Tomt. Bara ljusets närvaro.
Själen kommer till ro.
Tankar och känslor får svalka och kraften kommer tillbaka.
Men vad händer vid högmässan?
Jag vill ta emot nåt bra, men blir tillplattad... Känner du igen det?
Kyrkklockorna har ringt samman och min andliga hunger mättas inte:
- en del präster börjar med att berätta vad kollekten ska gå till (det struntar jag i just nu!),
- eller vad som händer nästa söndag (fullkomligt ointressant! Jag är ledsen och behöver få påfyllning för att orka ta mig igenom dagen!).
Inte nog med det, sen ska man ned på knä och bekänna hur dålig man är...
Protest!! Vaddå ursäkta och förlåt?
Ja. Protest. Nu ska vi reda ut detta.
Jag fattar inte...
En gudstjänst börjar med att proklamera Guds godhet.
Livet är gott.
Men mycket har lagt sig hindrande i vägen. Kan vi röja upp det så att vi kan gå vidare?
SYNDABEKÄNNELSEN
Vi ber inte om ursäkt för att vi är människor!
Nej, det vi gör i syndabekännelsen är att vi tar ansvar för de medvetna fel vi har gjort.
Jag kan inte nog betona hur viktigt detta är.
Utgångspunkten är positiv.
Varje gudstjänst börjar nämligen alltid med en glad lovsångspsalm där Guds godhet betonas och livets skönhet lyfts fram.
I detta Guds ljus kan vi få syn på vårt eget mörker, det som skiljer oss från Gud - och från varandra.
I söndags inledde vi högmässan med dessa ljuvliga ord, jag citerar Psaltaren 89 - men du måste lyfta blicken från dig själv när du läser detta:
Lyft blicken mot den Helige:
DIN ÄR HIMLEN OCH DIN ÄR JORDEN!
DU GUD HAR GRUNDLAGT VÄRLDEN OCH ALLT DEN RYMMER.
PÅ RÄTT OCH RÄTTFÄRDIGHET VILAR DIN TRON,
NÅD OCH TROFASTHET FINNS HOS DIG.
LYCKLIGT DET FOLK SOM VET ATT HYLLA DIG (läs den meningen en gång till...)
HERRE, DE FÅR VANDRA I DITT ANSIKTES LJUS.
DE GLÄDER SIG STÄNDIGT ÖVER DITT NAMN
OCH JUBLAR ÖVER DIN RÄTTFÄRDIGHET,
TY DU ÄR DERAS STYRKA OCH GLANS.
När vi kommer till gudstjänsten har vi ofta oss själva i centrum.
Jag och jag och mitt stora ego, som är sårat, inte mår bra och...
Vi har fel fokus.
Hela kyrkan är ju byggd som en audienssal där vi får möta Gud.
En jämförelse:
- om vi skulle träffa Kungen, då är vi inte fixerade vid oss själva utan vad Kungen har att säga, om du förstår mitt resonemang.
Det vore förmätet att komma med sina egna bekymmer i första hand.
Kungen!
Tala till mig, Herre...
Nåväl, i gudstjänsten har vi nu slagit an en positiv ton.
I Guds kärleksfulla blick tar vi nu och ber att kunna "se och bryta med våra synder" - alltså våra livslögner, misslyckande, bitterhet, hat och medvetna fel.
Inte att vi är människor som inte orkar eller förmår.
Man kan förbereda sig hela veckan inför detta moment!
Man kan ladda med att lyfta blicken uppåt, bokstavligt talat, och sedan verkligen ta emot chansen att få "duscha i förlåtelsen"!
RENA MIG SÅ BLIR JAG REN...
Då blir syndabekännelsen en fantastisk möjlighet!
Alltså inte att vi har haft fingrarna i kakburken eller gått på bio!
Det är så mycket djupare.
Ljus i mitt stenhjärta!
- Till dig som ber om förlåtelse....
Till dig... men bara till dig som ber om förlåtelse!
Till alla andra går dessa ord förbi... för att man inte är redo.
Jag tycker om att hålla upp ett ljus och säga:
- JESUS KRISTUS, VÄRLDENS LJUS, GENOMLYSER DIG.
DU ÄR FÖRLÅTEN, RÄCK FÖRLÅTELSEN VIDARE.
DU ÄR FÖRSONAD, LEV I DEN FÖRSONINGEN - BÅDE MED GUD OCH DITT LIVSÖDE.
- OCH DETTA TILLSÄGER JAG DIG PÅ HERREN JESU KRISTI UPPDRAG!
Prästen är bara ett redskap. Det är Gud som förlåter. Det är Gud som försonar.
Kristus genomlyser dig.
Det går inte att gå ut genom kyrkporten och fortsätta slarva. Då driver man med Gud och har inte förstått att man har stått inför den Heliges tron...
Att "synda på nåden" som det kallas, är mycket allvarligt.
Däremot är det fullt tillåtet att misslyckas... Vi kämpar ju alla...
Åter igen, det är de medvetna felen som vi brottas med och som vi får hjälpa varandra med att se.
Brinnande böner.
Vi tror att det bara är sinnessjuka människor som kan göra onda handlingar.
Men det är inte så.
Du och jag är kapabla att göra dumheter när vi är pressade. Denna kollektiva möjlighet till destruktion måste vi räkna med.
Se, avslöja, bryta, gottgöra, försona.
Detta är den kristna Gudsbilden.
Detta är den kristna mänskosynen.
Allvar, men med den ständiga möjligheten till upprättelse.
Tack gode Gud för det!
Då blir det härligt att fortsätta gudstjänsten med att sjunga:
Ära vare Gud i höjden och frid på jorden!
Helene Sturefelt,
- en bristfull människa som bär ett stort ämbete, med fokus på Jesus Kristus.
Nyduschad i förlåtelsen.
Eld-dop (!)
Jag förstår vad du vill ha fram i denna bloggen och jag delar dina ord fullt ut. Jag har ibland känslan när jag träffar en del andra kristna människor att det finns en slags maskerad... Jag tycker att det är mycket bra att du skrev denna bloggen. Och kanske ta med detta på en sinnesro mässa? En del av dina ord skulle verkligen passa in där.
SvaraRaderaKram Anne-Sophie