Biskops-energi.
Jag uppskattar hennes förmåga och vilja att bygga broar mellan tro och liv.
Hon har mött näringslivsfolk och talat kraftkällor med Karlshamns Energi.
I Olofström besökte hon Nordenbergsskolan där eleverna studerat ämnet Livsenergi.
Varifrån hämtar vi vår kraft?
- Musik, träning, kompisar och familjen.
En elev berättar om hur viktig tystnaden är för att hämta energi.
Jag tänker på tystnaden i dödens närhet.
Den tystnad som talar, som ger plats för det andliga skeendet.
Kraft från ovan.
Jag har fått lov att dela några tankar.
Den familjemedlem som inte längre är kvar i det jordiska livet, lämnade många spår efter sig.
Särskilt detta uttryck:
- Var är du nu?
- Jag har mina ställen...
... och mitt i tårarna kom skrattet, för han blev så levande igen.
Av jord är du kommen. Treenig kant !?
Den som är död har gått ur tiden, in i Guds evighet.
Det är det tillstånd som inte är åtkomligt för våra sinnen, bara för vårt hopp.
Jesus visade själv med sitt liv att döden inte är slutet.
Efter bitter långfredag kommer det en påskdagsmorgon.
Eftersom flera av kapellets gäster kände igen mig på nåt sätt... från TV 4 "Halv åtta".. var jag ju tvungen att knyta an till knäckebrödet!
Eller rättare sagt: eftersom den avlidne varit duktig på att baka och alltid haft färskt bröd till hands, läste jag ur Johannesevangeliet om Livets bröd:
- Jag är livets bröd, den som kommer till mig skall aldrig hungra, sa Jesus.
Joh kap 6:35.
Så viktigt det är att vi är bröd för varandra, särskilt när sorgen kommer.
Vi behöver ge varandra själslig energi och tröst från ovan.
Solenergi. Skaparen hälsar.
Det gick ett sus genom alla, och åter igen ett skratt!
Det var en klockren hälsning från Tajmingens Mästare, Gud själv...
- Herren låte sitt ansikte lysa över er...
Jag tappade andan själv för en sekund.
Det var liksom för bra...
Men jag har upplevt det många gånger förr och jag tror inte ett dugg på slumpen.
Skinnet knottrade sig under prästskjortan och jag drog ett djupt andetag, och log.
"Bröd från himlen" genom fönstret.
Herre, fyll tomrummet...
I tomrummet efter en älskad familjemedlem vill man klamra sig fast länge...
Gå inte.
Kraftlös.
- Är det inte... ? ... du som var med på TV?
- Va?
Jag tittade upp och mötte två glada ansikten.
- Jo.
Otroligt. Igenkänd mitt i en skogsbacke med mössan på sned.
Vi bytte några glada ord.
Vilken energi det ger att vara spontan och våga tilltala varandra!
Jag har fått mycket andligt bröd idag.
Tack alla.
Guds ansikte lyser mot oss.
Helene Sturefelt
- brödpräst (nej! Nu blev det fel!).
Bäst att pausa några dagar... Återkommer 4/4.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar