HONOM!
DÅ VAKNADE ALLA FLICKORNA OCH GJORDE I ORDNING SINA FACKLOR.
DE OFÖRSTÅNDIGA SADE TILL DE KLOKA:
- GE OSS AV ER OLJA, VÅRA FACKLOR SLOCKNAR.
DE KLOKA SVARADE:
- DEN KAN ALDRIG RÄCKA BÅDE TILL OSS OCH TILL ER. GÅ ISTÄLLET OCH KÖP HOS DEM SOM SÄLJER OLJA.
Lysande.
MEN MEDAN DE VAR BORTA OCH KÖPTE KOM BRUDGUMMEN.
DE SOM STOD FÄRDIGA FÖLJDE MED HONOM IN TILL BRÖLLOPSFESTEN OCH PORTEN STÄNGDES.
EFTER EN STUND KOM DE ANDRA FLICKORNA OCH ROPADE:
- HERRE, HERRE, ÖPPNA FÖR OSS!
MEN HAN SVARADE:
- SANNERLIGEN, JAG KÄNNER ER INTE.
HÅLL ER DÄRFÖR VAKNA. NI VET INTE NÄR DAGEN OCH TIMMEN ÄR INNE.
Matteus kap 25:1-13
Var redo.
Man kan inte leva genom andras relationer. Inte genom andras tro heller. Eller?
Man kan inte låna kärlek av varandra. Det går inte att låna trons olja heller. Var och en måste ha en egen relation till brudgummen - och överfört: till Jesus själv.
Konsekvensen är tydlig. Och nödvändig.
Vi ska ta hand om våra relationer, de vi har ansvar för. Vi får vårda vår gudsrelation och låta det överflöda till dem vi möter. Och vårda oss själva också.
Det går inte att jaga lyckan, det vet vi. Då gömmer den sig hela tiden.
Men vi vill ju inte heller blunda för att lyckan finns. Det är då det gäller att vara redo... att ha både "fackla och olja" hemma när den kommer!
- Men jag har inte väntat på brudgummen med facklor, sa bruden i kyrkan, jag har väntat på honom med denna brudbukett!!
Sju barn ger tyngd!
Att vara redo för kärleken handlar om god självkännedom, och att leva försonad med sin livshistoria.
Det går inte att gå in i ett nytt förhållande utan att vara klar bakåt.
Många män har alldeles för bråttom och vågar sällan leva med sig själv. Men det är nödvändigt för att kunna lyssna till sitt hjärtas röst.
Och Guds röst.
Vi vet att skilsmässa är fel. Löftena vid vigseln är livslånga.
- Så länge jag lever... tills döden skiljer oss åt.
Så är det. Så skall det vara. Så måste det vara! Kärleken behöver trygghet och trofasthet för att tilliten skall blomstra.
Ändå vet vi att hälften av äktenskapen idag slutar med uppbrott. Det är djupt tragiskt!!
Familjer går sönder och hjärtan slits i tusen bitar.
Jesus svarar kort och torrt då han dras in i en diskussion om äktenskap och skilsmässa, skildrat i Matteus kapitel 19:
Vårda varandra.
DÄRFÖR ATT NI ÄR SÅ FÖRSTOCKADE TILLÄT MOSE ER ATT SKILJAS FRÅN ERA HUSTRUR, MEN FRÅN BÖRJAN VAR DET INTE SÅ...
Ett äktenskap definieras så att det skall vara till människors hjälp och glädje, till inbördes stöd och fördjupad samhörighet i mörka och ljusa dagar.
Om makarna inte lever upp till detta, då medverkar man till äktenskapets upplösning - inifrån!
Om man bidrar med krav och tystnad, surhet och lathet, struntar i att se och tillgodose den andres behov och hellre lägger sin tid på jobb och fritid - ja, då finns det ju inget faktiskt äktenskap, hur mycket gift man än är!!
Då har man redan missbrukat denna Guds gåva.
Äktenskapet är färskvara.
Men hur många gånger kan man hålla på att gifta sig och skilja sig och gifta sig och...?
Är detta en fråga för den enskilda människans samvete inför Gud?
Eller är det en fråga om kyrkotukt och god ordning inom den kristna församlingen?
Jag hörde en vän berätta att i den ortodoxa traditionen så är bröllopet omgärdat av stor pompa och ståt. Men om det är tal om omgifte, då har den andra vigseln karaktär av bot och bättring...
Bot och bättring. Ja, det är trovärdigt. Allvarligt. Allvarlig glädje. I uppriktighet.
Vad vi än gör, vad vi än säger, så vet ju Gud det...
Vi kan välja att leva som sambor i förhållande nr 2, för det blir så pinsamt att stå där vi altaret igen... och lova det man inte kan hålla...
Å andra sidan lever många som gifta i samboförhållanden, men utan att ha bett om Guds välsignelse.
För mig som kristen är det en omöjlig hållning.
