BLI PRÄST?

Vem kallar Gud?

Ogräs, jordärtskockor och vinbärsbuskar trivs sida vid sida.
Jag dyker ned och rensar, tar bort det som jag inte vill ha i min trädgård.

Det gäller att veta vem man är och vilken uppgift man har även i hjärtats trädgård.
När man funderar på sin kallelse, tänker jag så här:

När man slås av Guds stora närvaro i livet är det lätt att utropa:
- Jag ska bli präst!
Det är inte alls säkert.

Först och främst är vi kallade att vara kristna.
- Jag vill bli kristen! En Kristus-vän!
Och så dyker man ned i bön och bibelläsning...

Jorda dig. Grundligt.

Ibland händer det att någon blir bländad av själva ämbetet och de fina kläderna...
Gud är helt okej, men...
Det är rysligt att möta någon som har klätt ut sig till präst... där tron inte vilar i hjärtats djup eller är integrerad med personligheten.
... där nattvarden kan kvitta och där dopet bara är en tradition...

När jag sitter i kyrkbänken förväntar jag mig av prästen att han/hon ska vara helgjuten i sin kristna identitet.
Även tviveln ska vara kommunicerande med Gud och församlingen.
Det ska finnas en lust att berätta om Jesus.
Det ska finnas en självklarhet i bönen.

Jag förväntar mig att man kan den bibliska historien och hela försoningsläran.
Jag förväntar mig att man kan ge förbön med handpåläggning - men man behöver inte kunna spela gitarr eller sjunga!

Vi får hjälpa varandra att växa mot Kristus.
Att vara präst är att agera med Kristus i ryggen! Vi talar å hans vägnar, vi lyssnar å hans vägnar.

Ståtlig.

Jag förväntar mig att prästen inte är rädd för synden, utan vågar konfrontera den och avslöja den.
Jag förväntar mig att han/hon kan lyssna in själens knutar och räcka frälsningens befrielse.
Ja, jag vill möta en präst som kan trösta, inte släta över, utan på allvar trösta med ord från den Gud som själv varit i avgrunden...

En korsmärkt präst.
Präglad av död åt egot och uppstånden i hjärtat.

Kläder, kläder, kläder...

SSB´s procession i Vadstena.

Heliga Birgittas bön är en riktig präst-prövnings-bön:

"O Jesus, Guds son, du som stod tyst inför dem som dömde dig,
håll tillbaka min tunga till dess jag fått besinna vad och hur jag skall tala..."

Detta är varje kristen människas bön.
Det allmänna prästadömet är alla kallade till!

Tack gode Gud för alla kyrkvärdar, konfirmandledare och frivilliga i sinnesromässan.
Tack för alla torggubbar, goda grannar och leende sjuksköterskor.
Hjälp oss alla att samverka och se vår plats i din trädgård.
Amen.

P.S. Blev du inte präst som du drömde om?
Var inte ledsen, det viktigaste är att du är Jesu vän, där du står!
Mitt i din vardag sänder Gud människor till dig som Han vill att du skall berätta för och be för...

Helene Sturefelt,
- som hade turen att möta sådana trofasta kristna.

Susanne Demånes granprinsessor.