34:an - TÄLTRESNING I ULVSMÅLA

Nu är det färdigt.

"Nu är det slut på gamla tider, nu är det färdigt inom kort,
nu ska hela rasket rivas, nu ska hela rasket bort!"

Den härliga gamla 34:an var en bejublad gammal goding på Ulvsmålafestivalen förra året.

Men vad handlar den om?

Och inte ska här rivas något inte!
Tvärtom.
Dansbandsfestivalen med evangeliet i centrum börjar ta form.

Upp!

Idag var det tältresning på Himlagård i ULVSMÅLA.
Vi bad Gud om goda vindar som kom och lyfte tältet precis i det kritiska ögonblicket...
Men sedan fick vi be vindarna lugna sig lite, så att tältet inte skulle ge sig av...

Det är ett gediget hantverk att få alla förankringar på plats.
Pålstekar och andra knopar borgar för säkerheten.

Gudsvind och mänskokraft.

Än återstår en hel del förberedelser.

Här kommer ett smakprov ur den kommande boken "Prästen tänker i tältet" - dansbandsvärldens första andaktsbok med kända artister.
Här är det en lokal förmåga från Ronneby: Anneli Månsson:

               15. ANNELI MÅNSSON
                     – RIVNINGSKÅKEN 34.an

Anneli Månsson har sjungit tillsammans med Blommans Orkester i många år. Hon har en härlig jazzkänsla i rösten och nu rev hon av den gamla rivningskåken 34:an.
- Nu ska hela rasket rivas, nu ska hela rasket bort. Och jag… fäller en tår… Nu ska 34:an i himlen in.

Ska huset in i himlen?
Nej, vår resepredikant Lennart Larsson berättade bakgrunden.

Rivningskåken är vår kropp. Den varar inte för evigt. Kroppen slits ut och en dag skall alla våra sinnen hängas in i livets garderob.

- Vårt jordiska tälthus bryts ned och ersätts av en himmelsk kropp.

Vad ska ersättas?

Jag tänker att kroppen är som en boning där vår person bor.
Själen dör inte när kroppen dör.
Den tillhör den oförstörbara energin, som naturvetaren skulle säga.
Vår tid för ett krig mot kroppen. Den duger sällan. Alltid för tjock, för rynkig, eller något annat ytligt problem. Kroppskraven drar fokus bort från vår insida.

- Har jag en själ också?

Men det är inte säkert att snygg yta medför lycka.
Tänk om kroppen inte vill lyda alla förväntingar vi ställer på den?
Både bantningshysteri och njutningskultur är ett förakt för kroppen.
Sköt om den, men låt den sedan vara ifred. Bli vän med den.

Och tacka Gud för din kropp, som försöker betjäna dig varje dag, så gott den kan.
Se på kroppen med ömhet…

Den är ju faktiskt en boning för Guds helige Ande.
Då kommer allt i ett annat läge, liksom.

Vill Guds Ande bo i mig?
Då måste jag städa! Röja bort allt som hindrar Gud från att få plats.
Problemet är inte celluliter eller kulmage.

Problemet är att skiljas från all synd som slagit sig till ro.
Jag och min kropp är en enhet. Men ändå inte.

Fastighetsbeteckningen är kvar.

När en rivningskåk är borta, finns ju fastighetsbeteckningen kvar.
Så är det också med vår identitet.
Den finns kvar även när döden tagit bort oss från det jordiska livet!
Att dö är inte att ”gå bort”. Att dö är att komma hem.
Vår himmelske Far väntar på oss!

             GODA ORD:

"SÅ ÄR DET MED DE DÖDAS UPPSTÅNDELSE:
DET SOM BLIR SÅTT FÖRGÄNGLIGT, UPPSTÅR OFÖRGÄNGLIGT.
DET FINNS HIMMELSKA KROPPAR OCH JORDISKA.
DET FYSISKA KOMMER FÖRST, DET ANDLIGA SEDAN.

GUD HAR GETT OSS SEGERN GENOM JESUS KRISTUS".

1 Korinterbrevet kapitel 15 vers 40, 46, 57.

Färdigt! Mat. Nu ber vi.

             BÖN

Gud, jag är så rädd för att dö. Jag är rädd för tomheten.
Hjälp mig att våga lita på att Du är där.
Förlåt mig att jag vänder mig bort från Dig.
Jesus, lever Du med mig, när jag dör?

Amen.

Vi ses vecka 30!
Välsignelser över Thomas och Caroline Broström och ännu en satsning - för Guds skull.
Tältprästen Helene Sturefelt