FJÄRILEN - EVIGT LIV

Så lätt och nätt!

"Fjäriln vingad syns på Haga"...
"Lär mig du fjäril, vingad lätt, vad Herren ock åt mig berett..."

Ligger och nynnar sommarmelodier i hammocken.
Oj! Här kommer en fjäril fladdrande!
Det var länge sedan.

Om fjärilarna försvinner, så är det tecken på obalans i det ekologiska systemet.
Jag har faktiskt varit orolig.
Men på bara några dagar har jag sett både nässelfjäril, vitkålsfjäril och en större gulbrun med små prickar - vad heter den?

Det är så fascinerande hur fjärilen lever sitt liv.
Först som larv, sedan i puppan och därefter förvandlingen till en bevingad skönhet!
Livet i tre faser.
Treenigheten gör sig påmind igen.

Tre tagetes, eller?

Jag vill gärna se hoppet om evigheten i detta sätt att leva.
Fjärilen är hela tiden en fjäril - om än i olika skepnad. Du vet ju, kära läsare, att jag har svårt för både reinkarnation och evolution.
Jag ser mig själv som människa i samma sorts faser:
- först i det varma moderlivet, sedan här i denna tvetydiga värld och - ja, efter döden väntar livet med vingar.. ha ha!

Detta är min glada, kristna tro utifrån fjärilens perspektiv!
Medan jag tar ny fart i hammocken med ett glas nykokt fläderblomssaft, så slår jag upp Apostlagärningarna kap 2 och läser om evigheten.

Det är Petrus som berättar:

Vår stamfader David är död och begraven, hans grav finns här än idag.
Som profet visste han att Gud skulle sätta en ättling till honom på hans tron.
Därför var det Messias uppståndelse han förutsade med orden:

HAN LÄMNADES INTE I DÖDSRIKET, OCH HANS KROPP MÖTTE INTE FÖRGÄNGELSEN.
Petrus citerar här Psaltaren 16:10.
Jag har undrat över detta uttryck.

Mottagen..

Vi ska få en oväntad kommentar av Kristus själv (!) såsom Heliga Birgitta uppfattade det i sina uppenbarelser:
(ordet "mandom och kött" = människa)

"JAG ÄR DEN SOM BLEV FÖDD AV JUNGFRUN,
MEN ICKE MISTE GUDOMEN UTAN FÖRENADE DEN MED MANDOMEN,
SÅ ATT JAG I EN ENDA PERSON SKULLE VARA GUDS SANNE SON,
OCH JUNGFRUNS SON.

JAG ÄR DEN SOM HÄNGDE PÅ KORSET, DOG OCH BLEV BEGRAVEN,
UNDER DET ATT JAG BEVARADE GUDOMEN OSKADD.
TY FASTÄN JAG DOG I MANDOMEN OCH KÖTTET, SÅ LEVDE JAG DOCK I GUDOMEN,
I VILKEN JAG VAR EN ENDA MED FADERN OCH DEN HELIGE ANDE."

Ur Himmelska Uppenbarelser, band I, sid 76.

Mitt hjärta jublar!

Jubel i busken.

Här är en pusselbit, förmedlad av Kristus själv, som jag ödmjukt tar emot.
Nu förstår jag vad Petrus menar - och vad Psaltarpsalmen menar - med att Messias kropp inte skulle möta förgängelsen.
Uppståndelsen - livet efter puppan - är det som gör Petrus så frimodig!
Annars hade han ju inte haft något att berätta...
Petrus fortsätter:

"David har inte själv stigit upp till himeln, men han säger:
- Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida, så skall jag lägga dina fiender som en pall under dina fötter.
Hela Israels folk skall alltså vara fast förvissat om att Gud har gjort honom till herre och Messias, denne Jesus som ni har korsfäst."
Apg 2:34

I allt skapat ligger självbevarelsedriften att hellre välja livet än döden.
Den blinda biologin kan inte erkänna att det slumpmässiga livet skulle kunna innehålla sådana viljeyttringar... Nåväl, jag skall inte retas - även om det är strikt sant eftersom naturvetenskapen betraktar naturen som själ-lös.

Märklig skapelse, egentligen.

Nu ska jag sjunga färdigt och be min bön.
Lite ny fart i hammocken... Tra la la...

"Lär mig du fjäril, vingad, lätt vad Herren ock åt mig berett,
där du mot höjd dig svingar.
Igår dig puppan inneslöt, idag du glad ditt fängsel bröt,
min själ skall ock få vingar.

O Jesus Krist, som ur din grav, stod upp med evigt liv och gav det ut åt världen vida.
Giv mig ditt liv att även jag, må efter bitter långfredag
min påskdagsmorgon bida."

Denna psalmtext, nr 304, är översatt av en prästfru i Skåne, fru Emilia Ahnfelt-Laurin, 1832-94, tack det var bra gjort!

Nu ber vi med Jesus och hans egen bönbok, Psaltaren 16:

"Tack Herre för att Du inte skall lämna min själ i dödsriket.
Tack att Du inte skall låta Din Helige möta förgängelsen.
Du har visat mig livets vägar.
Du skall fylla mig med gläjde, när jag får se Ditt ansikte."

Frid över er båda.

Käre Gud, jag ber för dem som idag har levt sin sista dag i jordelivet.
Möt dem när de kommer till Dig...
En extra välsignelse och beskydd ber jag över det nyutropade Syd-Sudan.
Amen.

Helene Sturefelt
- fladdrande glad.