BE FÖR PRÄSTERNA

En god predikan.

Förr var det det högsta ämbetet. Idag har det tappat status - och innehåll?
Prästämbetet - med rötter långt ned i Gamla Testamentet - ännu levande idag, men hur?
Vad gör vi? Hur förvaltar vi vårt arv?

Under sommaren har jag gått till gudstjänst på många olika platser, i olika kyrkotraditioner.
Jag är djupt orolig för den sekularisering som tar sig in i kyrkan allt mer.
Gång på gång kommer jag andligt hungrig till gudstjänsten och alldeles för ofta går jag hungrig därifrån...

Man psykologiserar och förenklar, undviker det svåra eller bortförklarar det.
I många predikningar nämns inte synden vid namn, inte heller frälsningen.
Vad ska man då predika för???
Ta inte upp min tid om du inte har något att säga!
Och läs inte Bibeltexten om du inte bryr dig om den eller predikar över den!

Känner du igen det?
Hoppas inte...

En smaklös predikan.

Detta är ett självkritiskt inlägg, för jag vet inte om jag själv bidrar till den ytlighet jag kritiserar.
Men en sak är tydlig - Jesus Kristus betyder inte särskilt mycket för de präster som hellre predikar om sina egna tankar...
Den egna originella individualiteten tycks viktigare än lyfta fram vad Jesus säger om synd och befrielse, frälsning och himmelrike.

Nu vill jag ge plats för Anders Arborelius, katolska kyrkans överhuvud i Sverige.
I min hand håller jag hans fina lilla skrift  BE FÖR PRÄSTERNA, som jag strax ska citera.

Hans bakgrund är inte den samma som min - katolska kyrkan dras med sina sexualskandaler, och där ämbetet måste förändras: min åsikt är:
1. låt prästerna gifta sig
2. öppna ämbetet även för andra halvan av mänskligheten...

Men nöden är densamma, att be för prästerna.
Påven Benedikt XVI har utlyst ett "prästernas år" som började på "Jesu Hjärtas högtid" den 19 juni 2011.
Ja, det behövs sannerligen!
För oss också, i den lutherska traditionen.

Överhettad.

Nu till det jag vill lyfta fram:

"ÄLSKA ERA PRÄSTER - OCH LÅT DEM IBLAND, FÖR GUDS SKULL, MÄRKA ATT NI GÖR DET.

VAR RÄDDA OM ERA PRÄSTER. DE ÄR SVAGA MÄNNISKOR, LIKSOM NI SJÄLVA, MEN DE HAR ETT OERHÖRT ANSVAR:
- ATT LEDA ER PÅ FRÄLSNINGENS OCH HELGELSENS VÄG.

BE FÖR ERA PRÄSTER.
DE BEHÖVER ER FÖRBÖN FÖR ATT HÅLLA UT, HOPPAS OCH GLÄDJAS ÄVEN NÄR DET ÄR JOBBIGT OCH SVÅRT.

BE OM PRÄSTER.
UTAN PRÄSTER KAN KYRKAN INTE LEVA.
UTAN PRÄSTER KAN NI INTE SJÄLVA LEVA SOM KYRKANS BARN."
Anders Arborelius.

Vid dagens gudstjänstbesök betonade församlingsprästen att vi är olika, och ska vara olika, för att Guds rike och samhället ska fungera.
Olikheten ska inte värderas i bättre eller sämre - bara just detta att vi har olika funktioner.

Var och en kan vittna om Kristus - och ska så göra! Men vi måste ha präster i kyrkan, välutbildade och varmt troende präster.
Prästämbetet är en ordningsfråga.
Precis som alla andra ämbeten och yrken.
Jag är tacksam att det bara är de som har busskörkort som kör buss, och bara läkare som opererar...
Självklart, varför skriver du det?

Jo, för i Svenska kyrkan smyger det sig in ibland att prästen ska var så käck... så trevlig... så tillgänglig och så vanlig... och hålla tillbaka sin yrkesroll.
Men själva ämbetet är varken käckt eller trevligt eller vanligt, även om personen som bär ämbetet kan vara detta!
Det blandas ihop.

Balans.

Colorella fotograferade.

Därför är jag tacksam för Anders Arborelius vädjan till församlingen att be för sina präster...
Själv är jag på knä för den kyrka jag har valt att stanna kvar i och tjäna...

Herre Jesus Kristus, utrusta och kalla nya präster till din kyrka.
Tänd trons glöd, i smärta och i medgång.
Tala allvar med lycksökarna, de titelsjuka och ärelystna.

Sänd bönemänskor till de slitna prästtjänarna.
Helige Ande, tala allvar till församlingen så att de slutar "konsumera gudstjänster" och istället tar sin plats på allvar i Guds rike!
Hjälp oss nu att få Andens gåvor i funktion... vishet, kunskap, gåvan att bota...

När jag lyfter blicken från min bön, hör jag en sång:
- Gud är en Gud med dig uppe på berget, Gud är din Gud även nere i dalen...

Så finns det hopp kvar, för oss alla.
Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande,
såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara, från evighet till evighet, amen.

Helene Sturefelt, V.D.M.