Avgrundsdjup sorg.
Den filosofin är för tunn och håller inte när livet prövas till bristningsgränsen.
Inte heller räcker det med politiska uttalanden, även om den norske statsministern Stoltenberg har visat en mycket föredömlig landsfaders omsorg.
Kulturen är det som bär djupen och öppnar upp för tolkningar av det som händer.
Men när sorgen drabbade Norge och oss alla förra helgen, då ställdes många kulturarrangemang in.
Chocken över dödsskjutningarna krävde något annat.
Bön och ljuständning.
Syndaflod.
Nu, en vecka senare, går vi in i nästa fas - bearbetning.
Då är det dags för alla kulturarbetare att samla sig - Domkyrkan i Oslo!
Det är mycket bra.
Kulturen kan ge den yttre formen.
Kyrkan ger innehållet. Ett gott samarbete.
Ofta är det nöden som driver oss till Gud.
Så var det för mig, så är det för oändligt många.
Hjärtat vet att Gud är den ende som tåler den stora smärtan.
Gud själv har uthärdat det största sveket, det största våldet.
Att sitta där i kyrkan - på konsert, på begravning eller någon annan gudstjänst - ger livet en botten.
Det går inte att komma längre ned än spikarna på korset. Jesus är där.
Gud är där.
Det rymmer alla grymheter som mänskligheten har begått och kommer att begå.
Gud blundar inte.
Han vet...
Dör och uppstår.
Och samlar alla våra tårar i sin lägel.
Tårarna skymmer...
Musik och sånger ger hoppet ord och ton.
Alla vardagshjältar ger mänsklig värme.
Härlig är jorden - trots allt.
Härlig är Guds himmel - man kan längta dit...
... en himmel, ett tillstånd av total frid, av ljus och renhet, där allt förklaras och där rättvisa och försoning omfamnar varandra, som det står i Psaltaren.
Målle, inte ledsen.
Han sjunger också om himlen. Han var där igår och berättade en gammal mans liv, hur Gud läkte honom och gav honom några år till.
- Jag behöver dig...
Gud behöver oss alla!
Medmänskligheten ställs på prov, och jag tror vi klarar den.
Både humanister, ateister och kristna står där sida vid sida, vid ljusbäraren.
"DE SOM SÅR MED TÅRAR, DE SKALL SKÖRDA MED JUBEL.
DE GÅR UT GRÅTANDE OCH BÄR SITT UTSÄDE,
DE KOMMER ÅTER MED JUBEL,
DÅ BÄR DE SINA KÄRVAR..."
Psaltaren 126:5
Helene Sturefelt
- kulturarbetare i Svenska kyrkan; andligt underhåll, inte underhållning.
Målle LIndberg i Ulvsmålatältet 2011.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar