GRÄNNA till ÖLMSTAD

Mot skogen!

Denna dag 2, på vår pilgrimsvandring, skulle visa sig gå längs sådana stup som det finns på barnens änglatavla, du vet. Änglavakt var nödvändig!
En vandring i vild natur, nära branter med lingon och blåbär, rundslipade stenar och en prövning i hjälpsamhet.

Följ med! Nu går vi från Gränna - utan att ha fått slicka på någon polkagris...

Klorofyll-skönt.

Martin Lönnebos bok "Hjärtats nycklar" gav oss dagens ledord om HANDENS SOLIDARITET:

"Handens, hand-lingens, solidaritetens och beröringens nyckel påminner oss om att den som är värdig ansvar i det mindre också är duglig att fatta beslut i det större.

Skoningslös konkurrens om minskat livsrum, vatten och föda kommer att sätta solidariteten på de svåraste proven under 2000-talet."

I våra ryggsäckar hade vi delat upp den gemensamma färdkosten under dagen; nötter, aprikoser, blåbärssoppa och nescafé.
Och Svennes kaviar till de kokta äggen.
- Vem har Svenne?
- Jag har bara Ronny...
Tänk dig att ha en Svenne i ryggsäcken....

Blåbärssoppa med Vätternvatten.

"Skall jag ta vara på min broder? Undanflykter skall fördärva världen.
Skall jag ta vara på jorden? På djuren?
Skall jag ta vara på själen? På vattnet, blommorna, tystnaden, skönheten och de fattiga?
Skall jag?"

Lönnebos ord visar att en modern pilgrimsvandring är i solidaritet med dem som saknar det vi äger i överflöd.
Det är inte religiös sentimentalitet!
Pilgrimsvandring är till för oss alla som lever i en värld där vi håller på att tappa fotfästet.
Ungefär som den här tallen...

Överlever vi?

Vandringsstaven var särskilt nödvändig i dag. Ibland gick staven igenom kanten, ty där tog marken slut och stupet visade sin dragningskraft...
Hjälp... Räck mig din stav! Stöd.
Hand-ling. Fötter som vacklade. Upp och ned, ned och uppför igen.
Vätterns sydöstra bokskogsslänter är inte att leka med!
Paus!

Se upp! Eller ned...

Svetten lackade. Här en man som kastade sig i det svala vattnet med kläder på...
- Tyngdlös! Jag väger ingenting!
I vattnet ja...

Sen gäller det att komma upp... allt medan det slipade rullgruset rullade undan i en evig gest av att vilja dra allt med sig tillbaka till djupet.

På glid? Starka krafter.

Är det samma krafter som i fattigdomen?
Som i missbruket?
Det vill dra en tillbaka...
"Gud, ge mig kraft att se och bryta med mina synder" är en av kyrkans viktigaste böner.

Sten och gurka. Och sten...

Vid Wettershus var mina vader slut.
De knöt sig och jag fick inse min begränsning.
Benen ville inte bära mig längre. Otränad. För stora påfrestningar.
Anden är villig med kroppen är svag...

- Vill någon åka med i följebilen?
- Ja tack...

Välkommen! Här vill jag bo.

Medan jag vilade ut i Ölmstads gamla prästgård drog ett skyfall över bygden...
Jag drog sovsäcken tätare om mig och sände mina medvandrare en extra tanke - men de hade läst av vädret och tagit fram regnkläderna med en gång.
Det gäller att ta de mörka molnen på allvar.
Både i väderleken, ekonomin och i relationerna.

De svampkunniga hade lyckats plocka kantareller längs skogsstigarna.
Till kvällsmaten serverades svampstuvning till pastan! Gott.

Kvällsmat.

Varje dag landar i ett "delande" där vi delar med oss av de tankar och ögonblicksbilder vi fått.
Vi lär av varandra, både av motgångarna och insikterna.

Åskovädret snurrade runt Ölmstad. Jag gjorde som min salig farmor alltid brukat göra: satte mig vid pianot och spelade.. "Min framtidsdag är ljus och lång..." Blixtrarna ljungade och jag tappade takten...

Församlingshemmet i Ölmstad.

Vågar vi sova i prästgården? Det mullrade rumt om oss.
Jag kröp långt ned i sovsäcken och knäppte händerna, i förtröstan på att allt vilar i Guds händer.
Men jag visste var nödutgången var...

Helene Sturefelt
- PAX-vandrare.

Himlastege?