Då har jag inget förtroende för att Gud svarat på bön, och ingen tillit till att Jesus är med mig "alla dagar intill tidens ände"!
Då gömmer jag mig inför Herren... och det vet vi hur det går.
Skynda dig. Jag har väntat klart.
Hela Gamla Testamentet är fullt av skildringar av Guds folk som struntar i Guds vilja och gömmer sig för hans närvaro. Egensinnigheten leder fel, gång på gång.
Men Herren ger inte upp, han förmanar dem och ger dem tydliga gränser och stränga konsekvenser av deras handlande.
Och trots att de krånglar, sviker och är våldsamma och motsträviga så älskar Gud sitt folk.
Herren gör allt för att de ska förstå att han vill dem väl.
Ärligt talat, att läsa GT är för mig en stor tröst! Livets svårigheter och brutna förbund står där sida upp och sida ned. Gud ömsom hotar och ömsom tröstar för att fostra sitt folk, precis som en älskande förälder gör med sitt barn.
Och vi är Guds barn. Jag är Guds barn...
Av din förlåtelse lever vi.
Förmanad. Försonad. Och upprättad.
Upprätt. Upprättad.
Ja, själva relationen mellan Guds folk och Gud själv liknas ofta vid ett bröllop!
Och i Nya Testamentet är den kristna församlingen "bruden" och Jesus är "brudgummen".
Därför - DÄRFÖR - vi kan våga tacka JA till Guds outsägligt rika gåva att få börja om livet igen. Och igen!!
Man får se upp vad man ber om...
Gud hör bön!
Och då gäller det att vara beredd.
Håll hjärtats ljus tänt.
Det är kanske inte regnar så särskilt många män från himlen, så som popkören Joyvoice sjunger "It raining men, halleluja, amen..." Det räcker att det ramlar ned en enda...
Men att bedja om en man av "Davids sinne", det får vi göra!
Det är att be att denne bristfulle varelse alltid är vänd mot Gud i sitt sinne; i tacksamhet när det går bra, och i ångerfull förlåtelse när felbedömningar och misstag kommer. Honom är det lätt att älska!
Eller så kan man sjunga El Baion med sina sångarvänner:
- "Och den kärlek som tändes idag, och som växer med pulsarnas slag, den skall sjunga och le dagen lång, El Baion… alla vet att vi älskar varandra!"
Dock, de psalmnummer som hängde på psalmtavlan i kyrkan var inga poplåtar eller kärleksvisor, det var handfasta psalmer med djupaste poesi, rotat i Guds ord.
Jag avslutar detta bröllopsinlägg med den finaste vigselpsalmen jag vet, psalm 58:
Sinnesrobönen...
HJÄRTAN ENIGT SAMMANSLUTNA, SÖK I HERRENS HJÄRTA RO.
LÅGOR UR GUDS VÄSEN FLUTNA, BRINN HÄR KLART I KRISTI TRO.
HAN ÄR DEN SOM OSS FÖRENAR, SOLEN HAN OCH VI DESS GLANS.
PÅ HANS LIVSTRÄD ÄR VI GRENAR. HAN ÄR VÅR OCH VI ÄR HANS.
GUD SKE ÄRA! VILKA HÖJDER, VILKA DJUP AV IDEL NÅD.
VILKA OSÄGBARA FRÖJDER OSS BEREDDA I HANS RÅD.
GUD SOM ÄR OCH VAR OCH BLIVER, UNDERS UNDER ÄR HANS NAMN!
I SIN SON HAN ALLT OSS GIVER, SLUTER OSS I FADERSFAMN.
KRISTUS, DU SOM FÖRT OSS SAMMAN I EN HELIG SYSKONRUND
LÅT I OSS DEN HELGA FLAMMAN BRINNA TILL VÅR SISTA STUND.
LÅT DIN KÄRLEK STÄNDIGT VERKA I VÅRT LIV OCH SÄTTA SPÅR
SÅ ATT VÄRLDEN KLART KAN MÄRKA; VI ÄR DINA, DU ÄR VÅR!
Sv Ps 58, Zinzendorf 1725, Mannström 1913, Hallqvist 1983.
Såsom hjorten längtar...
Så, vem har sagt att man ska gifta sig på våren? Det är november som gäller!
Vi lär oss av djuren: de äter upp sig på sommaren, parar sig på hösten och föder ungar på våren! Det är så det skall vara.
Fast det där sista hoppar vi över...
Vi har redan uppfyllt jorden med dem vi förmådde.
Tag vara på ditt liv. Var inte rädd. Se, Gud gör allting nytt.
Lev med sinnesrobönen. Fördöm inte andra. Anklaga ingen. Gläd dig med dem som gläder sig.
Det är människans uppgift.
- Tager du denna...
- JA!
Ringmärkt.
Ringmärkta och utmärkta hälsningar, från Helene F Sturefelt.
