BÖN OCH LJUSTÄNDNING

Vid Heliga Birgittas relik-skrin.

Böneljusen börjar ta slut...
Det är många besökare i kyrkan dessa dagar.
De flämtande ljusen talar sitt tysta språk. De lyser för offren som dog i massakern i Utöya i Norge.
De lyser av förtvivlan, av tröst.
Finns hopp?

Jag vill dela en bön som jag hittade:

GUD, HJÄLP OSS ATT LEVA I EN VÄRLD SOM VI INTE KAN KONTROLLERA ELLER BEHÄRSKA FULLT UT.

HJÄLP OSS ATT LEVA MED TILLIT OCH ÖPPENHET, TROTS ATT VI ÄR SKRÄMDA AV TERRORNS KRAFT.

I VÅRA FÖRBÖNER INNESLUTER VI ALLA SOM PÅ OLIKA SÄTT DRABBATS AV TERRORDÅDET I OSLO.

HJÄLP OSS ATT LEVA I MEDKÄNSLA MED ALLA SOM DRABBAS AV MÄNSKLIG ONDSKA OCH LIVETS OFÖRKLARLIGA MÖRKER.

HJÄLP OSS ATT LEVA I KÄRLEK OCH BARMHÄRTIGHET, TROTS HATETS NÄRVARO I VÅR VÄRLD.

GUD, HJÄLP OSS ATT LEVA SÅ ATT DITT RIKE AV KÄRLEK BLIR VERKLIGHET PÅ VÅR JORD.
AMEN.

Lys, brinn, värm.

Samtidigt tänker jag att detta är en del av mångas vardag, i andra länder...
Att alltid leva på helspänn... Lever jag?
Är det någon idé att plantera sitt äppelträd?

För oss som lever i ett tryggt land, kan ändå en vardag ta plats igen - men med en större medvetenhet om våldets närhet.
Får man vara glad? Får man gå på kalas? Dansa?
Ja!
Skräcken får inte ta tag i oss så att vi tystnar.
Vi går på kalas - trots allt.
Vi dansar - trots allt.
Vi trotsar terrorn - och sjunger våra sånger om frihet och hopp.

Barnteckningar i Klosterkyrkan.

Vilka vänner är kvar?

Emma Martinovic skriver på sin blogg "Utoyahelvette":
- Jag såg djävulen skratta när han sköt.

Djävulen i Anders Breivik.
När släppte han in honom?

I brist på att bli älskad, vill vi bli beundrade.
I brist på att bli beundrade, vill vi bli respekterade.
I brist på att bli respekterade, vill vi bli fruktade.
Om inte heller det fungerar, då vill vi bli - hatade!
Någon slags känsla vill människan väcka.

Kors-träd.

Kristus talar till Heliga Birgitta, jag citerar ur hennes Himmelska Uppenbarelser, band I, sid 94:

"Jag, Kristus, är din Gud, som blev korsfäst, sann Gud och sann människa.
Jag är dagligen i prästens händer (nattvarden).
När du beder en bön till mig, så sluta alltid så att min vilja skall ske, icke din.
Många bedja ej med rätt avsikt, och därför förtjänar de ej att bönhöras."

Rätt avsikt.

Vi är hela tiden utlämnade till varandra.
Vi är i varandras händer, i busschaufförens händer, i tandläkarens...
Och Kristus är i våra händer, liksom mördaren nu är i domstolens händer.
Hur ska vi be?
Kan Guds försoning bryta ned djävulen i honom?

På Skänninge anstalt finns en klostercell. Det är kö bland förbrytarna att få komma dit... ännu mer inlåst... men på en plats där de äntligen får möta sig själva, och sin gärning.
Där finns inga "plitar" att göra sig till för.
Där är Gud, i sin renhet. Där tillfrisknar många interner.
Långsamt återvänder livet - till bot och bättring.

"Ske din vilja, icke min".

Min bön är att mördaren Anders Behring Breivik ska bli dubbelt inlåst, på livstid.
Men inte utan hopp, utan att han i en "klostercell" ska få möta sina gärningar - och Försoningen.

Helene Sturefelt
- som har dansat ikväll och tänker gå på festival imorgon, för att fortsätta dela Tro, Hopp och Kärlek.