Sturellas Fotoblogg: ATT LÄMNA TID OCH RUM

Lämnar tid och rum.

Går det att lämna tid och rum? Kan man förflytta sig till andra sammanhang där tiden är annorlunda och rummet större?

Ja, det kan man.

Jag tog tåget upp till Vadstena och åkte genom ur och skur. Det regnade så pass mycket, och i sidled, att mina lakan i resväskan hade blöta kanter... trots att jag bara gick från den ena perrongen till den andra.

Tiden är relativ både till sin upplevelse och sitt innehåll. Även regnet, tydligen...

Jag tror att det finns "tidsbubblor" där tiden går långsammare och där dygnsrytmen är förskjuten.

Vad som orsakar detta vet jag inte.

Något är förskjutet.

Grekiskan har två ord för tid: "kronos" = klocktiden i timmar och minuter, och "kairos" = själva stunden, ögonblicket som är rätt.

Jesus kunde säga:

- Min stund är inte kommen än.

Eller tvärtom:

- Min stund är inne.

I Vadstena är hinnan mellan himmel och jord tunnare än på andra platser.

I detta geografiska rum, denna plats, har svensk kungahistoria skapats. Här var Birgitta Birgersdotter hemspråkslärare till drottning Blanka.

Här har böner betts och uppenbarelser mottagits, hit har stora folkskaror vandrat genom seklerna och hit kommer vi än idag, och slås av den andlighet som bor här.

Och på Jesu Kristi uppdrag byggdes den stora Klosterkyrkan, med Birgittas dotter Katarina som arbetsledare. Men då var Birgitta död och på väg att bli helgonförklarad, allt medan hon låg skeletterad i en kista...

Heliga Birgittas transportkista.

Jag har lämnat sjörövarlandet kring Sölvesborg, där det för länge sedan fanns storhövdingar som härjade runt och spred skräck omkring sig. Det var Sölwtiz, Ynde och Lister. Hällevik - helvetesviken - var ett av deras tillhåll, säger de gamla berättelserna.

Det är nog ingen tillfällighet att Sweden Rock har sin arena här, i Norje Bokes havsvik, och att vikingamarknaden går av stapeln i Gudahagen i Näsum.

Där går klockan trögt ibland, dygnet har 25 timmar, jag är morgontrött och helst uppe under de mörka timmarna.

Men inte här i Vadstena!

När jag kliver av buss 661 vid brandstationen går jag in i en annan tidszon.

Som i ett slag (!) är jag morgonpigg och vaken kl 07. Jag deltager i alla morgonbönerna och kommer i säng redan kl 22 - här är dygnet kortare och har bara 23 timmar...

Birgittasystrarnas gästhem.

Precis som vinden skapar ringar på vattnet - och just nu stora vågor på Vättern - så skapar människans böner återverkningar i den andliga världen.

Den är lika verklig som den jordiska, men vi har inte ögon att kunna se den med. Dess kvalitet är annorlunda, förnimbar endast den som har lämnat sitt ego och har en vilja att möta Guds närhet.

Därför händer det Varje Gång när människor kommer hit till Vadstena att tårarna rinner... Man blir berörd, förundrad och känner äntligen att:

- Nu har jag kommit hem!!

Här finns en harmoni mellan kropp, själ och ande. Här finns god mat, kultur och de innerligaste bönestunder med det rikaste gudstjänstliv. Det är det många känner igen när man träder in i denna förunderliga tidsbubbla.

Vadstena klosterkyrkan. Bedstena...

Ute i den andra världen är tillvaron så trubbig - eftersom andligheten inte erkänns och därmed inte heller får någon näring. Kulturen får väl lite mer plats, men inte tillräckligt.

I värsta fall är livet där ute bara "äta, sova och gå på toaletten" - ingen tid till eftertanke eller reflektion.

Så, låt oss uppmuntra varandra till att hoppa av ekorrhjulet med jämna mellanrum, och så få vara hela människor, om så för bara några dagar!

Det är som att ha hittat ett dyrbar skatt...

HIMMELRIKET ÄR SOM EN SKATT SOM LIGGER GÖMD I EN ÅKER.

EN MAN HITTAR DEN OCH GÖMMER DEN IGEN,

OCH I SIN GLÄDJE GÅR HAN OCH SÄLJER ALLT HAN ÄGER

OCH KÖPER ÅKERN.

Matteus 13:44.

Här någonstans ligger pärlan... Tycklinge.

Denna bibeltext är läst idag, vid laudes, vid pilgrimsmässan och i bibelsamtalet.

Att få leva i bönelivet och samtalen här i Vadstena, på pilgrimscentrum, är som att ha funnit den dyrbaraste pärla.

Många lämnar verkligen allt och flyttar hit. Det finns ingen återvändo när man väl har fått smak på Guds rike.

Upptäckten får man ibland gömma, för att ingen skall ta ifrån en ens upplevelse. Pärlan grävs ned igen, i väntan på att kunna agera och så leva helgjutet med denna himmelrikets skatt.

Imorgon skall vi gå på pilgrimsvandring. Alla som är här har en genuin glädje över denna funna pärlan. Alla vill vara här, ingen är kommenderad hit, alla har längtat.

Och jag tror minsann att vinden börjar mojna och solen tittar fram...