Vad är det som inte fungerar?
Det är så många kvinnor som klagar på sina män. De förstår inte, de kan inte uttrycka känslor och de stänger mer och mer om sig själva, och blir aggressiva.
Vad beror det på?
Det sker inte automatiskt. Vårt beteende handlar alltid om "orsak och verkan", liksom allt här i livet.
Till slut går relationen sönder. Hon orkar inte mer. Trots att hon försökt förklara, förstår han ingenting.
- Hon bara gick...
Nej!
Jag läser och funderar:
Ryan Moresby-White. Fyra röda flaggor.
Här är fyra röda flaggor när en kvinna inte känner sig trygg med en man:
1.Hon kan inte dela med honom hur hon känner det. Istället behåller hon sina känslor för sig själv.
Hon kan inte lita på att han är tillräckligt stabil i sitt känsloläge.
När hon tidigare delade sina känslor med honom, gick han i försvar, blev reaktiv och förminskade hennes känslomässiga erfarenheter.
Han kanske inte ens visste att han gjorde detta.
2. Hon blir tyst, tystnar, inte som en form av fridsamhet, utan för att skydda sig själv.
Hon känner sig inte säker med sin man, och vill inte längre involvera honom.
Hennes tystnad är ett sätt att förminska sig själv så att hon inte provocerar honom... eller triggar igång honom... så att han blir överväldigad av hennes känslor.
Känner du igen det?
Överväldigad.
3. Hon frågar inte längre efter kontakt, inte heller efter särskild tid med honom, eftersom varje gång hon gjort det, blir han överbelastad av hennes känslor och kan inte hantera det.
Så hon drar sig hellre undan.
4. Hon söker allt mer sin egen självständighet, eftersom det kostar henne för mycket att vara nära denna man. Hon försöker skapa sitt eget utrymme genom distans till honom, och genom att vara mer självständig.
Hennes nervsystem behöver trygghet.
Vad är det som har hänt med mannen?
Mannen är trasig och fallen.
Vi kan inte läka det som vi inte är medvetna om. Genom att bli medveten om dessa känslomässiga lägen, kan en man påbörja sin process att läka de sår han fick som pojke, då han överreagerade, blev tystad, inte fick gråta, inte blev sedd, eller blev överväldigad av känslor som han inte kunde hantera.
När en man läker sin sårade inre pojke, kan han äntligen möta en kvinna och hennes känslor, utan att hamna i dessa fällor.
Vi backar tillbaka lite.
Att "förstöra en man" börjar redan i barndomen, när han är en liten pojke.
Och det är föräldrarna som bär ansvaret, mamman först och pappan sen, ja, båda två.
Jag tänker på det allra sista bibelordet i Gamla Testamentet, där profeten Malaki talar hoppfullt om framtiden:
SE, JAG SKALL SÄNDA TILL ER PROFETEN ELIA FÖRRÄN HERRENS STORA OCH FRUKTANSVÄRDA DAG KOMMER.
OCH HAN SKALL VÄNDA FÄDERNAS HJÄRTAN TILL BARNEN, OCH BARNENS HJÄRTAN TILL DERAS FÄDER...
Malaki 4:5-6.
Vänd er till varandra.
Dessa mina tankar är inspirerade av Ryan Moresby-White, som har goda psykologiska insikter i mannens problem i relationer.
Ryan håller seminarier för män, och säger provocerande:
- Överallt går det runt 5-åriga pojkar i 40-åriga mäns kroppar...
Han talar av egen erfarenhet, och fortsätter:
- Hur ska en man kunna gå från att vara en pojke, som känner sig hotad och överreagerar på vad andra säger, till att bli en mogen och trygg man?
En kvinnas kärlek räcker inte.
- Vi behöver våga erkänna sorgen över det vi aldrig fick... uteblivet känslomässigt stöd, uteblivna ord som skulle förklara vad som hände och vad vi kände.
Först då kan vi börja hantera den stress som kvinnan väcker, och det som förr triggade honom att bli aggressiv.
En kvinnas kärlek räcker inte...
Ryan Moresby-White fortsätter förklara för sina manliga kollegor:
- Vi vill ju egentligen inte reagera utifrån våra känslomässiga sår i våra relationer.
Då måste mannen gå in i sin grotta av sorg, vilket han har undvikt sedan han var ett barn, och se sanningen i vitögat.
Mannen måste känna den sorg dessa tidiga barndoms-sår har orsakat honom, OCH genomlida den smärtan, för att mogna.
Annars finns det inte plats i hans nervsystem att hantera stress.
Annars blir han ett "vuxet barn" som saknar förmåga att hantera känslomässiga uttryck och djup, vilket så många kvinnor klagar på...
Med rätta!!
Mannens sår sprider gift.
Det spelar ingen roll hur många gånger han säger till sin kvinna "jag älskar dig!" - det klingar tomt eftersom han inte har kontakt med sig själv.
Mannen behöver umgås med sina egna känslomässiga erfarenheter, och erkänna dem, och processa dem.
När mannen fått syn på sin egen inre pojke - och erkänner hans känslor - då blir det inga "spöken" som dyker upp i relationen med kvinnan.
När en man mognat så kan han ge utrymme för sin partner och hennes känslomässiga uttryck och behov.... utan att försvara sig själv eller fly.
Så, det djupa känslomässiga helandet för en man ligger i att lära sig handskas med dessa känslor, som ligger under olika triggers i en relation, säger Ryan Moresby-White.
Men det går att läka och hela!
Vilket oerhört ansvar det är att vara förälder!
Både mamman och pappan kan skada sina barn känslomässigt genom att inte vara medvetna om detta.
Dock vill jag framhålla att det inte är farligt att "göra fel" - vilket vi gör hela tiden - poängen är att vi måste kommunicera, backa, säga FÖRLÅT så att vi hittar den goda vägen fram igen.
Och jag tänker att det Ryan har föreläst om även gäller flickor, tjejer och kvinnor över lag - MEN, eftersom könsrollerna fortfarande inte är lika, drabbas pojkarna värst.
Nu ska jag sätta mig och gråta en stund...
Röda flagg-hälsingar från Helene Sture Manfelt,
- drabbad, fundersam och svamphatare....
Ännu en klok man.
P.S. Om mannen dessutom matas med machoideal och hat, då får vi en livsfarlig figur som har förlorat all sin empati.
Det tar vi en annan gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar