SÖKARE - AV VAD?

Vad söker du? Kunskap? Gud? Ett dopp?

Det är accepterat att kalla sig "sökare".
Då visar man att man inte tillhör den etablerade religiositeten, utan tänker självständigt.
Sökaren är både intellektuell och andligt inriktad.

Men när jag skrapar på ytan och börjar ställa frågor till "sökaren" upptäcker jag att man ofta har kastat ut den kristendom som byggt vårt land.

Den är alltför etablerad, stelnad och utan liv.
Tror man.

Det är betydligt "finare" att vara buddhist - som erbjuder en andlighet utan Gud - och där kroppen får plats i yogaövningar.
Det är intressant!

Om jag får skrapa lite till på ytan och frågar:
- Vad är det du söker?
.. så blir det först tyst.... orden tryter... vi har inga ord längre för andlighet.
Men efter en stund kommer:
- Lugn, harmoni, en kraft... större än mig själv...

Jag vet inte vad jag vill ha...

Vi är biologiska analfabeter och vet knappt vad blommor och träd heter längre.
Vi är religiösa/ andliga analfabeter och har inte fått tillgång till "djuporden".

Men vi är väldigt duktiga till att beskriva olika dator system!
Vi kan berätta om bankens olika fonder och räntepapper med ansvarsfulla ord.

Varje tid har sina språk.

Jag utmanar sökaren att sätta ord på sitt sökande.
- Hur vet du annars vad du söker?? Hur vet du när du har funnit det?

När jag var i Israel fick vi i uppgift att gå och köpa en pomelo på torget.
Jaha...? Vi hittade inga... och kom tomhänta tillbaka...
- Men fruktstånden är fulla med pomelo ju!
- Vi vet inte hur en sån ser ut...
- Det liknar en stor gulgrön grapefrukt.
- Aha! Nu ser vi! Hur många ska vi köpa?!

Nej det inte detta jag söker!

Om jag söker Gud och inte vet vem Gud är, då finner jag kanske något annat.

Exempel:
Om jag med "Gud" menar ordning och reda, då söker jag efter lagiska uttryck.
Om jag menar "Gud" såsom kärlek, då är det det jag inriktar mig på.
O s v.

När jag upptäckte att Gud definierar sig själv i Bibeln, tyckte jag det var mycket intressant.
Framför allt fastnade jag för det ord som sammanfattar hela Bibeln:
Johannes 3:16:

TY SÅ ÄLSKADE GUD HELA VÄRLDEN
ATT HAN SÄNDE SIN ENDE SON
FÖR ATT VAR OCH EN SOM TROR PÅ HONOM
INTE SKALL GÅ UNDER UTAN HA EVIGT LIV.

Jag fann hela trädet!

Jag är ingen sökare längre. Jag är en "finnare".
Och det provocerar!
Då väljer jag bort alla andra.
Ja, det gör jag, men inte i betydelsen "kastar bort" eller föraktar, utan nu har jag hittat var jag kan borra djupare...

Ok, i viss mening är man alltid sökare, men nu har jag hittat plattformen hos Jesus Kristus.
Där blir jag "mätt" till både kropp, själ och ande.

Stackars dig Helene... har du gått på det etablerade...

Nej, men att upptäcka hur kyrkans liturgi har överlevt tvåtusen år och är bärare av både mystik, historia, andlighet, ritualer, böner, sammanhang och lovsång - och är fullt av liv, det är att upptäcka en skatt!

När jag gifter mig, är jag inte heller längre sökare, utan finnare, eller hur!
Men jag förkastar inte andra, tvärt om kan vänskapen öka när gränserna blir tydliga.

Kropp, själ och ande.

Till sist:
När man säger:
- Det spelar ingen roll vad man tror på, bara man tror!
... då vill jag gråta!

Så slarvig skulle man aldrig vara med sin ekonomi!
- Det spelar ingen roll hur jag placerar mina pengar, bara jag placerar dem (hm, kanske funkar, trots allt?)
Eller:
- Det spelar ingen roll vad jag äter, bara jag äter!
- Det spelar ingen roll vem jag är ihop med, bara jag är ihop (jo, jag vet att i tonårsvärlden drivs man desperat i fel armar gång på gång..)

Nej, nej, det går inte!
Ställ högre krav.
Ställ så höga krav att du kan leva för din tro. Och dö på den...

Så gjorde Gud.
Gud lever för sin "tro på oss". Och dör för oss... på korset...
På tredje dagen uppstod han igen.

Wow! Vilken tro, vilken livsåskådning, nej bättre: vilken underbar relation till Levande Gud.

Våga finn! Kom fram nån gång.
Jag menar, man  bygger inte en väg om den inte leder någon vart.

De bästa finn-sökarhälsningar, i Jesu namn,
Helene Sturefelt