På knä i gräset - då ser du himmelen!
Vi som är vigselförrättare får höra många roliga och egendomliga frågor och förslag:
- Nej jag vill inte ha en borgerlig vigsel! Jag är socialdemokrat! Vart ska jag vända mig??
Hm... "borgerlig" betyder = civil, inte partipolitik, ha ha!
- Kan du som är "borgerlig vigselförrättare" viga oss i kyrkan?
Hm... nej. Varför tar ni inte en präst då?
Kyrkan kan aldrig vara en tjusig kuliss där "det religiösa" tonas ned.
Jag gråter...
Jesus Kristus på korset, en kuliss... är hans lidande inte stort nog?
Tvärtom är det alldeles underbart att vigas inför det altare där våld och ondska besegrades med Guds livskraft - det om något är väl välsignande ända in i ett äktenskap!
Ser du den utdragna blodiga spiken?
Gustav Vasas Slottskyrka
Torpa Stenhus.
Eller det här:
- Kan du, som är en så trevlig präst, viga oss borgerligt utan religion?
Nej det kan jag inte. Mitt ämbete är vigt åt den kristna kyrkan.
Den civila äktenskapsceremonin tar bara någon minut, men kan vara stor och pampig vad gäller antalet gäster och festligheterna efteråt.
Det kyrkliga bröllopet kan vara mycket litet, med bara två vittnen, och en kopp kaffe efteråt - men där Guds välsignelse och bön och bibelläsning är viktigt.
På gång.
Så här låter de goda orden ur den borgerliga vigselakten:
ÄKTENSKAPETS ÄNDAMÅL ÄR ENSKILDAS VÄL OCH SAMHÄLLETS BESTÅND.
NI HAR FÖRKLARAT ATT NI VILL INGÅ ÄKTENSKAP MED VARANDRA.
TAR ALLTSÅ DU, .... DENNA .... TILL DIN HUSTRU,
ATT ÄLSKA HENNE I NÖD OCH LUST?
(Svar: ja)
TAR DU .... DENNE .... TILL DIN MAN,
ATT ÄLSKA HONOM I NÖD OCH LUST?
(Svar: ja).
GE VARANDRA HANDEN TILL BEKRÄFTELSE PÅ DETTA.
(FÖRE HANDSLAGET KAN MANNEN LÄMNA KVINNAN EN RING).
JAG FÖRKLARAR ER NU FÖR ÄKTA MAKAR.
GLÖM ALDRIG DET LÖFTE OM TROHET FÖR LIVET, SOM NI NU HAR AVLAGT.
LEV MED VARANDRA I INBÖRDES AKTNING,
KÄRLEK OCH FÖRTROENDE, OCH BESINNA ERT ANSVAR MOT KOMMANDE SLÄKTEN.
MÅ ENDRÄKT OCH LYCKA RÅDA I ERT ÄKTENSKAP OCH I ERT HEM.
Du och Jag.
Ofta försöker den civila vigselförrättaren träffa paret för att gå igenom detaljerna, men det är inte nödvändigt.
Det kan också vara så att man träffas i kommunhuset - eller någon annan plats man har kommit överens om - och så sägs följande:
Den förkortade versionen tar bara 30 sekunder (det gäller att vara beredd!):
NI HAR FÖRKLARAT ATT NI VILL INGÅ ÄKTENSKAP MED VARANDRA.
TAR ALLTSÅ DU .... DENNA .... TILL DIN HUSTRU?
Ja.
TAR DU ... DENNE ... TILL DIN MAN?
Ja.
JAG FÖRKLARAR ER NU FÖR ÄKTA MAKAR.
Tappa inte huvudet.
När jag samtalade med Eva-Karin Haglund på Torpa Stenhus bröllopsmässa i söndags, fick vi en idé.
Så spännande det skulle vara om alla vigselförrättare i kommunen träffades - kyrkliga som borgerliga - och utbytte erfarenheter!
Vi präster är ju utbildade själavårdare och samtalsledare, men de som kommunen utser har ingen som helst utbildning i att leda par in i det äkta ståndet - mer än just detta att deras fråga och registrering blir juridiskt giltig.
För mig är det mycket viktigt att prata igenom med brudparet hur de ser på sitt kommande äktenskap.
- vad förväntar du dig av din blivande?
- vad behöver du av honom/henne?
- vad vill du ge?
- vad är styrkan/ svagheten i er gemenskap?
- hur kan äktenskapet föra er närmare varandra?
Dessa frågor hjälper paret att lyssna in den andres svar.
Sturefelts vinkel: underifrån - så man ser himlen!
På bröllopsmässan träffade jag den pensionerade, och passionerade, prästen Sven Esselius.
Han hade en rolig och bra idé, att inte bara ställa frågan till brudparet, utan även till föräldrarna och församlingen!
När brudparet har sagt sitt ja och gett ringarna, då vänder han sig till föräldrarna och frågar:
- VILL NI RESPEKTERA DETTA BRUDPAR, N:N och N:N, I DERAS ÄKTENSKAP OCH LÄGGA I DERAS HÄNDER ATT SJÄLVSTÄNDIGT FORMA SIN FRAMTID?
Föräldrarna svarar JA.
Naturligtvis har prästen förberett dem på frågan (liksom att de finns i livet, och är närvarande...).
Sedan vänder sig Sven Esselius till församlingen och frågar:
- VILL NI MOTTAGA DETTA BRUDPAR SOM ÄKTA MAKAR, OCH SE DEM TILLSAMMANS SOM EN DEL I ER GEMENSKAP?
Församlingen svarar: JA.
Visst är det fint!
Det blir ett levande engagemang, med respekt och samhörighet.
Staket-kors.
Nu avslutar jag detta inlägg med att vända på steken.
Alla relationer kräver ett ställningstagande.
Så även med GUD.
GUD - vår himmelske Fader, livets gudomliga Moder - ställer hela tiden denna fråga till oss:
- Vill du ta emot mig? Vill du leva med mig?
Och vi vacklar, tvekar, krånglar och talar om hur fint det är att vara Sökare...
- Men jag är ju här! Jag har redan funnit Dig! ropar Gud. Jag behöver inte leta efter dig längre.
Det är lika underbart varje morgon och kväll, att få säga detta JA till Gud - oavsett hur jobbigt livet är.
Eller just därför.
JA, käre älskade Gud, jag vill leva Funnen av Dig.
Jag vilar i din famn, från vaggan till graven, salig av din närhet.
Den som söker, finner....
Helene Sturefelt
- kyrklig vigselförrättare, i trädgårdar och partytält men helst i kyrkor och kapell.
Välsignelse till dig, kära bloggläsare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar