PÅSKNATTEN, FRÅN DÖD TILL LIV

Kyrkan öppnar igen 23.30

Egentligen vill man bara vara hemma och sova.
Gå i kyrkan mitt i natten?

I lördags, påskafton, samlades ca 25 personer i kyrkan för att fira dödens övergång i liv.
Katekumenerna var klädda i vita kåpor.
23.30 var det bestämt att vi skulle gå ett varv runt torget - och även runt kyrkan.
Skulle vi våga?

Allt var väl förberett.
Två av dem gick först med kors och ljus. Jag strax bakom.

Restauranter och pubar var öppna och mycket festfolk var i farten.
Raggarbilarna körde runt, runt...
En av dem hade ett biltutar-horn som lät precis som en åsna... den där åsnan i filmen Pinoccio som skriar ju mer öl han dricker...

Härlig är joooorden...
TUUT TUT
Härlig är Guds himmel....
HONK HONK
Skön är själarnas pilgrimsgång...
Vi rundade statyn med Karl XI
Genom de faaagra riken på jorden...

Karl XI inte uppstånden. Bara lite uppstoppad.

Vink vink på den muslimske kebabvagnsägaren, som vinkade tillbaka.
På baksidan av kyrkan trängdes pubgästerna på uteterrassen.
.. går vi till paradis med sååång.

Detta var en mycket märklig procession, mitt i natten, i Karlskrona.
De tänkte: stackars dem.
Jag tänkte: stackars er.
Man väljer olika liv. Vi har valt bort världen, och saknar den inte ett dugg!
De har inte valt kyrkan, och saknar den inte ett... jo, litet dugg?

Det finns ett Före och ett Efter.
Före och Efter Kristus. I det egna livets historieskrivning.

Väl inne i kyrkan klädde vi altaret med blommor och ljus.

Kristus är sannerligen uppstånden!

Bibeltexter lästes och enkla psalmer sjöngs.
Dopvattnet hälldes upp och vi samlades i en stor ring.

Det är alldeles underbart att få förnya sitt doplöfte - eller erinra sig det dop som en gång skedde - och åter igen få svara an:

- VILL NI, SOM ÄR DÖPTA, STÅ FASTA I DENNA TRO, OCH LEVA MED FÖRSAMLINGEN I KRISTI GEMENSKAP?
- JA!

I tyst, andäktig glädje, gick vi fram en och en till dopfunten och fick korset tecknat i pannan:
- JESUS KRISTUS, DEN KORSFÄSTE OCH UPPSTÅNDNE, KALLAR DIG ATT VARA HANS LÄRJUNGE.

Levande änglavatten.

Det kostade en hel del mod att våga gå ut på torget i procession - och vara lärjunge på det sättet - men just därför var det så viktigt.
Vi vill vara ett vittnesbörd om den Gud som älskar oss alla.
Det är en gemenskap som inte behöver alkohol, droger, hysteriska skratt eller höga klackar.

Jag funderade en stund.
Som kristen ÄR jag inte ett dugg bättre än alla andra, än de som stod och köade till puben på Statt.
Men jag HAR det mycket bättre!
Jag har det eviga livet inom mig, som en skatt.

Och när mörker övergick i ljus, död till liv, bad jag för alla dem utanför kyrkan, att välsignelsen skulle omsluta dem särskilt, så att de, nästa år, går med oss i vår saliga vandring över stadens kullerstenar.

Också två pilgrimsvandrare.

I högklackat. Hög-kacklat!

Frid över jorden Herren bjöd.

Er påsknattsfirare
Helene Sturefelt