GULLBERNA PARK och LÖNNEBOS NYCKLAR

Lämna företräde. För vem?

Skogen för bilarna eller bilarna för skogen?

Sista semesterdagen. Tog en pilgrimssväng i bokskogen. Pratade med några skolbarn som lekte där. De är lika arga som jag över "de vuxnas" planer att bygga hus här.
- Det får man väl inte göra? sa en av mellanstadiepojkarna.
- Vart ska djuren ta vägen? Och vi?
- Jag har sett en älg här...

Jag berättade att vi är några vuxna som skrivit en insändare - förutom det överklagande vi gjort till Miljödepartementet - för att värna barnens rätt.
Och livets rätt.

Vad ska krossas?

Livets rätt eller byggherrens drömmar om girig exploatering?

Jag publicerar insändaren här, med egna foton.
Martin Lönnebos bok "Hjärtats nycklar" ger djupdimensionen.
Helene, en "nej-ropare som vördar det stora Ja:et" (sid 161).

TRAFIKSITUATIONEN RUNT GULLBERNA PARK

"Nu har skolorna börjat och det är så roligt att åter igen höra skolbarnen leka och skratta i bokskogen i Gullberna Park. Men mindre roligt är den besvärliga trafiksituation här i området, som Dagon är orsak till.

I en artikel i tisdagens tidning påvisades farorna med stressade föräldrar som kör ända fram med sina skolbarn, utan att vägnätet klarar det. Samtidigt har nya bilintensiva verksamheter flyttat in i de gamla byggnaderna. Vi som bor här intill, ser samtidigt hur busslinje nr 6 trängs med alltför många trafikanter, på vägytor som är smala och krokiga.

I sommar har den sista detaljplanen fått laga kraft som föreslår att det ska byggas höghus här i bokskogen, hur ska området tåla det? Har de inte verkligheten klart för sig?
Detaljplanen är en pappersprodukt som detta område inte klarar. Det märks att de som producerat den sitter i Malmö och inte besökt området i den utsträckning som krävs.
Och vem skulle vilja bo granne med den brusande infartsleden, på barnens bekostnad?

Gräsmattan blir parkering, träden bakom fälls.

Trafikkorsningen våldsam.

Strax bakom brusar Infartsleden.

Vi som bor, lever och arbetar i Gullberna Park – barn, vuxna och djurliv – berövas en levande miljö som den digitala ”verkligheten” inte kan ersätta. I det steniga Karlskrona bör vi nog vara mer rädda om de grönytor vi har. Kattugglan, som hoar på kvällarna, vill också kunna bo kvar.

Gullberna Park är ett skoltätt område med många förskolor, friskolor och folkhögskola. Trycket på trafiksituationen bör minska, inte öka.
Beakta FN:s barnkonvention och värna som de barn som bor och vistas här.

Varning för - barn?

Nej, varning för kortsiktiga vuxna!

Gör en gång- och cykelbana, men rör inte bokskogen. Den får vi inte åter."
Slut citat av insändaren.

Vad ger oss lycka?

Martin Lönnebo skriver om de tre tillfredsställande-nivåerna:
1. Det angenäma livet -som smakar bra på tungan och i plånboken.
2. Det goda livet - där vi lever med hälsa och kraft, i kärlek med bröd på bordet och där vi uträttar goda och nyttiga saker.
Detta är bra, men det är inte den slutgiltiga och största glädjen, skriver Lönnebo (sid 162), utan det är:
3. Det meningsfulla livet.

"Tillfredsställelse är inte det högsta. Ibland är hungern och sakanden större. Det har de nutida lycko-forskarna inte förstått".

Det meningsfulla livet är ett liv i förening med Det Stora Hela.
Det vet barnen...
Mitt tillfälliga lilla liv är då en del av något större, och ju större meningen är, desto djupare kan glädjen bli, menar Lönnebo. Och jag.

Här kommer bussen.

På en liten gata. Det räcker.

Meningen med mitt liv, är att försöka rädda en bokskog... åt barnen...
Jag vill gärna rädda alla regnskogar också... men det enda bidrag jag har där är att låta bli hamburgerkedjorna...

Vad kännetecknar lycka?

"De rättfärdiga, även de som lidit mycket, strävar efter att handla rätt och göra gott. Det ger lycka".

- Vill du sålunda bli djupglad, lev till glädje för livet!
Martin fortsätter:
- Graden av lycka och glädje hos medborgarna är en bra termometer för hur hög levnadsstandard kulturen har.

Kära nån, tänker jag. Här står vår västerländska kultur inför sin dödsbrant...
Glad? På allvar glad? Djupglad - har vi några sådana här?
Jo, jag känner en... och hon lever nära Jesus.

Sakta ned! Barn leker!

En bra bibeltext i trafiken.

Vad var det Jesus sa i söndagens evangeliettext?

"DEN SOM TAR EMOT DETTA BARN I MITT NAMN, HAN TAR EMOT MIG.
DEN SOM ÄR MINST AV ER ALLA, HAN ÄR STOR".

"SANNERLIGEN JAG SÄGER ER: DEN SOM INTE TAR EMOT GUDS RIKE SOM ETT BARN, KOMMER ALDRIG DIT IN".

Jesus säger inte att barnen ska bli som de vuxna.
Han säger att vi vuxna ska bli som barn - leva nära livet, när Gud, nära varandra och älgarna och kattugglorna.

Vem kommer barnen att tacka om tio år?
De som fällde skogen och gjorde Gullberna Park till bara Gullberna utan Park?
Eller de som var Nej-sägare, för att vara Ja-sägare till livet?

Nu tror jag att skogen kommer att vara kvar.
Den välsignas varje morgon, och har nu en så seg bark, att inga giriga sågar rår på den.
Ikväll går jag ut en sväng till, med min böne-stav, och fortsätter välsigna, tacka och be...

Gröna, djupglada hälsningar från Bokskogs-Mulle
Helene Sturefelt

Vackert.