BRÖLLOPSGLÄDJE - Deutgen & Olsson

Kyrk-svaj. Glad nervositet.

Första helgen i augusti har blivit årets största bröllopshelg.
Då är alla tillbaka från sina semesterresor och bruden är brun och grann...

Prins och prinsessa för en dag.
Det är fantastiskt att ha allt strålkastarljus på sig vid denna kärlekens fest.
Knäna skakar av nervositet, men hjärtat skuttar av glädje.

"Blir det du och jag?"

Imorgon ska kyrkklockorna ringa för Anna och Thomas.
Deutgen och Olsson ska bli Ett.
Kärlek och juridik omfamnar varandra.
Liksom dansband och kammarkörmusik. Norrbotten och Blekinge.
Sång och musik samsas med bibeltexter och böner.
Så spännande det ska bli!

Eller som Thomas själv formulerade det:

"KAN MAN BLANDA BÖNER MED BUGG,
FRÄLSNING MED FOXTROT?

TVÅ VÄRLDAR SOM MÖTS I EN ÅSKKNALL!
MEN VID EN NÄRMARE TITT SÅ HÖR FAKTISKT VÄRLDARNA IHOP.

I DEN HÄR BOKEN BEJAKAS LIVET, DANSEN OCH GUDS BUDSKAP.
OCH DET BLIR ALLDELES SJÄLVKLART!"

Detta är några rader ur baksidestexten på min andra bok "Prästen Tänker i Tältet" - dansbandstexter och evangelium från Ulvsmåla-festivalen.

Lisa Magnusson sjöng "Movie Star".

Ta till exempel "Movie Star" som handlar om en filmstjärna.
Vad händer när applåderna har tystnat?
Hur känns det när strålkastarljuset slocknat och alla gått hem?
Tomt...
Den tomheten har fått många artister att söka tröst på fel ställe.
Som präst kan man uppleva samma tomhet efter stora gudstjänster.

Jag citerar mig själv (ja förlåt att jag tar plats!):

"Vi är en avbild av Gud.
Inte till den yttre formen, utan till den inre.
Gud är Ande.
I vårt inre finns ett inre rum där Guds Ande bor.

Den samhörigheten kan viska i oss att vi är så oändligt älskade av Gud.
Långt mer än av alla filmstjärnor i hela världen.
Och när vi förstår att vi är uppmärksammade från Högsta Ort, då bleknar alla filmkontrakt.
När applåderna tystnat, då finns Guds kärlek kvar...."

Guds stjärn-himmel!

Det kristna äktenskapet är två förbund på samma gång.
Dels förbundet mellan människor, där guldringen är det synliga tecknet.
Dels mellan Gud och människa, där dopet är tecknet på tillhörigheten.

Jag önskar så att alla äktenskap kunde få vara en vila.
En glad vila.
- Hej älskling!

Varför låter vi det gå slentrian i våra förhållanden? Vem ska vi skylla på?
Vem har ansvaret?
- Du och jag...
Och vi väljer varandra! Varje dag. Ja!

Ja! Thomas och Anna!

Vår kärlek är inte prestation. Den vilar i Guds kärlek.
Där finns en källa att ösa ur när den egna förmågan sviktar.

Bröllopsglädje är att ha blick för varandra - och att även fästa blicken på Jesus, som beskyddar oss.

Tack Gud för att Din kärlek följer oss alla dagar.
Du låter mig ta ansvar, Du låter mig misslyckas.
Ja, Du är den som reser mig upp igen.
Tack himmelske Far. Amen.

Vigselprästen
Helene Sturefelt

Jesus i Mörrum.